torsdag 5 maj 2016

Sitter still i båten…


Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? Abeba Aregawi ges en möjlighet att få upprättelse för de mycket olyckliga dopinganklagelser och den hetsjakt som hon utsatts för, och SFIF sitter still i båten! Ett häpnadsväckande uttalande. Satt man still i båten när det gällde att beröva henne all ära och redlighet när det begav sig? Skulle inte tro det. Då gungade man båten så att den var mindre sjövärdig än en flyktingbåt på Medelhavet. Hade man suttit i Harpsundsekan, skulle Erlander och Krusse på sin tid varit så sjösjuka att världsfreden hade varit i fara. Alla typer av bidrag och stöd från SOK/SFIF drogs tillbaka snabbare än en avlöning.

SFIF borde vara fullt upptagna med att rädda vad som räddas kan. Hittills har de inte visat någon ansats att ta det ansvar som de har över att situationen överhuvudtaget uppstod. Om inte annat borde de jobba dygnet runt med en välfriserad pudel av uställningskvalité. Hur ska de kunna få tillbaka förtroendet från Sveriges bästa friidrottare? Om det här hade varit fotboll, skulle Erik Hamrén ha slingrat sig framför Zlatans fötter som en deprimerad Gollum. För att inte tala om massmedia, ”precious…”.   

Som om inte det vore nog, så lyckas Kajsa Bergqvist med en monumental medial jätteblunder. Hon har hittills verkat ha någorlunda koll på synapserna där uppe. Men nu kortslöts alla på en gång. Hur ska hon kunna arbete med friidrott på SVT, public service, efter detta? Hur ska hon objektivt kunna bevaka Abeba, vår främsta friidrottare, i EM, OS och andra sammanhang, när hon, trots att Abeba friats från misstankar, deklarerat att Abeba fuskar och inte borde få representera landslaget!? Det är omöjligt. Hon måste lämna uppdraget på SVT. Hon har förbrukat förtroendet. Vilka andra kategorier av människor, utöver utlandsfödda, svenska medborgare som friats från dopinganklagelser, vill Kajsa inte se i landslaget? Tanken svindlar. 

Det var beklagligt att läsa. Kajsa sitter i sin skyddade verkstad, har haft allt möjligt stöd av tränare, ledare, managers etc. och tillgång till all information under hela sin karriär, och kan inte förstå att det inte är så det ser ut för 99,9% av världens friidrottare. I Meldonium-fallet, var inte statusen för preparat någon allmän kunskap ute bland aktiva. Jag följer friidrott, topp-friidrott, nära, ser mycket, läser mycket och hade innan Abeba-ärendet aldrig hört talas om Meldonium. Det har helt enkelt inte nämnts, inte heller statusändringen från bevakningslistan till dopinglistan. Visst det hade gått att ta reda på, men det gör inte gemene idrottare. Friidrottsförbundet borde förstås ha uppmärksammat det speciellt som det under bevakningstiden förekom i många provsvar och undvikit den uppkomna situationen, det ingår i deras förbannade skyldighet, en del av arbetet mot doping.