Tillbaka från mitt årliga besök i södra Lappland där jag har
mina rötter. Dorotea kallas Lapplands sydport. Nu håller jag egentligen till i
den lilla byn Bellvik två mil från Dorotea, men inom den vidsträckta kommunen.
Byn har ett lite komplicerat geografiskt läge. Som sagt tillhör den Dorotea
kommun i Västerbottens län. Dorotea ligger dock i landskapet Lappland, men
Bellvik i Ångermanland. En kilometer utanför
byn år ena hållet, mot Hoting, passerar man Djupån och i och med det lämnar man
Västerbottens län och befinner sig i Jämtlands län. Så har det inte alltid
varit. När jag var ung utgjorde Djupån istället gränsen mellan Västerbottens
och Västernorrlands län. Orsaken till ändringen är att kommungränserna ritades
om Hoting tillhörde tidigare Sollefteå och därmed Västernorrlands län, men idag
är Hoting istället en del av Strömsunds kommun och därmed Jämtlands län. Åt
andra hållet från byn, mot Dorotea, efter c:a 5 km springer man över bro och
lämnar då landskapet Ångermanland för Lappland. I stort sett all träning, då
det inte finns några naturliga rundor av normal längd sker alltså i minst två
län eller två landskap. Vid bron över Djupån har vi dessutom en
intervallsträcka, så det kan bli många passager över länsgränsen under kort
tid.
Dorotea IF:s friidrottsverksamhet är väl i det närmaste helt
insomnad. Dorotea IF har dock haft en riktig glansperiod, vars glans utgjordes
av en aktiv, Morgan Tollofsén. Morgan slog det svenska juniorrekordet på 1 500m,
1989, och tog också ett brons på junior-EM samma år. Hans rekord stod sig i
drygt 25 år. Dessutom har han ett ännu gällande svenskt juniorrekord på 3 000m,
7.57,22, som han slog 1988, redan som 18-åring (född i december, så var ännu
inte 18 år fyllda).
 |
Elmar tränar på Björnvallen, 2017.
I bakgrunden syns det som fanns kvar av banan. |
Man kan lugnt konstatera att det inte var den fina
tillgången på arenor som var orsaken till hans framgångar. Jag har själv i
stort sett årligen sedan jag började med löpning
1979, tränat någon vecka eller
så i Dorotea. Björnvallens banor var redan då i ytterst dåligt skick och av för
mig okänd längd. Inga markeringar fanns heller att tillgå. För varje år växte
också banorna mer och mer igen, tills dess att bortre lång var helt överväxt
och omvandlades till en del av fotbollsplanen. Vid Björnvallen finns också ett ”elljusspår”.
Elljus behövs för övrigt inte i södra Lappland under sommaren då det i princip
är dagsljus dygnet runt, så huruvida ljuset fungerade eller ej vet jag inte.
Det är också det mest vattensjuka spåret jag har sprungit på, då det går över
myrar. Håller man ögon öppna, skulle man kunna plocka ”bären” på vägen, alltså
skogens guld, hjortron.
 |
"Nya Björnvallen", 2011. Samma raka som i föregående bild,
bilden från andra hållet. |
I somras hände plötsligt någonting. Björnvallen har fått
konstgräs! Jag var där på invigningen av den nya ”arenan”. Inte nog med det, nu
finns också en raka, 120m, med allvädersunderlag! Inga linjer ännu, men det
kommer säkert. Banans underlag färdigställdes bara någon dag innan invigningen.
Nu kommer man att kunna köra snabbhet på bana med spikskor. Å andra sidan kan
man inte springa riktiga gräslopp längre på den gräsplan som tidigare utgjorde
fotbollsplanen.
Att friidrotten för en tynande tillvaro i Dorotea, kan också
konstateras från att ingen från Dorotea IF höll i friidrotten vid den station under
invigningen, som representerade de olika klubbarna. Istället var det IFK Umeå
som var på plats. Avståndet mellan Dorotea och Umeå är 21 mil.
För övrigt är Morgan Tollofsén inte den enda svenska
rekordhållaren med rötter i Dorotea. Även Kajsa Bergqvist har anor från
trakten. Hennes mamma kommer från Avaträsk, en grannby till Bellvik, 13 km från
Dorotea på vägen mot Borgafjäll. Hennes mormor var lärare och undervisade bl.a.
i Bellvik.
