Sällan har en ny löparsko fått sådan uppmärksamhet som när
Nikes Vapor Fly dök upp på marknaden och tog framförallt marathonvärlden
med storm, men även landsvägstävlandet i allmänhet. Vilken faktisk fördel skon
har gentemot traditionella racingskor har debatterats och i så fall huruvida de
ska vara tillåtna. Idrottsfysiologer har studerat skon och gjort olika typer av
tester med löpare, för att försöka klarlägga hur stor fördel skon medför genom
att mäta olika traditionella fysiologiska nyckeltal med ”vanliga” skor och med
Vapor Fly. Det finns också jämförelser med stora material från genomförda
maratonlopp och tider uppnådda med olika skor. Se tex. en sådan presenterad i
New
York Times. Även om de stora talen per se ger säkrare svar, så innehåller
materialet väldigt mycket motionslöpare, för vilka förbättringar enkelt kan
åstadkommas med många andra medel än skobyte, mest uppenbart en högre
träningsnivå. För elitlöpare är de marginalerna betydligt mindre.
Jag har attackerat det hela från en statistisk vinkel. Det
går förstås inte att med någon hundraprocentig säkerhet fastställa exakt
förbättring, för det finns det alldeles för många felkällor. Det finns dock ett
tillräckligt stort statistiskt material för att åtminstone göra ett försök. Jag
har koncentrerat mig på elitlöpare på hög och högsta nivån, löpare som 2019
sprang på 2.20 eller bättre. Jag har sedan matchat dem på individnivå mot 2018
och mot tidigare PB. Tyvärr, är jag begränsad till de listor som jag har
tillgång till, som i all-time-sammanhang gärna hade fått vara djupare.
I IAAFs världslista för 2019 finns det 1 308 löpare som
sprang 2.20 eller bättre. Jag matchar dessa mot världslistan för 2018 tom. 2.30.
Tider över 2.30 är i dessa sammanhang ren motionsnivå och är inte intressanta. 798
löpare återfinns 2018 och utgör ett inte oansenligt underlag. Motsvarande
genomtidernalista sträcker sig dock endast till 2.12. Av de 1 308 löparna
2019, återfinns 406 löpare på den listan. En uppenbar felkälla är att jag inte
vet vilka skor löparna sprang i. Enligt uppgift var det dock nästan regel att
elitlöparna sprang i Vapor Fly under 2019, t.o.m. de som var sponsrade av andra
skoföretag! Att Vapor Fly användes under 2018 var sällsynt, om det ens förekom.
Jag vet inte när de introducerades.
Jag börjar med att presentera hur resultatspridningen såg ut
2018 och 2019.
|
Antal
|
2019
|
2018
|
Diff
|
Aggr diff
|
|
<02:03:00
|
4
|
1
|
3
|
3
|
|
02:04:00
|
5
|
0
|
5
|
8
|
|
02:05:00
|
7
|
13
|
-6
|
2
|
|
02:06:00
|
18
|
12
|
6
|
8
|
|
02:07:00
|
38
|
20
|
18
|
26
|
|
02:08:00
|
28
|
26
|
2
|
28
|
|
02:09:00
|
53
|
40
|
13
|
41
|
|
02:10:00
|
64
|
47
|
17
|
58
|
|
02:11:00
|
101
|
46
|
55
|
113
|
|
02:12:00
|
101
|
68
|
33
|
146
|
|
02:13:00
|
69
|
69
|
0
|
146
|
|
02:14:00
|
97
|
90
|
7
|
153
|
|
02:15:00
|
95
|
80
|
15
|
168
|
|
02:16:00
|
89
|
94
|
-5
|
163
|
|
02:17:00
|
106
|
86
|
20
|
183
|
|
02:18:00
|
133
|
84
|
49
|
232
|
|
02:19:00
|
167
|
109
|
58
|
290
|
|
02:20:00
|
133
|
107
|
26
|
316
|
|
1308
|
992
|
316
|
|
Här kan t.ex. utläsas att antalet löpare som sprang under 2.20 2019 var 316 fler än 2018. Under 2.10
var skillnaden 58st till fördel för 2019. I siffror, sub-2.10/sub-2.20,
ser utvecklingen från 2015 ut enligt:
|
sub-2.10
|
sub-2.20
|
|
2015
|
136
|
985
|
|
2016
|
112
|
972
|
|
2017
|
145
|
987
|
|
2018
|
159
|
992
|
|
2019
|
217
|
1 308
|
Det finns olika orsaker till att det kan slå från år till
år, men även så sticker resultatnivån 2019 ut.
Av de 798 sub-2.20-löparna 2019, som även återfinns 2018
(2.30 eller bättre), förbättrade sig 533st 2019 jämfört med 2018. Deras
förbättring var i snitt 3 min 49 s. Deras procentuella förbättring var i snitt 2,7%.
Samtidigt var det 267 löpare, som sprang sämre 2019 än 2018. Deras försämring
var i snitt 2.30 och procentuellt i genomsnitt 1,9%. Om man tittar på dem som
ett kollektiv, var förbättringen i snitt 1.43 och procentuellt 1,2.
Jag gjorde som sagt också en jämförelse mot tidigare
personbästa på sträckan, vilket med det material jag hade tillgängligt,
sub-2.12, gav 406 löpare. Detta måste betraktas som 406 någorlunda rutinerade
löpare, som alltså startade året med ett pb på 2.12.00 eller bättre. Resultatet
komplicerar bilden något. Av de 406 löparna var det 122 som slog pb, men 286
sprang sämre 2019 än tidigare pb. Förbättringen för de 122 var i snitt 1.34,
1,2%. För de 286 löparna som inte nådde sitt pb, var skillnaden mot pb, -3,51,
-3,0%. Tillsammans försämrade sig de 406 löparna med i snitt 2,15 och -1,7%.
Jämförelsen med all-time-tider haltar en hel del då löpare
som förbättrade sig från en nivå över 2.12 (alltså sämre tidigare pb än 2.12)
inte kommer med. Det finns 151 löpare på listan 2019 med tider under 2.12, men
som inte finns på all-time-listan. De har alltså förbättrat sig, men jag vet
inte med hur mycket. När jag tittar på många av dem finns det inte heller någon
information från tidigare. Jag får nöja mig med de 406 löparna som har tider
från all-time-listan.
Vidare är det också så att en jämförelse med resultat under
ett givet år med det bästa resultatet från en hel karriär fram tills dess blir
orättvis. Inga löpare slår personbästa varje år, oberoende av skoval.
|
Jämförelser, 2019 mot 2018 och pb före
2019
|
Antal
|
Andel
|
Snittdiff,
tid
|
Snittdiff,
%
|
|
Löpare, 2019 (2.20 eller bättre)
|
1308
|
|
|
|
|
Återfinns, 2018 (2.30 eller bättre)
|
798
|
|
-01:42
|
-1,2%
|
|
Bättre, 2019 jmf med 2018
|
532
|
66,7%
|
-03:49
|
-2,7%
|
|
Sämre, 2019 jmf med 2018
|
266
|
33,3%
|
+02:30
|
1,9%
|
|
Återfinns, all-time (2.12 eller bättre)
|
406
|
|
+02:14
|
1,7%
|
|
Bättre, 2019 jmf med tidigare pb
|
121
|
29,8%
|
-01:34
|
-1,2%
|
|
Sämre, 2019 jmf med tidigare pb
|
285
|
70,2%
|
+03:51
|
3,0%
|
Slutsatser
Några säkra slutsatser kan inte dras. Det verkar dock som
att 2019 var ett exceptionellt år, som volymmässigt sticker ut avseende
snabbare tider. Det i sig tyder på att ”något hände”. En kvalificerad gissning
är att de nya skorna hade betydelse, även fast andra orsaker inte kan
uteslutas. Andra orsaker kan vara att många av de stora loppen genomfördes
under väldigt bra förhållanden. Mindre troligt eftersom loppen är utspridda
över hela året och väderförhållandena brukar jämna ut sig över tid. Om något,
så var 2019 ett ur et meteorologiskt perspektiv varmt. Det är dock skillnad på
klimat och väder, så det går inte att dra för stora växlar av det. Det är
aldrig exakt samma löpare som tävlar år från år, så populationen löpare som
utgör topplistan är inte den samma år för år. Vi kan också se att antalet på
olika nivåer varierar från år till år, men har aldrig nått den höga nivån som
spridningen 2019 visar.
Så, kortsiktigt verkar det påverka resultatet någon procent.
En procent på 2.05, matematiskt, innebär 75s. På lite längre sikt är skillnaden
inte så stor att en majoritet med ”automatik” ens når sitt pb.
Felkällor
- Saknar kunskap om faktiskt använda skor
- Påverkan av väder och vind
- Få lopp per individ och olika lopp mellan jämförelseperioderna
- Skillnader mellan en individs form, träningsnivå
och faktisk förmåga
- Draghjälp, pacing
- mm.
Hur ska det gå?
Min egen uppfattning är att den här utvecklingen inte går at
att stoppa och inte bör stoppas. Däremot ska den tyglas, med hjälp av tydliga
regler för hur en sko får vara utformad. Även allmän tillgång till alla
godkända skor på marknaden är en självklarhet. Kostnaden är ett problem. Det är
djupt problematiskt att världens största och i grunden billigaste idrott, löpning,
riskerar att på elitnivå bli en lyxsport. IAAF har satt ramar för utformning av
skor och regler för tidsmässig tillgång för skor inför tävlande. Det är bra.
Det betyder inte att försök till tänjande på de gränser och regler som satts
upp inte kommer att förekomma. Så ser det alltid ut. Regler och villkor är
alltid föremål för attack och debatt. ”Business as usual!”. När det gäller
priset, har vi redan en situation där tävlingsskor, både på väg och bana är
väldigt dyra. Prisvariationen är dock stor och påverkan på resultatet för en
sko i det lägre segmentet mot en dyrare sko är försumbar. De skor som det nu
handlar om är dock genomgående dyra, väldigt dyra. När de nu visat sig ha en
uppenbar påverkan på resultatet blir priset besvärande och segregerande. I viss
mån är det dock övergående. När fler tillverkare kommer med motsvarande skor
som Nike, kommer det att pressa priserna. Kostnaden för material och övrig
produktionskostnad är inte problemet. Huvuddelen av prisskillnaden mellan skor är
andra komponenter, som märke, förväntan och ”själ”.
Skor har alltid utvecklats. Jag började med löpning i slutet
på 70-, början av 80-talet, då skorna genomgick en kanske ännu större
utveckling än idag. Skillnaden var dock att utvecklingen inte påverkade
resultatet på tävlingar direkt. Däremot betydde de mycket för träningen. Uppbyggnaden
och stötdämpning utvecklades enormt och tillät därmed träning på hårda underlag
med mindre risk för skador. Skillnaden med de nya tävlingsskorna är att de
verkar ge en inte försumbar positiv påverkan direkt på tävlingsresultatet.
Noterbart är att mycket energi läggs på diskussion om det
etiska i resultatförbättringen p.g.a. material när det gäller löpning, men inte
alls när det gäller andra grenar. Det mest slående exemplet är förmodligen
stavhopp. Det finns inte en chans i världen att Mondo Duplantis skulle hoppa
6.18 med de stavar som Sergej Bubka använde. Den utveckling som materialen i
dagens stavar genomgått är en orkan jämfört med vad de nya skorna innebär. Idag
kan stavar tillverkas som tillåter böj på en nivå utan att brytas av och med
mindre kraft, som gårdagens stavar inte kom i närheten av. Resultatpåverkan är
också betydligt större, att det inte märks i samma omfattning beror enbart på
att stavhopp är en mycket liten gren. Konkurrensen är svag och det är bara kasten
och mångkamp som har en mer utspridd toppbredd. 10:e plats på världslistan i
stavhopp motsvarar plats 102 på världslistan på 100m, 100:e räcker till plats 2 517
och 150:e till plats 5 046 (med hänsyn till världslistorna 2019, ännu
längre ner om även all-time-statistiken vägs in). Att materialets påverkan på
stavhopp inte diskuteras publikt beror också på att materialet har utvecklats i
stort löpande med möjligheter till resultatförbättringar successivt och inte
som här där förändringen kommit från ”en dag till en annan”. En annan orsak lokalt är
förstås att det är en svensk som innehar världsrekordet och intresset att på
något sätt titta mer ”nyktert” på det saknas.
