tisdag 22 november 2016

Vad är ett terränglöpningslag?

Kul att se hur bra det gick för Isabelle Brauer i helgen, som efter flera skadedrabbade säsonger nu som freshman på Univeristy of San Fransisco sprang in på 99:e plats i den stentuffa konkurrensen på NCAA-mästerskapen i Terre Haute, Indiana. Hennes skola slutade på 6:e plats i lagtävlingen, skolans klart bästa placering någonsin i lagtävlingen. Isabelle bidrog i högsta grad som 4:e löpare i laget.

San Franciscos framgångsrika NCAA-lag. Isabelle tre från höger.
Det råder ett missförstånd avseende vad ett lag inom terränglöpning innebär. I den stora världen utanför vårt land räknar man fram en sammanlagd platssiffra för ett givet antal löpare. Denna summa är lagets resultat. I Sverige har vi inte riktigt förstått det utan vi lägger ihop tiderna för löparna istället. Två olika sidor av myntet. Den svenska modellen har vissa nackdelar. Det är endast de löpare som placerar sig bland de löpare inom laget som bidrar till den sammanlagda tiden för laget som påverkar lagets placering. På terräng-SM är det tex. tre löpare, övriga löpare i det fall att en klubb har fler än tre deltagare kan ha picknic på vägen. I den mer allmänt vedertagna modellen kan även de som inte bidrar till det egna lagets poängsumma, ändå påverka lagets placering genom att slå löpare från andra lag i loppet och därmed eventuellt påverka andra lags placeringssiffror. Om man vill uppnå den fokusering på lag som ofta framhålls som en drivkraft för att stimulera löpningen på bredare front, borde vi anamma den modell som används t.ex. på NCAA, EM och VM. Nu är det tyvärr i det närmaste en icke-fråga, eftersom vi i de flesta klasserna på Terräng-SM inte har löpare och lag för att överhuvudtaget ha några meningsfulla lagtävlingar. Detta är en situation som kan förbättras om vi följer några av förslag avseende en utveckling av Terräng-SM, som jag tidigare har beskrivit, bl.a. färre klasser. Modellen med placeringssiffror har mycket större förutsättningar att öka spänningen i tävlingen och involvera fler löpare i lagets framgång. Dessutom kanske vi kan få en och annan att förstå att laget inte bara besår av de vars placeringssiffror summerats till lagets poängsumma, utan att alla i laget bidrog och ska medalj. Då kanske vi slipper artiklar på friidrott.se som beskriver att vissa ingick i laget och andra var s.k. övriga. Alla var med i laget och ska ha medalj! I USA är det helt uteslutet att 5 av de 7 som sprang på NCAA i laget skulle stå på prispallen och återstående 2 skulle titta på. Jag har påpekat det här tidigare, men polletten verkar inte ha trillat ner.

Hässelbys P-19-lag kör pep-talk inför Europacupen för klubblag vid Cinque Mulino i Milano, 2011.

Resultatet blev en bronsmedalj. Från vänster Elmar Engholm, Marcus Hallbäck, Max Peter Beijmer, Emil Blomberg, Joel Durén och Emil Mårtensson.

fredag 18 november 2016

SFIF och Påven


När fick SFIF påvliga rättigheter att godkänna vilka som får tävla och inte tävla? Abeba Aregawi var anklagad för doping, men friades på goda grunder. SFIF:s klantiga hantering av ärendet gjorde att skadan förstås redan var skedd och drabbade Abeba hårt. Några ursäkter från SFIF har inte synts till. Cirkusen fortsätter tyvärr. Nu ska tydligen SFIF ge speciella tillstånd för att oskyldigt dopinganklagade idrottare ska få tävla! Det krävs inte någon licens för att friidrotta, vilket vi förstås ska vara tacksamma för. Världens största idrott skulle aldrig fungera om detta krävdes. Vad är det som kräver ett godkännande av SFIF? Vilka andra idrottare är det som kräver ett godkännande av SFIF för att få utöva vår idrott? Vilka andra idrottares situation i Etiopien eller på andra håll som ska kollas för att ”godkännas”? Problemet som ledde till Abebas situation finns ju på SFIF:s kansli! Varför informerades inte Abeba och alla andra friidrottare att Meldonium, som användes av så många aktiva i en uppsjö av idrotter runt om i världen utan att bryta mot några regler, från 1 januari, 2016, skulle dopingklassas? Ingår det inte i SFIF:s dopingarbete att hålla sig informerad om förändringar i dopingregelverket och sprida dessa kunskaper? Inte ens vår främsta friidrottare som befann sig på träning på annan ort, bryr man sig om att informera. Det är ingen komplicerad eller omfattande uppgift för den som är ansvarig för dopingarbetet inom SFIF. Hittills har SFIF har inte tagit något som helst ansvar för den uppkomna situationen, tvärtom.

Vad ska man säga om hanteringen från hennes klubbs sida? De drog undan allt stöd fortare kvickt, väntade inte ens på utredning och eventuell dom. Vem vill tävla för en sådan klubb? Vad är det för diskussioner som ska föras? Gäller det även andra icke dopade friidrottare eller bara Abeba?