Kommer vi att få se någon löpning från OS?

Det är tyvärr en valid fråga. Discoverys laguppställning tyder i alla fall inte på att löpning ligger högt på deras priolista. Inget nytt under solen.

Det blir nog som vanligt ett oändligt antal repriser av varje hopp och kast, följt av vandringen till terapisamtalet med tränaren/barnvakten på läktaren och kanske en liten stilstudie i hur man sätter på eller tar av sig överdragskläder. Om det inte finns något hopp eller kast att visa, kan man ju alltid köra lite intervjuer medan kattens fynd från Tokyos gator springer sina varv på rundbanan. 

Någon tillstymmelse till experthjälp blir det hursomhelst inte. Finns det någon som klarar av att ta mellantider? Varvtider? Vet de skillnaden? Har de ens något stoppur? Har de någon som helst aning om pace? Pacechart kanske? Kommer de att se till att alltid klippa över till något annat när en intressant passering är på gång? Är varje löpare en ny bekantskap för våra ”experter”? Även fast hen tillhör yppersta, yppersta världseliten sedan länge med mängder av meriter? Kommer de att ta tillfället i akt inför start att gå igenom alla löpare, PB:n/SB:n, meriter och bonusinformation eller blir det bara pliktskyldig info om några enstaka av löparna i startfältet? Jag lovar att alla som tåar upp vid startlinjen i ett medel-/långdistanslopp på OS har vassa PB:n och meriter eftersom kvalgränserna håller den höga nivå de gör. Kör de kompistricket, alltså ”nnn nnn, kenyanen”? Med syftet att antyda att det här är en välkänd individ för ”experten”; i själva verket har hen ingen aning om vem löparen är utöver, i bästa fall, placeringen på världslistan. 

Discovery kör brottsligt långa reklamavbrott. Kan någon gissa när de kommer att lägga in dem? Det var en retorisk fråga. Varför visa när ett gäng undernärda nobodies springer runt runt på banan som freaks, när vi kan passa på att visa lite reklam för spelbolag.

Kommer våra kommentatorer att yla som besatta så fort någon får iväg ett tungt föremål en liten bit längre än förväntat, klarar en höjd fjärran från fantastiskt eller en längdhoppare lyckas träffa plankan och landa i sandgropen utan missöden, medan enastående prestationer på löparbanan går dem helt förbi, eftersom de helt saknar en relation till alla resultat på löparbanan utom WR.

Det var intressant att höra Jacob Hårds sommarprogram. Jacob är en helylleyrkesman och gör säkert så gott han kan. Han beskrev bland annat sina förberedelser inför friidrottsmästerskap, som allt som oftast kräver långa kvällar och nätter innan en tävlingsdag. Ambitiöst och gott så. Tyvärr, visar det också på problemet med avsaknaden av äkta expertkommentatorer på löpsidan. Det går nämligen inte att sätta sig natten innan en tävling och titta på världslistor och resultat från lite tävlingar för en expertkommentator. En expertkommentator måste leva löpning. Hen måste löpande dammsuga webben efter streams och resultat från tävlingar, vilket är en omfattande sysselsättning, eftersom det var och varannan dag, året runt, finns sådant. Ett drygt jobb, om man nu ser det som ett jobb och inte som en förmån, eftersom världslöpningen är så omfattande och konkurrensen i toppen så mycket större än inom andra sporter och grenar inom friidrotten. Det märks om inte annat när man tittar på en del av de andra sporterna under OS, som håller, i jämförelse, kalleankanivå.

En resultatlista för löpning räcker inte för att få hela bilden klar för sig. Löpning är mycket komplexare än så. Ett längdhopp på 7,37 är ett längdhopp på 7,37. Det är vad det är. Vilken placering det räckte till beror enbart på vad övriga i tävlingen råkade få till vid samma tillfälle. Kampen är på sätt och vis en ”pappersprodukt”. Ett 3.50-lopp på 1500m kan vara en fantastisk prestation, eller ett gravt misslyckande. Ena gången räcker det till att vinna OS-guld; andra gången räcker det inte till inne-SM-final. Hur loppet utspelar sig kan vara helt avgörande för hur löparnas prestationer ska bedömas. Har man bara sett DL-lopp, missar man dels stora delar av världseliten, som inte får plats där och hur löpare presterar i andra lopp än i de mer tillrättalagda DL-loppen. Vem slår vem i olika situationer? Två löpare kan ha identiska PB:n, men ha helt olika profil. PB:na kan också ha kommit från helt olika typer av lopp. I det ena fallet kan det under andra omständigheter finnas mer att ta av, medan i det andra fallet kan ha varit en det optimala loppet, ”once-in-a-lifetime”. Kunskaper som kommer väl till pass för en expertkommentator. Inget man läser på sista natten innan tävlingen, utan är sådant som har lagrats i minnet succesivt.

Expertkommentatorn måste besöka tävlingar och prata med aktiva. Kanske vara nere på träningar och hålla kontakt med idrotten, löpande. När såg man svensk medias ”friidrottsexperter” på tävlingar som de själva inte gjorde ett jobb på? Jag är lite bortskämd, som storkonsument av NBA, NFL, MLB och amerikansk collegesport. Kommentatorerna och bisittare håller en helt annan nivå. De lever idrotten och verkar ha pratat med var och varannan spelare, för att inte tala om coacherna. Ibland har man varit på morgonens träning innan match. De har följt spelarna i flera år via college och i vissa fall ända sedan high school. Med tanke på att det finns över 26 000 high schools som regelmässigt har basket i sitt idrottsprogram och 1 000 NCAA basketuniversitet, är det ett omfattande område att bevaka. De har betydligt mer bakgrundsinformation att bistå med än vad som är vanligt här hemma. De har koll på att en spelares mormor fyller år eller hans golfhandicap. De har koll på idrott historiskt och jämför spelare med stjärnor långt tillbaka i tiden. Allmänbildning och generella kunskaper om idrott verkar vara större eller kommer åtminstone fram i högre grad. Även fast matcher och idrotten kan vara väl så viktig och gälla mer, upplever man mer distans till det som refereras och de är inte främmande för lite humor och annat mer lättsamt. Svenska kommentatorer har en stelare inställning till refererandet, där varje ord ska vägas på guldvåg. Amerikanska kommentatorer har ofta en suverän språklig behandling. Vältalighet verkar vara en dygd. De finns här också, men det är glesare mellan dem. 

När det gäller svensk medias bevakning av löpningen under OS är jag pessimist. Discovery kommer nog att göra sitt bästa för att klippa bort så mycket som möjligt av 5000- och 10000m-loppen, till förmån för reklam och annat. Får vi se hela 1500m-lopp? Knappast. Möjligen kanske de håller sig borta från klippning av 800m-loppen, men säker kan man inte vara. Marathonloppen brukar gå separat, så vi slipper hopp- och kastrepriser, men de tar nog igen det med råge på frekventa reklamavbrott.

SOK och ”Uppdrag Granskning”

Att SOK utgör en betongsugga för utvecklingen av svensk idrott och svensk löpning i synnerhet har varit allmänt känt sedan länge. I UG häromdagen framstår de tyvärr som om de tappat allt förstånd. Peter Reinebo börjar lägga sig i träningen med kvasi-filosofiska utläggningar om naturliga biotoper. Han framstår bara som en ren pajas när han ska försvara att SOK skapar helt egna regelverk utan stöd i forskningen och eller på andra håll i världen. Det kokar egentligen ner till att träningsformer vars syfte är att man ska bli bättre är att anses vara doping?! ¿Que? Det skulle inte bli mycket till tävlingar om Reinebos filosofi var rådande. Som tur är finns det internationella regler som Arne Ljungquist redogjorde för på ett förtjänstfullt sätt.

Reinebo har alldeles uppenbart hoppat i galen tunna och kan inte ta sig upp. Den träning som David Nilsson bedriver innehåller inte ens spår av doping. Tvärtom försöker han att utnyttja och utforska sådant som alldeles uppenbart inte innebär doping för att bli bättre, något som SOK borde stödja till fullo. Man kan förstås ha olika åsikt om nyttan av t.ex. höghöjdsträning eller metoder som ger motsvarande effekter. Det finns alldeles för många extremt framgångsrika löpare som inte nyttjar höghöjdsträning för att ensidigt sjunga dess lov. Men att bedriva sådan träning kan omöjligen anses innebära fusk, vilket kvasifilosof Reinebo tydligen anser. Det vore väl fantastiskt om fler löpare i världen hade möjlighet till höghöjdsliknande träning eller andra icke dopingbehäftade träningsformer. 99,99% av världens löpare kan inte försörja sig på sin löpning och bor inte på hög höjd och har inte råd att åka iväg på långa höghöjdsläger, med de kostnader och den förlorade arbetsinkomst som det innebär.

SOK sitter på alldeles för mycket resurser och makt för att det ska vara hälsosamt för svensk idrott. Idag består OS av alldeles för många perifera idrotter vars utbredning är extremt begränsad och inte har på ett OS att göra. Hela OS-tanken är egentligen helt överspelad, speciellt vinter-OS har inget med världsidrott att göra. SOK:s idé om att endast sådana som kan konkurrera om en topp-8-plats på OS ingår i deras stödprogram, straffar de aktiva som verkligen satsar i de världsomspännande idrotterna med den tuffa konkurrens som det innebär. Resurserna hamnar på annat håll. Även inom större idrotter kan deras synsätt medföra olyckliga snedfördelningar. Det är särskilt tydligt inom friidrotten, som ju endast på papperet är en idrott. Skillnaden i konkurrens mellan löpningen och teknikgrenarna är avsevärd. När man tittar på vilka som ingår i SOK:s topp- och talangprogram blir det uppenbart. För friidrotten ingår övervägande teknikfriidrottare vars resultat ligger långt ifrån de bästa i världen, även om de har en hög ranking inom den enskilda grenen. Löparna och vissa sprinters som håller en avsevärt högre resultatnivå, får inget stöd från SOK. SOK som institution fungerar helt enkelt inte som drivkraft för utvecklingen av svensk idrott på världsnivå. Resurserna hamnar hos de idrottare som tävlar i perifera ”kalleankaidrotter” och inte hos dem som spänner bågen och utmanar världens främsta idrottare alla kategorier. (Kuriosa. Härom året kom det fram att den svenska idrottare som fått mest stöd av SOK var en dubbeltrap-skytt! Dubbeltrap lite som varpa, med den skillnaden att varpa inte finns med på OS-programmet.)

SOK måste läggas ner och ersättas med ett centralt elitidrottsstödprogram som kunde fördela tillgängliga resurser, utan koppling till OS. Stödet skulle styras mot dem som tävlade i de världsomspännande idrotterna med hög konkurrens. I de små idrotterna som vi i stort sett är ensamma i världen om att utöva, behövs inte de resurserna för att hävda sig. Vad som krävs för att åtnjuta stöd skulle stå i relation till världskonkurrensen inom idrotten (eller grenen).

Utan SOK skulle vi på köpet bli av med en massa idrottspampar, dryga administrativa kostnader och vidlyftiga representationskonton. Pengar som gör bättre nytta hos våra elitaktiva. Drömma kan man förstås göra, fast det kanske SOK klassar som doping…

Svensk löpning på Bauhausgalan för sådan genomfördes också där

Svensk löpning hade stora framgångar på Bauhausgalan, även om det inte framgår av hoppokastnyheter.se:s referat från tävlingarna. Något resultat nämns, flera riktigt vassa resultat nämns överhuvudtaget inte alls. Näst efter Mondo stod Andreas Kramer för det bästa svenska resultatet på galan med sina 1.45,05 på 800m, följt av Jocke Andersson med sina 1.46,51 på samma sträcka. Inget av detta nämns överhuvudtaget alls. Idrottsligt, starkare resultat än allt svenskt hoppande och kastande på galan. Samma gäller Emil Danielssons 3.39,70, i sin tuffa satsning på 1 500m. Sarah Lahti och Lovisa Lindh nämns, ta i trä, men storheten i de svenska damernas prestationer på 1 500m går inte riktigt fram. Fem tjejer på hög nivå i samma lopp, och med vetskapen om att det finns en handfull till på den nivån, gör 1 500m till den överlägset bästa svenska damgrenen tillsammans med 800m. En situation som gått under radarn i fler år nu.

Nu vet ni i alla fall.

SFIF/SOK:s justitiemord på Lovisa Lindh

>>> Presstopp <<<

Michaela Meijer fick klartecken för OS. Ytterligare en som inte ens har varit i närheten av kvalgränsen till OS, men som SFIF/SOK tar ut till OS. Sidsteppningen av Lovisa Lindh blir helt obegriplig. SFIF skyller förstås på SOK, men luras inte av det. Hur kan de överhuvudtaget nominera och plädera för vissa andra uttagna aktiva när Lovisa inte får klartecken? 

>>> Presstopp <<<

Det fullständigt obegripliga beslutet att inte ta ut Lovisa Lindh till OS i Tokyo efterlämnar ett stort frågetecken, som är mycket svårt att räta ut. Lovisa har tre tävlingar med resultat nära den internationella OS-kvalgränsen och därmed inte fått en ”direktplats” till OS enligt IOK. Men, hon har fått en inbjudan tack vare att hon tillhör dem vars resultat räcker för att fylla de startfält som IOK har beslutat inför OS. SFIF/SOK har dock valt att tacka nej. Que? Damernas 800m är inte en dussingren, och kvalgränsen är på damsidan den tuffaste kvalgränsen tillsammans med 100m häck. Den är mycket tuffare än tex. gränserna i teknikgrenarna, setidigare blogginlägg. 800m är överhuvudtaget en mycket konkurrensutsatt gren. Jag har följt konkurrenssituationen i alla grenar i flera år och på damsidan toppar 800m eller ligger väldigt nära toppen varje år. För ett par år sedan var den tom. tuffare än för samtliga herrgrenar. Lovisas kvalifikationer är enastående.

Låt oss jämföra dem med vad de som har tagits ut till OS har åstadkommit i närtid, 2021. Inom parentes årsbästa och ranking i grenen. Rankingen bygger på konkurrenssituationen i en stark gren, som sedan används som resultatspridningslikriktare för andra grenar. Senast vi hade en lämpliga världslistor var 2019, så jag har använt dem. I varje gren utgår sedan plats ett från genomsnittet av världsrekord och världsårsbästa. Jag har jämfört damerna enbart mot damstatistik och herrarna mot herrstatistik. (Likriktare för herrar, 100m och för damer, 200m)

Lovisas ranking är plats 45 som kan jämföras med nedanståendes.

Damer

10 000m

·       Meraf Bahta – resultat, 31.08,05 plats, 38

·       Sarah Lahti – 31.11,12, pl.41

Maraton

·       Carolina Wikström – 2:26.42 (2020), pl.466

Höjd

·       Erika Kinsey – 1,92, pl.253

·       Maja Nilsson – 1,96, pl.72

Stav

·       Angelica Bengtsson – 4,66, pl.176

Längd

·       Khaddi Sagnia – 6,72, pl.655

Kula

·       Fanny Roos – 19,34, pl.869

Herrar

800m

·       Andreas Kramer – 1.45,05, pl.66

1500m

·       Kalle Berglund – 3.37,92, pl.185

3000m hinder

·       Simon Sundström – 8.21,50, pl.179

·       Vidar Johansson – 8.18,31, pl.113

·       Emil Blomberg – 8.20,55, pl.155

Stav

·       Armand Duplantis – 6.10, pl.1

Längd

·       Thobias Montler – 8,23, pl.646

Kula

·       Wictor Petersson – 20,93, pl.2310

Diskus

·       Daniel Ståhl – 70,55, pl.54

·       Simon Pettersson – 69,48, pl.170

Spjut

·       Kim Amb – 79,72, utanför listan eller snarare långt utanför listan, 4m till sista plats pl.5936

Idrottsligt står sig Lovisas resultat väldigt bra jämfört med OS-resenärernas prestationer. Frågetecknet efter beslutet blir än mer besvärande. Hur ända in i h-v-te kan man ta ut Wictor Petersson som inte ens har klarat den väldigt beskedliga kvalgränsen i kula? Hur kan det räcka med att kasta 79,72 i närtid i spjut och ändå få en biljett, speciellt som att även personbästat ligger på en mycket beskedlig nivå. Sammantaget är det bara Armand, Meraf och Sarah som har presterat på högre nivå än Lovisa under 2021! Varken Lovisas höga resultatnivå eller en inbjudan från IOK till de hett eftertraktade platserna till damfriidrottens tuffaste gren räcker dock inte för SFIF/SOK. Obegripligt! Lovisa har all anledning att känna sig blåst av våra idrottspampar.  SFIF/SOK är tyvärr en stoppkloss för den fortsatta utvecklingen av svensk löpning. Varför satsa på löpning när möjligheterna att delta i den stora dansen förhindras av SFIF/SOK? I alla andra länder hade Lovisas prestationer självklart medfört en OS-start.