Svenskt 25-bästa – 2020 – hittills (14 juli)

Även om årets säsong inte liknar någon annan, har det ändå genomförts en del tävlande. Omfattningen har varit långt ifrån vad vi är vana vid och formerna har skiftat. Internationellt tävlande har i det närmaste helt uteblivit. På hemmaplan har tävlandet skett i mer uppdelade tävlingar med löpning för sig och teknik för sig. Löptävlingarna har i stort liknat normala lopp, medan tekniktävlingarna mer har varit av karaktären träningspass med mätning, åtminstone på kastsidan. Hursomhelst, ingenting har stoppat den svenska löparvågen. Den sensationella utvecklingen som svensk löpning genomgått under senare år har förstärkts ytterligare. Av de 27 resultat som ”25-bästalistan” omfattar är 20 resultat uppnådda av löpare! Det är kanske inte vad gemene man har förstått, utifrån den rapportering som media och hoppokastnyheter.se har bistått med, tyvärr. Svensk idrotts bäst bevarade hemlighet, det svenska löparundret.

Listan är baserad på en harmoniserad konkurrenssituation. Alla grenar har samma måttstock, resultatspridningen 2019 för herrarnas 100m och där resultat nummer 1 i varje gren är medelvärdet av gällande världsrekord och världsårsbästa 2019.

25-bästalistan baserad på resultat uppnådda tom. 14 juli-2020

		Resultat	Gren	Aktiv	Klubb
1	1	5,94	Stav	Armand Duplantis	Upsala
2	2	70,25	Diskus	Daniel Ståhl	Spårvägen
3	3	1.46,95	800m	Andreas Kramer	Sävedalen
4	4	4,72	Stav	Michaela Meijer	Örgryte
5	5	1.47,55	800m	Joakim Andersson	Spårvägen
6	6	3.40,12	1500m	Suldan Hassan	Ullevi
7	7	3.40,58	1500m	Andreas Almgren	Tureberg
8	8	3.40,74	1500m	Emil Danielsson	Spårvägen
9	9	1.48,37	800m	Felix Francois	Örgryte
10	10	1.02,05	Halvmaraton	David Nilsson	Högby
11	11	2.10,03	Maraton	Mustafa Mohammed	Hälle
12	12	3.42,11	1500m	Simon Sundström	Lidingö
13	13	10,37	100m	Henrik Larsson	IF Göta
14	14	3.42,48	1500m	Emil Blomberg	Hässelby
15		28.31,75	10000m	Suldan Hassan	Ullevi
16		28.32,82	10000m	David Nilsson	Högby
17	15	28.38,05	10000m	Mustafa Mohamed	Hälle
18	16	46,64	400m	Carl Bengtström	Örgryte
19	17	2.11,18	Maraton	Ebba Tulu Chala	Huddinge
20	18	28.39,43	10000m	Samuel Tsegay*	Hälle
21	19	2.11,37	Maraton	Mikael Ekvall	Strömstad
22	20	10,47	100m	Tom Kling-Baptiste	Huddinge
23	21	11,48	100m	Claudia Payton	Ullevi
24	22	3.44,65	1500m	Samuel Pihlström	Hälle
25	23	1.50,06	800m	Erik Martinsson	Gefle
26	24	1.50,08	800m	Berhe Kidane*	Eskilstuna
27	25	1.50,11	800m	Anton Persson	Hässelby

Noterbara resultat utanför listan, t.ex. Simon Pettersson, diskus, 67,10, Khaddi Sagnia, längd, 6,81, Thobias Montler, längd, 8,07, Wictor Petersson, kula, 20,94, Fanny Roos, kula, 18,77.

Resultat som det trumpetats mycket kring, men som inte räcker till för att slå sig in på listan, därför att de helt enkelt är för svaga när de inte enbart ska jämföras med den egna grenen, utan sättas i relation till andra grenar. Det är ju liksom det som är poängen med en lista, vars ambition är att ranka idrottsprestationer i radikalt olika sammanhang. Om detta inte görs blir listan helt meningslös. För den som isolerar sig till enstaka grenar finns det väldigt bra källor för jämförelser.

SvenskFriidrottsstatistik

IAAFstatistik

Nu får det räcka! Mörkläggningen av svensk löpnings enastående framgångar fortsätter.

Svensk medeldistans upplevde igår i Karlstad en formidabel succé, men för både media och Svenska hopp&kastförbundet, aka SFIF, gick det dem helt förbi! Att media, som ju skedmatas information av SFIF, inte har kollen, var i sig inga nyheter. När hade vi sist någon i media som brydde sig om löpning, eller åtminstone gjorde sitt jobb som medial skildrare av vår idrott? Att SFIF i tre nyheter på hoppokastnyheter.se inte ens nämner de exceptionella prestationerna på banan är minst sagt anmärkningsvärt.

Nedan en resultatranking från igår baserat på 2019-års världslista med herrarnas 100m som resultatspridningslikriktare och med utgångspunkt i varje gren från mittpunkten mellan gällande världsrekord och 2019-WL. Världslistan, IAAF, på 100m för herrar är djup, upp till plats 5 936. Nedan en lista över resultat från igår som kvalificerar sig högst. Några resultat till finns som skulle kunna rankas, men längre ner.

Läs själv och begrunda. Våra löpare dominerar, precis som situationen har varit under den metamorfos som svensk löpning har genomgått under senare år. Tyvärr, har den varken nått ut i media eller in till SFIF. Ingen av SVT:s utsända i Karlstad nämnde i sina sammanfattningar de enastående resultaten på löpsidan och som sagt hoppokastnyheter.se hittade ingenting att rapportera från löpningen…

Namn	Gren	Resultat	Rank
Andreas Kramer	800m	1.46,95	235
Joakim Andersson	800m	1.47,55	354
Suldan Hassan	1500m	3.40,12	371
Emil Danielsson	1500m	3.40,74	446
Armand Duplantis	stav	5,72	479
Andreas Almgren	1500m	3.41,01	480
Felix Francois	800m	1.48,37	571
Daniel Ståhl	Diskus	68,10	639
Carl Bengtström	400m	46,91	1283
Simon Sundström	1500m	3.45,08	1308
Jonathan Holm	110mh	14,01	1404
Simon Pettersson	Diskus	66,90	1592
Jonatan Fridolfsson	1500m	3.47,01	1936
Khaddi Sagnia	Längd	23,85	1992
Lisa Lilja	200m	23,64	2191
Tobias Montler	Längd	8,02	2323
Kim Amb	Spjut	81,48	nm
Wictor Petersson	Kula	19,76	nm
Fanny Roos	Kula	18,41	nm

nm – betyder att resultatet är för svag för att kunna rankas (räcker inte till topp-5936)

Vad är en gala?

Rapporteringen från kasttävlingen i Helsingborg, 21 juni, fick mig att fundera över innebörden av ordet gala. I media användes olika varianter av ordet gala, friidrottsgala, kastgala eller bara gala för ”tävlingen”. Den som var där, alltså nästan ingen, eller har sett någon video därifrån kan i alla fall konstatera att gala i den betydelse som, jag vågar lova, de flesta lägger i ordet var det inte tal om. De sammanhang och konnotationer som ordet normalt förknippas med är fest, happening, tävling med lite grädde på moset, klackar i taket, något utöver vardagen… Här handlade mer om ett träningspass på Heden. En märklig variant av tävling som inom diskusen det går 13 på dussinet av. Det idrottsliga värdet av dem är mycket begränsat, eftersom de inte avgörs på en plats eller på ett sätt som påminner om en normal tävling. Vi hittar ett blåsigt fält någonstans och så drar vi dit några kompisar som också gillar att kasta saker och så kallar vi det tävling. ”wherever I lose my hat is my discus arena” (jo, när hatten blåser iväg alltså, fritt efter Marvin Gaye).

Egentligen inget fel i det. Folk måste ju få kasta saker om och när de vill. Problemet är den vikt som läggs vid evenemangen. Att räkna dem i statistiken är tveksamt. I andra grenar pratas det, aktuella frågor, om påverkan av teknisk utrustning, t.ex. Nikes Vapor Fly. Jag hör aldrig något ifrågasättande av resultaten i riggade kasttävlingar. Det må vara hänt och jag borde bry mig mindre. Men, historiskt har dock den här typen av tävlingar faktiskt tjänat som underlag till uttagningar till mästerskap! Alldeles obegripligt. Efter 100 försök på olika kastplaner med olika vindar, från bris till styv kuling, lyckas en kastare få på skiten i ett kast som landar en centimeter över en gräns, typiskt 65m eller så (alltså jämförbart med 3.52 på 1500m eller 1.53 på 800m), och vips bär det av till något mästerskap någonstans. Resultatet där är sedan regelmässigt ”tre röda” eller en flirt med 60m-linjen. Inte så konstigt då vindtunneln byts mot en inhägnad stadion och 100 kast mot tre. För löpare är situationen den omvända. Här krävs det regelmässigt startfält av mycket god nivå och gärna ett stadion för att ens kunna komma i närheten av en kvalificerande tid till ett mästerskap. Ofta moment-22, eftersom man för att komma med i sådana sammanhang krävs att man redan presterat en tid på den höga nivå som man suktar efter. Här duger det inte med en 1500m-tid från en bana ner för avenyn med vinden i ryggen och solen i tankarna. Kvalificering till kastmästerskap borde kräva att resultatet görs på en riktig tävling av hög kvalitet, i praktiken endast på Diamond Leugue-tävlingar eller motsvarande.

Tillbaka till galor. Hur kommer det sig att när det gäller hopp och kast kallas småtävlingar, närmast träningspass+ för gala, hoppgala/kastgala, medan en motsvarande tävling för löpare inte får epitetet gala? Detta trots att flera av löptävlingarna hållit betydligt bättre klass än de sk. hopp-/kastgalorna och dessutom har tillräckligt med tävlande för att det ska kunna anses vara en riktig tävling.

Media förstår inte hur styrkeförhållandet ser ut i svensk friidrott idag. Svensk löpning dominerar totalt inom svensk friidrott i en jämförelse med världskonkurrensen för respektive gren. Trots detta trummar SFIF ett diametralt budskap i sin kommunikation. ”Se när svenska stjärnorna snackade upp Karlstad GP”. Ja, vad ska man säga. Jag är ju luttrad så det överraskar inte, idel hoppare och kastare. Att det finns löpare på plats som är betydligt bättre än flertalet av uppsnackande ”stjärnorna”. Startfältet på 1500m herrar, 2019 års bästa svenskgren, är galans klart starkaste, men det kvalificerar den inte ens för omnämnande bland höjdpunkterna i förhandsinformationen. Som man ropar heter det…

Jag känner mig nästan tvungen att travestera Uffe Lundell, ”en gala utan publik och nästan utan deltagare är också en gala”.