Tidernas 1 500m-lopp i Sverige?

Utan tvekan blir herrarnas 1 500m lopp Bauhausgalans starkaste och mest intressanta gren. Frågan är om ett starkare 1 500m-lopp någonsin sprungits i Sverige. Dessutom är förstås grenen intressant ur andra aspekter. Loppet innehåller 7 av de 8 bästa 1 500m-löparna från 2018 – 1:an, 2:an, 3:an, 4:an, 5:an, 7:an och 8.an!

IAAF - World list - 2018

Dessutom finns alla tre av bröderna Ingebrigtsen på startlinjen, Europas mest spännande friidrottare. Och, som grädde på moset, russinet i kakan, kronan på verket, pricken över i:et, jagar Kalle Berglund Johnny Kroons svenska rekord. 1 500m-rekordet är ett av de absolut äldsta svenska rekorden bland de olympiska grenarna, 3.36,49 från 1985. Ett rekord som Kalle har bombarderat under det senaste året utan att lyckas nå riktigt hela vägen fram. I säsongsavslutningen i Zagreb förra året tickade klockan fram förtretliga två hundradelar förbi rekordet. Att Kalle har en rejäl möjlighet att lyckas denna gång tyder säsongsöppningen i Los Angeles på, USATF Distance Classic, där Kalle vann och besegrade flera av de bästa amerikanska löparna. Tiden, 3.37,84, var ett verkligt styrkebesked.

Kommer TV-publiken att få se loppet i sin helhet? Det är tyvärr en fullt rimlig fråga. Redigeringen av sändningarna från Diamond League är ju under all kritik och svensk TV:s bidrag till friidrottssändningarna tillhör de sämsta i klassen. TV4:s sändningar ska vi väl inte ens nämna, men kravet på SVT, public service, borde kunna vara högre och de har ju inte ens reklamavbrotten att skylla på. Under Bauhaus-galans 2 tim långa huvudprogram, upptar löpningarna, 800-5000m, c:a 30 min. Hur mycket kommer vi att få se? Även fast det finns 90 min ytterligare, alltså mycket god tid att visa all sprint och vartenda hopp och kast av intresse, så brukar TV regelmässigt under pågående löpningar, hellre visa övertrampshopp med tre repriser plus påtagning av överdragskläder och snack med tränaren eller rivningar på 2.20 med samma inramning, dvs. repriser och annat lull-lull. Varför? Finns förstås inget vettigt svar på det.

Frågan blir istället, hur mycket kommer TV-publiken att missa och vad? Många passeringar, varv och kilometrar, passeras obemärkt och kommentatorerna som endast i begränsad omfattning fattar värdet av dem, rapporterar dem inte konsekvent, utan någon gång då och då, i bästa fall. Tempo och effekterna av detta på sluttid är för många kommentatorer dessutom överkurs.

Kommer löparna att presenteras? Tveksamt, troligen blir det en ”Stockholm-presentation”, inom idrottsregi, det sämsta påfundet sedan Itera-cykeln. The ”Stockholm-presentation” innebär att, just för löpningar, endast ett par aktiva i grenen presenteras, istället för alla, som man gör i alla andra grenar, sprint och teknik, där man lägger mångdubbel tid på presentationerna. Intelligensbefriat, då det är för löpningarna som behovet av presentation är störst. I sprint, springer löparna på var sin bana och det är inte speciellt svårt att lista ut vem som är vem, med en tillgänglig startlista, t.ex. på ljustavlan. I teknik står det för tusan på grenens resultattavla, vem det är som är i farten. För löpningar behöver publiken däremot få en chans att identifiera löparna innan loppet startar. Men som bekant, i Sverige skiter vi ju i publiken, i alla fall för löpningarna. Vi har oftast, inget undantag i år, några av världens bästa friidrottare på plats i form av löpare, och som hanteras som om det var några som katten släpat in från Lidingövägen. Inramningen av löpningarna är extremt viktig för publikens upplevelse. Helt avgörande faktiskt. En åskådare som vet vad hen ser blir mer engagerad än en som bara tittar. Det är vår skyldighet att hjälpa dem. Viktigare än att kocken kommer ut och talar om att det är vitsilverprickig sparris från Guatemala i soppan. I USA har man fattat det och presentationerna innehåller regelmässigt utvalda meriter för varje deltagare i loppet. Och jag lovar sådana finns för alla löpare som står på startlinjen i en DL-löpning i Stockholm. Och, det behöver inte ta någon längre tid än vad presentationerna gör för ett sprintlopp, där man långsamt ska vandra från bana till bana. I USA har de oftast tajtare tidsprogram och fler löpare i loppen och ändå går galant.

Som bonus denna gång har vi förutsättningar för att få ett fantastiskt 10 000m-lopp. Många superlöpare och förhoppningsvis bra förhållanden för långlöpning på stadion efter 22 på kvällen. Sverige är många gånger som bäst för löpning sena sommarkvällar. Inte för varmt och låg luftfuktighet. Även här är inte ett svenskt rekord helt uteslutet. Med den kapacitet som Robel Fsiha och Napoleon Solomon har visat kan Jonny Danielsson svenska rekord på 27.55,74 från 1989 inte vara helt säkert.

Var på plats, räkna inte med att TV gör löpningarna rättvisa!

”Lynchningen” av Caster Semenya – SFIF:s fega hållning gentemot IAAF

IAAF skyr inga medel för att beröva Caster Semenya all hennes värdighet. Det erkänt korrupta internationella friidrottsförbundet med all sin makt över Cas och obegränsade resurser att driva processer mosar fullständigt Caster Semenya och alla i hennes situation. Inget annat var väl att vänta, Goliat mot David. Om inte förr, så försvann nu all respekt för deras agerande. Tidigare, i diskrimineringen av ryska friidrottare var det juridiken som offrades på altaret i form av en kollektiv bestraffning av samtliga ryska friidrottare i motsats till all juridisk praxis. Påhejade, förstås, av vårt eget ryggradslösa friidrottsförbund. Nu är det mänskliga rättigheter som offras på samma altare. ”Rättvisa villkor” vilket jävla skitsnack. Här handlar det bara om orättvis behandling av en av världens bästa friidrottare, en som kan offras av västvärldens byråkrater inom IAAF. Alla andra inser att en sådan hantering aldrig hade varit aktuell av en från de fina kvarteren på vårt klot. SFIF, sin vana trogen, svansar efter som en svulten knähund. SFIF har en förmåga att slicka IAAF så långt upp i arslet att Sebastian Coe förmodligen måste gå runt med blöjor. Varför inte stå upp för rättvisan, istället för att bara prata tomma ord om den? Idrottares prestationer består av två komponenter, fysiken man föds med och det tillskott som man tillför genom träning. Vi föds, gudbevars, alla olika och vad vi sedan tillför till vår idrottsliga förmåga ansvarar var och en för. Det gäller även Caster Semenya. Inom idrotten tävlar vi, hittills i alla fall, i två könsklasser. Det finns tester för könstillhörighet inom idrotten och få har väl utsatts så intensivt för sådana som hon. Låt henne vara. Hon har redan utsatts för tillräckligt med trakasserier. Vad är nästa steg i dessa ”rättvisa villkor”? Det finns oändligt med fysiska skillnader mellan oss människor, vilken är nästa som ska få en rättvisekorrektion? Jag hade gärna haft längre ben förresten, men fick dras dem jag hade och tävla mot konkurrenter som var begåvade med ben från antiloper.

Vår ordförande gör en väldigt slätstruken figur när han försöker motivera SFIF:s fega hållning i frågan. Det blir direkt löjligt när han motiverar varför han med en sådan iver går ut och stödjer IAAF, ”då valde jag att delvis göra en egen analys och delvis prata med mina kollegor inom förbundet…”. Snacka om respektlöshet mot potentiellt massor av kvinnliga friidrottare i världen i allmänhet och mot Caster Semenya i synnerhet. Eller, ”Vi känner oss extra trygga i och med att IAAF har beaktat de mänskliga rättigheterna. Arbetet har inte bara skett inom IAAF utan mellan olika idrotter och inom ramen för IOK.” Det är som att fråga räven om hönorna är trygga! IAAF har ju jagat henne i åratal. IAAF och mänskliga rättigheter, ja tjena. FN:sauktoritet på området har en helt annan dignitet. Och IOK tillför ingen ytterligare kredibilitet i beslutet, eftersom IAAF har totaldominans där. Utan friidrott, inget OS.

Ta förnuftet till fånga och strid för Caster Semenya mänskliga rättigheter och ge vår idrott tillbaka en gnutta värdighet. Den som deltar i en mobb har också ansvar.