1500m-loppet på Finnkampen blev verkligen en parodi på "taktisk" coachning. Ett lopp där vi skulle ha vunnit 16-6 hur än loppet hade sprungits. Finland hade tre riktigt svaga löpare, precis som alltid på senare år. Snillena till coacher hade listat ut de skulle offra Elmar för att hålla ner farten, om finnarna ville hålla fart!? Det var ju bara de svenska löparna som skulle tjäna på att loppet sprangs i hygglig fart. Finnarna skulle, då de alldeles uppenbart inte hade kapacitet för det, totalhavererat. Bromsa andra löpare är förmodligen det säkraste sättet att skapa situationer som leder till diskning! Varför i hela fridens namn ge sig in i något så dumdristigt, när en trippelseger ändå var kassaskåpssäker? Tyvärr är svaret att landslagscoacherna verkar vara beredda att gå långt för att gynna sina egna aktiva! Ett upplägg, det som finnarna visade sig vara villiga att skänka oss, där det hade blivit en hygglig fart, i vilket Elmar hade vunnit framlänges och baklänges och vi hade vunnit 16-6, var man inte intresserad av. Nej, deras egna aktiva ska få bästa tänkbara möjligheter att vinna. Hur kan man som landslagsledare bete sig så respektlöst mot en aktiv i landslaget? Skamligt! Elmar kan inte rå för att övriga löpares coacher har så låg tilltro till sina aktiva att de måste offra Elmar för att gynna sina egna.
Det blir inte bättre av att landslagscoacherna ställer över Elmar på 800m i Finnkampen, där han är given efter hans exempellöst starka lopp på Universiaden. Tyvärr, finns det nog med i den större planen. Istället dubblerar man löpare som inte visade tillräcklig kapacitet på SM och offrar Elmar för att rädda upp denna ytterst tveksamma manöver.
