NCAA Conference week(end)

Den gångna veckan, med fokus på helgen, avslutades den amerikanske inomhussäsongen för alla de universitetsstudenter som inte kvalificerade sig till NCAA-finalerna om två veckor i Birmingham, Alabama.

Joel Durén var först ut då Sun Belt Conference avgjordes redan måndag och tisdag. Joel gjorde en bra första sträcka, 1200m, när UT-Arlington vann DMR, Distance Medley Relay. 3.02,82 med en vass avslutning tyder på att formen är god och lovar mer inför utomhussäsongen. På majlen var farten lite lugnare med en snabbare avslutning, som brukligt är i mästerskapslopp. Joel tog en tredje plats på 4.13.90 efter en avslutande 600m på 1.29, täten rev av c:a 1.26. På det hela taget en bra inomhussäsong efter ett fjolår med skadeproblem.

Sun Belt Conference – resultat

Arkiverad stream - MEN'S INDOOR TRACK AND FIELD 2016 SUN BELT CONFERENCE INDOOR TRACK CHAMPIONSHIP - DAY 1 SESSION 2 – DMR I slutet med 20 min kvar.

MEN'S INDOOR TRACK AND FIELD - 2016 SUN BELT CONFERENCE INDOOR TRACK CHAMPIONSHIP - DAY 2 – Mile med 3.42 kvar på sändningen.

Elmar blandade och gav på Mountain West Conference. Dubbla inomhuspers på 800m, 1.50,97 i försöken och 1.50,03 som tvåa i finalen. Majlen blev dock en besvikelse där han aldrig kom in i loppet och när det avgjordes svarade inte benen som förväntat. Möjligen hade han haft mer att ge med en lite bättre placering inledningsvis, det avgörande rycket kom just när Elmar precis avancerat under ett snabbare varv. Känslan var dock att majlformen för dagen inte satt där. Desto positivare att han dryga timmen senare kunde vända på steken och göra ett strålande 800m-lopp som resulterade i inneperset, 1.50,03 (1.49,42, höghöjdskonverterat). Han låg lite för långt bak för att kunna utmana vinnaren, men troligen fick han fartmässigt ett bra lopp genom att inte hänga med i startrusningen fullt ut. Han negativsplittade loppet, 55,4/54,6. Inget NCAA-indoor denna gång, men positiva besked på 800m och glimtvis på majlen. Fördelen är dock att han har två extra veckor att förbereda sig för utomhussäsongen på.

Mountain West - resultat

Arkiveradstream – Archived events->2.27.16 Indoor Track & Field Championships (day 3). Mile – 7 min och 800m 1h 29 min in i sändningen.

SFIF fortsätter sin slakt av elitlöpningen

SFIF:s slakt av elitlöpningen påminner om den ändlösa debatten kring vargjakten. Precis som varghatarna är inte SFIF nöjt förrän man har utrotat varenda djävel.

IOK/IAAF sätter upp kvalgränser till OS, tuffare för löpning och betydligt softare för huvuddelen av teknikgrenarna. SOK/SFIF i heligt förbund väljer att följa dem för vissa och skärpa dem för andra. Gissa vilka de skärper? IOK mildrar några kvalgränser. I vilka fall väljer SFIF/SOK att korrigera de "svenska" gränserna. Gissa?

Tänk att man från ledande håll inte ens är tillräckligt rakryggad för att motivera sin fullständigt inkonsekventa hantering, utan bara lägger ut torra listor. Ynkryggar! Kopplingen till de egna uppföljningsgrupperna är uppenbar. Om det inte var så uppenbart skulle det gå under beteckningen korruption. Korruption är något som de som pysslar med det brukar försöka dölja, i detta fall ligger det dock i öppen dager. De tror att om de bara stoppar huvudet tillräckligt djupt i sanden, så kommer det att passera obemärkt. Låt dem inte komma undan så lätt. Förr eller senare måste man upp och andas och då ska de krävas på ansvar. För svensk elitlöpningen är det en fråga av yttersta vikt, kanske den viktigaste frågan. Och vad ska vi med prestationscentrum för löpning till om vi ändå inte tänker ge löparna någon möjlighet att få vara med på de mästerskap som de kvalificerar sig till!?

Löparkollektivet måste protestera högljutt. Avbön eller avgång! Utan en radikalt förändrad inställning till löpning inom SFIF återstår bara Svenska Löparförbundet, SLF.


   

Inget NCAA-indoor för Elmar

Elmar Engholm gjorde ett ärligt försök att få till ett kvalificerande majlresultat inför NCAA-indoor. Han begav sig till Winston-Salem, North Carolina och UCS Invitational i lördags. Tävlingen avgjordes på en platt 200m-bana. Avsaknaden av dosering hämmar möjligheten att springa fort, å andra sidan har NCAA tagit hänsyn till detta och räknar av c:a 3s från resultatet i kvalificeringsstatistiken. I praktiken fanns det tre löpare som hade ambition att försöka slå sig in på topp-16 som garanterade en plats i NCAA-indoor. För detta krävdes det c:a 3.58,5 (nu efter helgen landade den tiden på 3.58,33) eller c:a 4.01,5 på plattbanan. Som draghjälp hade de en löpare från North Carolina State. Han drog i jämn bra fart, c:a 30,5 per 200-ing. Lite långsammare än 4.01-farten, men med en snabb avslutning var det fullt möjligt. Elmar låg i rygg på haren fram till att han klev och tog ansvar för täten. Tyvärr, hade inte Elmar någon vass slutforcering i sig denna gång och kunde inte höja farten sista 400m och slocknade sedan sista varvet. Det blev en tredjeplats på 4.09,49 (NCAA-tid, 4.06,35) till sist. Vann gjorde Graham Crawford, North Carolina State på 4.02,25 (3.59,20). Elmar ligger på 30:e plats i NCAA-statistiken med 4.00,04, vilket inte räcker för en NCAA-biljett, även om några utanför topp-16 kommer med då andra högre upp på listan avstår majlen till förmån för 800, 3 000 eller 5 000m.

Elmar hade inte marginalerna på sin sida den här gången, efter att ha kvalat in föregående två år.  Att kvala är förstås stentufft, 29 man under 4.00 och 46 under 4.01. Inte så mycket att gråta över, han har sina conference, Mountain West, nästa helg, tor-lör, (25-27 feb) i Albuquerque. Mountain West har för tillfället många riktigt vassa löpare, så det blir bra tävlingar, även om resultatet är underordnat placeringen. Tävlingsinformation och länk till livesändning

Mellantider.

3 Engholm, Elmar - New Mexico - 4:09.49

  209m – 31,3 (31,3)

  409m - 1:02.1(30.7)

  609m - 1:32.4(30.3)   

  809m - 2:03.1(30.8)

1 009m - 2:33.5(30.4)

1 209m - 3:04.2(30.8)

1 409m - 3:34.8(30.6)

1 609m - 4:09.49(34.6)

Fulla resultat.

Resultat, UCS Invitational,Winston-Salem

Joel Duréns, UT-Arlington, conferencemästerskap, Sun Belt Conference, Birmingham, Alabama, börjar idag, måndag 22 feb. Joel är anmäld i distance medley-stafetten (mån) och majlen (tis). Tävlingsinformation och livestream.

Platta banor

I Sverige är vi i allmänhet bortskämda med doserade inomhusbanor. I USA vill jag nog hävda, utan att veta med säkerhet, att platta banor är betydligt vanligare än doserade. Speciellt de universitet som har äldre banor har platta banor, ofta runt sin basketplan. Moderna anläggningar är i högre grad doserade eller överlånga, typiskt 300m. Det skiftande klimatet på den nordamerikanska kontinenten gör också att inomhusbanor inte ens behövs på alla håll. I Kalifornien, USA:s överlägset folkrikaste delstat, vet jag knappt om det finns några inomhusbanor. Längre tillbaka fram till åtminstone 1980-talet fanns det flera inomhusgalor tex. i San Diego och Los Angeles, men de avgjordes på temporära banor, doserade ofta med träunderlag, i basket-/ishockeyarenor. Jag sprang själv på Sunkist Invitational i LA Forum en gång. Jag har också tävlat på platta banor på Central Michigan University i Mount Pleasant och på Michigan State University, East Lansing i klassiska Jenison Fieldhouse på slutet av 70-talet då Earvin ”Magic” Johnson och Greg Kelser härjade som värst där. Vintern 1989 spenderade jag två veckor i Fairfax, Virginia, hos Jama Aden, innan han blev democoach och fortfarande bara var assistant coach på George Mason University i Fairfax. På något sätt blev jag engagerad som hare i den gala, Mobil Invitational, som avgjordes på deras banor, som var 200m långa och platta. Uppdraget var att dra fram dåtidens storstjärna, Said Aouita till världsrekord på 5 000m, som innehades av sverigebekantingen Suleiman Nyambui på 13.20,4. Jag drog c:a 2 700m i beställt tempo och Said passerade på c:a 8 min på 3 000m. Tyvärr, tröttnade han lite på slutet och missade rekordet med 2 s. Jag tränade också några gånger på George Masons banor och det gick alldeles utmärkt.

Faktum är att många amerikaner, både sprinters av mycket god klass och medel-/långdistanslöpare, tränar på platta banor. Jag tror att platta banor definitivt skulle kunna vara ett alternativ på sina håll i Sverige, eftersom de är betydligt enklare att kombinera med andra sporter och förmodligen är billigare att bygga. Alla banor behöver inte vara lämpliga att arrangera SM eller större mästerskap i, utan ska till 99% användas för träning. Dessutom är det inga problem att arrangera ungdomstävlingar även på platta banor. I praktiken går det mycket väl att arrangera även seniortävlingar. I USA springer allt som oftast 20-sekunderssprinters 200m på platta 200m-banor, dessutom finns det väldigt få 20s-sprinters i Sverige eller någon annanstans för den delen.

Svenska Löpares utveckling från ungdomselit till seniorelit

Jag har sedan några år underhållit en statistik som motsvarar en analys som Leif-Inge Tjelta, docent på universitetet i Stavanger, tidigare gjort avseende norsk löpning. Han har bl.a. forskat om löpträning och publicerat ett antal studier i ämnet. Han presenterade en studie kring ”I hvor stor grad an man si noe om fremtidig prestasjonsnivå som seniorutøver i mellomog langdistanseløp ut fra det en presterer i årsklassene 13-16 år?” för svenska tränare och löpare vid ett uppföljningsmöte på den tiden då SFIF fortfarande brydde sig om att följa upp svensk löpning. Jag har gjort på i stort sett samma sätt, men tittat på åldersklasserna 14-19 år.

Kortfattat har jag tagit 20-bästalistorna genomtiderna för alla åldersklasser 14-19 år och jämfört dem med motsvarande listor för seniorer. Jag har bara tillgång till listor på pojksidan, så jag har ingen motsvarande statistik för tjejer. Det finns svårigheter i det att sträckorna har varierat något under årens lopp och det är viktigt att listorna har tillräcklig kvalitet, dvs. det krävs att en så hög andel av löparna faktiskt har tävlat på sträckorna för att en plats på 20-bästalistan verkligen betyder att man är en av de 20 bästa genom tiderna.

Följande listor finns med:

14 år – 800m

15 år – 800, 1 500 och 3 000m

16 år – 800, 1 500 och 3 000m

17 år – 800, 1 500, 3 000, 5 000m

18 år – 800, 1 500, 3 000, 5 000m

19 år – 800, 1 500, 3 000, 5 000m

Seniorer: 800, 1 500, 5 000, 10 000m, 3 000m hinder och marathon

Intressanta nyckeltal

Hur många av de bästa i respektive ålder finns också med på någon av seniorlistorna?

Hur många av de bästa seniorerna genom tiderna finns också i någon av ungdomslistorna?

14 år

Tre löpare från 20-bästalistan på 800m finns med i seniorlistorna, Andreas Almgren, Johan Rogestedt och Olle Walleräng. 17 av 20 nådde aldrig dit. Av dem är ett par fortfarande aktiva och har förstås fortfarande möjlighet att nå dit. 4 hängde med till 15-årslistorna innan det tog stopp, 1 till 16, 1 till 17 2 till 18 och 1 till 19.

15 år

Tio löpare från någon av de tre 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000m) finns med i seniorlistorna, de tre ovan nämnda samt Jan Jonsson, Andreas Ahl, Claes Nyberg, Jonas Leandersson, Hans Segerfeldt, Hans Nilsson och Lars-Erik Nilsson. 33 löpare gjorde debut i listorna på 15-årsnivån. 7 av dem nådde som sagt ”hela vägen”, 9 försvann direkt, 5 hängde med till 16 år, 3 till 17, 3 till 18 och 6 till 19. Av dem som försvunnit är det endast ett par som är i en ålder att de fortfarande kan slå sig in på seniorsidan.

16 år

Åtta löpare från någon av de tre 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000m) finns med i seniorlistorna, enda nytillskottet var Anders Carlsson. 21 löpare gjorde debut i listorna på 16-årsnivån. Av dem försvann också 13 på den nivån, 4 hängde med till 17 år, 2 till 18 och 1 till 19, men 7 av dem är fortfarande aktiva och kan alltså slå sig in i fler åldersgrupper och/eller i seniorlistorna.

17 år

Totalt 17 löpare från någon av de fyra 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000, 5 000m) finns med i seniorlistorna. Många nytillskott, Richard Pell, Mattias Claesson, Björn Nilsson (SFIF, ordförandekandidat), Pär Wallin, Bo Orrsveden, Anders Gärderud (svensk rekordhållare, 5 000m), Kent Claesson och Mustafa Mohamed (sv. Rekordhållare, 3 000m hinder).  27 löpare gjorde debut i listorna på 17-årsnivån. Av dem försvann 13 på den nivån, 3 kvar till 18 år och 3 till 19. Ingen av dem som försvunnit är fortfarande aktiv.

18 år

20 löpare Totalt från någon av de fyra 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000, 5 000m) finns med i seniorlistorna. Några nytillskott, Jan Persson, Patrik Johansson, Johan Svensson, Richard Gunnarsson och Kalle Berglund.  19 löpare gjorde debut i listorna på 18-årsnivån. Av dem försvann 8 på den nivån och 6 blev kvar till 19. Av dem har 5 åldern inne för att kunna påverka seniorlistorna även om det är oklart hur aktiva de är.

19 år

Sammanlagt 30 löpare i någon av de fyra 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000, 5 000m) finns med i seniorlistorna. Ytterligare nytillskott, Mikael Svensson, Åke Svensson, Martin Enholm, Lars Ericsson, Johnny Kroon (sv. Rekordhållare på 1 500m), Patric Nilsson och Henric Skoog. 18 löpare gjorde debut i listorna på 19-årsnivån. Av dem har 11 inte dykt upp i seniorlistorna och 2 har fortsatt åldern inne för att slå sig in på seniorlistorna.

Seniorerna

I seniorernas 6 grenar av olympiskt snitt förekommer 86 (av 120 möjliga) unika namn. Vissa finns således i flera grenar. 55 av dem, 64%, förekommer inte på någon ungdomslista! En majoritet har alltså nått topp-20-nivån först i senioråldern. 

Debut på topplista för de 86 på seniorlistorna

14 år – 3 st

15 år – 7 st

16 år – 1 st

17 år – 8 st

18 år – 5 st

19 år – 7 st

Senior – 55 st

Seniortoppar på ålderslistor av de 31 som inte ”debuterade” som seniorer

14 år – 3 st

15 år – 10 st

16 år – 8 st

17 år – 17 st

18 år – 20 st

19 år – 30 st

Extra info – snittålder i respektive gren för uppnått toppresultat. (De som är fortsatt aktiva kan förstås förbättra sitt resultat och påverka snittåldern uppåt, och nya yngre eller äldre dyker upp.)

800m –  23,8 år

1 500m – 25,1 år

5 000m – 29,0 år

10 000m – 28,6 år

3 000m hinder – 25,7 år

Marathon – 31,0 år  

Slutsatser

Det finns en del att fundera över utifrån detta. Varje aktiv är unik och det finns omständigheter som inte syns i statistiken som påverkat utvecklingen för var och en. Det är dock rätt många individer så vissa mönster kan kanske ändå utläsas. 193 unika namn förekommer i någon lista och 213 totalt har passerat revy under årens lopp sedan 2010.

-          Det krävs inte att man tillhör de genom tiderna bästa under ungdoms- och junioråldern för att nå dit i vuxen ålder. Majoriten gör ju inte det! Det måste anses vara positivt för dem som börjat senare eller har utvecklats senare, ”late bloomers”.

-          Det finns ingen garanti att nå toppen bara för att man är bäst bland sina jämnåriga. 127 exempel på det finns. Samtliga på topp-20-listorna, även de längre ner har varit i toppen av sina respektive årskullar när det begav sig. Mängder av ytterligare sådan finns, fast de inte riktigt nått fram till topp-20 genom tiderna.

-          Listorna fylls på med åren, sedan 2010 har 11 nya namn tillkommit på seniorlistorna. 6 av dem debuterade i listorna som seniorer. Ytterligare 13 nya namn finns i ungdoms- och juniorlistorna.

-          Bilden från den svenska statistiken stämmer väl med den norska genomgången, även om den hade ett mer begränsat åldersspann. Möjligen har vi något fler som når senioreliten. För Norge har Tjelta också med tjejerna i analysen och där har ungdomarna en något högre andel seniorframgång, även om 80-85% av topparna 13-16 år inte når samma seniorframgångar.

Citat Tjelta:

”Det ser ut som at det å prestere ekstremt gode resultater som 13 og 14 og 15 åring ikke har noen betydning for hvordan en kommer til å prestere som seniorutøver på mellom- og langdistanse.”

”Vi ser at relativt mange av de jentene som var ekstremt gode som 16 åringer også er å finne

på statistikken over de aller beste gjennom alle tider. Tidene de står oppført med på alle tidersseniorsattistikk er imidlertid ofte oppnådd før senioralder. De som utvikler seg i relativ

voksen alder og som når internasjonalt toppnivå som seniorutøvere er oftest ikke inne på

aldersstatistikkenen.” 

Orsaker

Tjeltas listar följande orsaker och frågeställningar till varför huvuddelen av de bästa ungdomarna (13-16 år) inte når toppen bland seniorerna:

• Great differences in physiological age among girls and boys
•  It seems like too much and too early specific training can lead to good results in the short run, and stagnation in the longer run
•  A lot of talents report they had to stop running due to injuries. Why were they injured?
• Do we in athletics focus too much on records among boys and girls?
•  Are ambitious coaches and parents a part of the problem?
• NFIF has made guidelines for training in different age groups. Is it needed to react when we see 16 years old girls and boys train the same amount of training which is recommended for those who are 26?

En analys som förmodligen också gäller på den här sidan kölen. Glädjande att konstatera är att allt utom punkt 1 är sådant som vi kan påverka. Punkt 3 är närmast en effekt av övriga punkter. Tjeltas undersökning är från c:a 2007 och jag tror inte att hanteringen av alla eller ens någon av punkterna har förbättrats sedan dess.   

I Tjeltas lista över orsaker är punkterna 2, 4, 5 och 6 nära besläktade. Och roten till problemet ligger nog i punkt 4, vi fokuserar för mycket på resultat i unga år. De andra punkterna är symptom på detta. 

Tidig specialisering och kortsiktig resultatjakt är inte unikt för friidrott, utan är ett generellt problem inom den svenska idrotten. Många vittnar om det, förståelsen finns på sina håll, men ändå fortsätter och förstärks problemet. Läpparnas bekännelse utan verkstad skapar ingen förändring. Media bidrar starkt till detta. Reportage om lovande ungdomar, eller rent krasst barn, dyker upp löpande. Det är svårt att styra media, men vi behöver åtminstone inte bädda för det själva. Friidrott.se, bloggar och twitterflöden är tyvärr ofta en källa till problem. Att friidrott.se har så dåligt omdöme är särskilt trist och gör friidrottsungdomarna en björntjänst. Hur svårt kan det vara? Varför detta fokus på ungdomars ålder och resultat? Det finns tillräckligt mycket att skriva om vad gäller resultat för vuxna. För ungdomar går det mycket väl att skriva om ungdomsfriidrott, utan att fokusera på resultat och rekord, även om det rycker i fingrarna. Gör ungdomar vuxnas resultat kan det rapporteras om utan att överhuvudtaget gå in på åldern. Det finns ingen anledning att extrapolera fram en utveckling i tangentens riktning. I normalfallet fungerar ju ändå inte en sådan kurva, vilket verkligheten visar. Tvärtom skapar det enbart överdrivna förväntningar, stress och besvikelser, som ofta leder till en för tidigt avslutad idrottskarriär.

Problematiken kring träning för resultat på kort sikt som Tjelta nämner är en fälla som många fastnar i. Den träning som fungerar för en framgångsrik ungdomslöpare, är inte den som krävs för att ta steget in i senioreliten. Det finns en tendens till att det är ett problem som vi har bland svenska löpare. Svenska juniorer har ofta en för smal fysisk kompetens. Utan någon djupare, säkrare analys, kan jag konstatera att svenska medeldistanslöpare visserligen klarar sig bra i juniorsammanhang, men när jag tittar på jämngoda löpare från andra länder har de ofta bättre resultat på andra sträckor, speciellt är de starkare på överdistanser.

Starkt lopp av Elmar i helgens Don Kirby Open & Elite, Albuquerque

Elmar kapade 5 s på årsbästat på majlen efter 4.05,39, vilket motsvarar 4.00,05 på låglandsbana. En bra insats men den räcker inte riktigt för att kvala in till NCAA-nationals i Birmingham, Alabama, 11-12 mars. Elmar ligger på 28:e plats i NCAA-statistiken med sin 4.00,05. 16 löpare får en biljett till NCAA. Just nu ligger 16:eresultat på 3.58,43. Det är dock troligt att några högre upp på listan väljer 3 000 eller 5 000m och att en plats runt 20 kan räcka. Elmars heat hade draghjälp av UNM:s alumni Adam Bitchell, men han drog lite för långsamt för att löparna skulle ha en riktigt bra chans att nå en kvaltid. Elmar var sedan inte tillräckligt kall utan var uppe och krigade lite för mycket med UTEP:s stjärnlöpare Jonah Koech och Anthony Rotich i täten, istället för att spara till en vass avslutning sista 3-400m. Speciellt Koech ligger man hellre utanför eftersom han är reslig löpare som är svår att ligga kloss bakom. Trots en bra avslutning kunde Elmar inte matcha Koech in i mål, luckan uppstod på nästa sista varvet. Koech vann på 4.03,43. Jonah är en löpare med en mäktig bredd. Han kompletterar sin 800m-världsklasspeed med en 11:e plats på NCAA-cross country nu senast i Louisville. Elmar matchade dock mästaren från NCAA-indoor 2014, Rotich  in i mål. Rotich har också vunnit 3 000m hinder de tre senaste NCAA-mästerskapen utomhus. En match i matchen var mötet mellan junioreuropamästarna på 1 500m från 2015 och 2011, Josh Kerr respektive Adam Cotton. Båda pluggar på UNM, Josh är freshman, men tävlar i år unattached inomhus och Adam, transfer från Harvard, är någon form av redshirt-senior efter en skadehistorik som sträcker sig nästan hela vägen från mästartiteln i Tallinn, 2011. Den matchen vann Josh som var hundradelarna före Elmar i mål. Adam gick i mål på 4.10,12 (4.04,56). En bra comeback av Adam, som lovar gott om han kan hålla sig skadefri framöver. Kanske kan UNM få ihop ett starkt 4xmile utomhus till våren då planen är att Josh kommer att tävla i skolans linne.  

Tanken är att Elmar ska leta upp en tävling nästa helg för att putsa ytterligare något på tiden. Det är många som har samma plan, och de brukar försöka sammanstråla i någon av de ”sista-chansen-tävlingarna” som avgörs under kommande veckoslut.

För Joel Durén var helgen tävlingsfri. Han gjorde ett starkt lopp förra helgen på CharlieThomas Invitational i College Station, Texas. Han sänkte sitt inomhus-majl-pers till 4.10,92 som sjua. För Joel återstår endast conferencemästerskapen för Sun Belt Conference, den liga som UT-Arlington tillhör. Tävlingarna avgörs i Birmingham, Alabama om en vecka, 22-23 februari. Tävlingarna avgörs alltså i samma arena där senare NCAA-indoor går av stapeln i mars.

Svenska producenter av TV-friidrott fortsätter att slakta sändningarna

Nordenkampen blev ytterligare ett exempel på friidrottslig TV-produktion i kalkonklass. Det verkar tyvärr inte att spela någon roll om det är TV4 eller SVT som producerar. Varken idrottsliga kunskaper, produktionstekniska baskunskaper eller fingertoppskänsla verkar finnas. Löpningarna klipps fortsatt regelmässigt sönder helt utan anledning. Inte ens när löparna är på väg mot de tuffe inne-VM-kvalgränserna eller vid lopp på högsta nivå genomtiderna av svenskar kan man hålla fingrarna borta från saxen. Bedrövligt! Lopp som precis ska avgöras, klipps också bort. Istället visas mycket beskedliga teknikgrensinsatser, komplett med förberedelser, repriser och snack med tränare efteråt. Vad fan håller man på med? Är man helt okunniga, eller får man instruktioner om att leta möjligheter att sabba sändningarna? Och varför är kommentatorerna alltid helt okunniga om löparna? Övriga verkar man ha scoutat väl och vet det mesta om allt utom vad mormors katt heter. Löparna, även de som har funnits i framskjutna roller inom friidrotten i flera år, saknar man helt bakgrund för, både på kortare och längre sikt. Det är fan inte acceptabelt! Gör hemläxan eller lämna över till någon som är beredd att göra jobbet. De är avlönade! Och snälla kan någon instruera dem hur man tar mellantider och ge dem ett enkelt pacechart, så kan de kanske göra någon nytta när de  i alla fall är på plats…

Svenska Löparförbundet

Det är uppenbart att Svenska Friidrottsförbundet missgynnar svensk elitlöpning jämfört med övriga grengrupper. Jag visade tidigare det med all önskvärd tydlighet när det gäller kvalgränserna till OS. Där man väljer att regelmässigt sätta tuffare kvalgränser än de officiella, internationellt antagna gränserna. Inom andra grengrupper där gränserna är betydligt beskedligare låter man dem ligga kvar. Varför är oklart. Ingen vettig förklaring har givits. Skyll inte på SOK. SFIF är förstås med i resonemangen. SFIF borde riva upp himmel och helvete över detta, men tystnaden är total. Vilka krav som ställs för att kvalificera sig till OS är för elitlöparna helt avgörande för deras möjligheter att göra det. I det närmaste en tautologi. Det är mao. viktigt. När ett nationellt förbund går emot de internationellt vedertagna kraven är det en tydlig signal. Signalerar det att SFIF står upp för löpningen? … Nej, skulle inte tro det.

Det är också tydligt i andra sammanhang att SFIF lägger ribban högre för löpare än för aktiva i andra grengrupper. Låt oss titta på de elitgrupper som SFIF arbetar med, mästerskapsgruppen, utmanargruppen och SOK-gruppen. För många aktiva kan det vara viktigt att ingå i dessa grupper för att få den uppbackning som behövs för sina satsningar, vare sig det handlar om ekonomiska bidrag eller fördelar av annat slag.  

Det handlar om 57 (58 med ultralöpning) unika namn, grupperna överlappar. Det finns förstås många olika motiv, kriterier och bedömningar som kan vägas in för att sätta ihop grupperna. Friidrott är en individuell sport och varje aktiv är unik, har sin historia och framtid. Det kan finnas bevekelsegrunder okända för utomstående varför just en enskild aktiv ingår och andra inte. Jag är inte heller intresserad av enskilda aktiva i min framställning. Jag är intresserad av vissa mönster i gruppernas sammansättning, inte ifrågasätta enskilda aktivas plats som sådan. Jag gör som vanligt en till alla delar objektiv jämförelse mellan de aktivas resultat. Friidrott är ju en idrott som baseras på resultat, och nivån på resultaten är speciellt viktiga när vi, som här, talar om senioraktiva. Detta är ingen djuplodande statistisk genomgång, snarare väldigt grund, men kan ändå visa ett mönster. Det är av yttersta vikt att alla aktivas idrottsliga prestationer vägs på samma våg. Här har friidrotten en i det närmaste unik fördel mot många andra idrotter. Friidrott i någon form utövas av hundratals miljoner människor världen runt, de flesta löpare, men i alla fall. När det kommer till tävlingar gäller samma regler och förutsättningar runt om i världen. Resultaten redovisas i hög grad och den statistiska basen är massiv minst sagt. Resultaten går att relatera till resten av världen och nivån på prestation kan bedömas och jämföras. Det finns alltså måttstockar.

Jag använder en måttstock och den är som tidigare baserad på topp-150 i världens alla grenar. Snittet för de tre bästa grenarna map. spridningen mellan resultaten på plats 1, 10, 100 och 150 har använts som likriktare. Resultat sprids med samma intervall för alla grenar utgående från topp-resultatet i grenen. De aktivas resultat jämförs både mot 2015-års resultat och genomtidernastatistiken, fair-and-square. Jag har tittat på respektive aktivs bästa resultat (pers) i deras bästa gren. Djupare än så görs inte analysen. Det finns förstås svagheter i det. Vissa aktiva har gamla personliga rekord, andra kan ha mycket resultat runt sitt pers och andra långt till fler resultat på nivå med sina pers. Det säger inte heller något om meriter i form av placeringar eller så. Det må så vara. I många fall handlar det faktiskt om att sätta pers för att överhuvudtaget vara aktuell för ett mästerskap, speciellt OS där vissa kvalificeringsgränser ligger på svensk rekordnivå. Mitt intresse ligger närmast i att se vilken resultatnivå som krävs inom olika grengrupper för att bli uttagen i någon av mästerskapsgrupperna.

Det ingår som sagt 57 aktiva i grupperna. Om vi börjar med att titta på övre och undre halvan, medianaktiv är alltså nr.29. På övre halvan ligger 10 löpare, 8 hoppare, 7 sprinters, 2 häcklöpare, 2 kastare och ingen mångkampare. På nedre halvan 12 kastare, 7 mångkampare, 6 hoppare, 2 sprinters och endast 1 löpare. Löparna har i allmänhet jämförelsevis mycket starka resultat att backa upp sin plats i mästerskapsgrupperna med. Av SOK-gruppens aktiva ligger 12 på övre halvan och 7 på nedre halvan. Av SOK-gruppens 5 löpare ligger alla från topp-11 och uppåt bland de 57. Varför ser det ut på det sättet? Finns det några toppar på löpsidan och sedan ingenting? Jag har tittat på löpare som inte ingår i mästerskapsgrupperna och kan konstatera att så inte är fallet. Det finns ytterligare 10 löpare som gör resultat som ligger på övre halvan i rankingen av mästerskapsgruppernas aktiva! Samt ytterligare 9, kan ha missat någon, som med bred marginal skulle platsa inom grupperna men på den nedre halvan! Varför denna snedfördelning? Det är väldigt oklart. Speciellt som det gäller aktiva som med något undantag har färska eller mycket färska personbästan. Flera måste anses att vara extremt lovande och har ypperliga meriter. Varför läggs ribban så högt för löpare, så mycket högre än för flertalet av övriga grengrupper? Även Sprinters ligger i hög grad på den övre halvan, men jag har inte tittat på huruvida det finns ytterligare sprinters som skulle göra skäl för en plats i någon av grupperna. Förmodligen finns det sådana. Mönstret är i alla fall tydligt. Löpare förfördelas vid uttagning av mästerskapsgrupper, möjligen gäller det även sprint. Teknikgrenarna gynnas genom att kraven som ställs för dem i många fall är betydligt lägre.

Det här duger inte. Tyvärr, är det inte enbart i detta sammanhang som löpningen inom SFIF får en jämförelsevis mycket begränsad uppmärksamhet. Det räcker med att läsa SFIF:s officiella organ, friidrott.se, för att se vad som uppmärksammas. Så fort en hoppare överhuvudtaget kommer ner i gropen eller upp på mattan är det föremål för en nyhet, får en kastare iväg kastdonet innanför sektorn utan att trampa över uppmärksammas det. Förhandsreportage och intervjuer etc. samma sak. Till delar hänger det förstås ihop med den snedfördelning som finns i mästerskapsgrupperna, en ond cirkel. Det är inget fel att uppmärksamma våra aktiva, men varför så ensidigt och varför ska det krävas ett så mycket bättre resultat eller större prestation för att uppmärksamma löpning?

Det är dags att allvarligt överväga om inte löpningen skulle bryta sig ur friidrottsförbundet och bilda ett eget förbund. Friidrott är en mycket heterogen idrott, speciellt löpningen skiljer sig väsentligen från huvuddelen av övriga grengrupper. Om inte SFIF kan tillvarata löpningens intressen, varför ingå i denna heterogena sammanslutning? Löpningen kan definitivt stå på egna ben. Löpningen omfattar förmodligen 99% av landets friidrottare. Många klubbars ekonomi är baserad på intäkter från löpning och det är inget som talar för att löpningen inte skulle klara sig på egen hand. Jag har inget emot att ekonomiskt starkare grupper täcker upp för andra med mindre möjligheter till intäkter, men utgiftssidan ska gynna alla lika. Jag har heller ingenting som helst emot andra grengrupper, tvärtom. Det finns många utomordentligt vassa friidrottare som inte är löpare och som är värda det stöd och den uppmärksamhet som de får. Problemet är, säger jag med viss envishet, att det finns många löpare på samma eller högre nivå som tack vare SFIF inte får det stöd och den uppmärksamhet som de förtjänar! Varför ”straffas” löpningen för att världskonkurrensen är så otroligt mycket högre där än för teknikgrenarna? Det är ju snarare så att stöd och uppmärksamhet borde vara större för att kunna möta den tuffare konkurrensen än tvärtom! Det är alldeles uppenbart att SFIF som organisation inte förstår det, eller möjligen förstår det men skiter i det. Faktum är att SFIF inte företräder löpningens intressen på ett tillfredställande sätt. Om SFIF inte förstår det och förändrar sin attityd och framförallt sin behandling av löpningen, borde den samlade populationen löpare allvarligt överväga om vi inte skulle representera oss själva bättre än vad SFIF gör. Allt jag begär är att prestationer värderas, belönas och uppmärksammas från vårt gemensamma förbund på samma meriter.

Svenska Löparförbundet kanske skulle vara en bra benämning, eller Svenska Löpningsförbundet, Running Sweden, Swedish Runnnig, Svenska Springförbundet, Svenska Löpförbundet, Svenska Kutförbundet (kanske lockar lite sälungar också), Swedish Lubbing (hm…) …  Namnet är nog det minsta problemet. Det överskuggande problemet är att behovet faktiskt finns.