I samband med Vinter-OS brukar media iklä sig en särskilt nationalistiskt präglad kostym. SD-Jimpa skrockar nog glatt i sin hembygdsdräkt. Vinter-OS förresten. En mer korrekt beteckning borde vara Snö- och Is-OS. En majoritet av världens befolkning har aldrig sett snö och is endast som kuber från frysen. Vinter om ens årstidsbeteckningen används på många håll i världen har ingen koppling till de förutsättningar som de idrotter som utövas i SnöIs-OS kräver. Varför finns inte de riktigt stora vinteridrotterna med på programmet, som basket, volleyboll, simning, bordtennis, bottning, boxning, terränglöpning, inomhus-friidrott etc. Nu, av historiska skäl, består programmet av sporter för vitingar i västvärlden och avknoppningar av sådana sporter. När det gäller hitte-på-sporter och hitte-på-grenar är uppfinnsrikedomen outtömlig. Jag väntar spänt på skridskoskytte, skidcricket, snöskohockey, skridskobasket, skidmångkamp etc. Möjligheterna till ytterligare medaljer för våra ”hjältar” är nog tryggad för framtiden. Mixed förresten, vart tog de icke-binära vägen? Borde det inte vara tre könsbeteckningar representerade i ett mixed-lag? Här finns outnyttjade medaljmöjligheter. Varför nöja sig med 3 lagklasser, när man skulle kunna ha 4 klasser till?
Vad är värdet av medaljer i SnöIs-OS? Minst sagt urvattnat
förstås. När en majoritet av världens befolkning aldrig ens har upplevt snö och
is och i de länder där förutsättningar finns, gäller det endast i mycket
begränsade delar. I Sverige t.ex. finns förutsättningar att seriöst träna många
av de ingående sporterna endast i glesbygden. I våra befolkningscentra är det
definitivt omöjligt att utöva sporterna seriöst. Detta faktum devalverar
ytterligare medaljernas värde. Vidare är sporterna i de allra flesta fall
extremt kostsamma, även fast de naturliga förutsättningarna för sporten finns.
Vi börjar nu närma oss underlag på promillenivå av jordens befolkning. Sitter
för tillfället på en solig vinterbalkong i Mexico City och kan konstatera att
spåren av SnöIs-OS är obefintliga. Människor på gatan verkar helt oberörda av
de ”fantastiska” prestationerna som våra ”stjärnor” utför i Peking på
konstsnön. Mexico är en perfekt plats för en som inte ägnar resultaten i
SnöIs-OS en tanke och som störs av den oförställda nationalistiska ”hypen” i
svensk media. Mexico är förresten ett bra exempel på 126 miljoner människor som
inte förknippar vinter med vare sig snö eller is. Snö förekommer överhuvudtaget
inte i landet, annat än på någon otillgänglig bergstopp. Det närmaste SnöIs-OS
som jag kommit här är jättepandor på Zoo.
Så, hur ser den idrottsliga konkurrensen ut för van der Poel?
Jag har tittat på fjolårets världslista på skridskons 5 000 och
10 000m. Jag har sedan mappat den mot min generiska världslista. Det går
alldeles utmärkt att göra. Resultatspridningsmåttstocken går att använda för
alla idrotter/grenar som bygger på mätbara resultat, tex. hastighetsåkning i
skridsko. Jag har tittat på vilken placering på världslistan, med hänsyn till
spridningskurvan för herrarnas 100m, som en viss placering på skridskons
världslista skulle hamna i den generiska världslistan. Jag har tittat på
placering 10, 50, 100, 150 och 500. Jag börjar med 10 000m. 10:e plats
motsvarar plats 83 (10.04 på 100m med utgångspunkt från genomsnittet av WL och
WR) på min generiska världslista. De är alltid något. Samtidigt är plats 10 i
många friidrottsgrenar en atlet som kan slåss om en medalj. Men 83:e man på
världslistan? Skulle inte tro det. Det är tveksamt om det är en position som
överhuvudtaget berättigar till en start i OS, definitivt inte i SOK:s värld.
50:e plats i skridskons världslista på 10 000m motsvarar plats 2 573
(100m, 10.61)! Sedan är det stopp redan plats 100 ligger utanför plats
6 587 som är den sista på World Athletics 100m-lista. Det är faktiskt så
illa att 2021 fanns det bara 274 noterade resultat! Resultatet för plats 274
ligger på 32.53,93! Jag vill inte skryta, men jag tror att jag skulle klara det
med kängor och långfärdsskridskor á la Haglöfs för åkning på knagglig Mälaris.
Konkurrensen är alltså inte mördande inom skridskon. På 5 000m är läget
lite ljusare, här går det att ranka ända upp till plats 150 på skridskons
världslista, men det handlar om plats 4 824 (100m, 10.80).
Det kan vara värt att tänka på konkurrenssituationen inom de idrotter ni beskådar från Peking med era viftande svenska flaggor. Jag kan konstatera att skridskons konkurrenssituation, upp till 150:e plats, mäter sig väl med kastgrenarna och de sämre hoppgrenarna inom friidrotten, men är totalt chanslös mot löpgrenarna. Skulle svensk löpning möta van der Poels konkurrenter och kastarnas för den delen skulle vi ha många medaljkandidater. I diskus t.ex motsvarar 10:e plats på världslistan, 67,36, plats 1 095 på den generiska världslistan och 100:e plats, 60,17, räcker inte ens till för gå in på listan, alltså sämre än plats 6 587! Det säger en hel del om hur extremt svag grenens konkurrens är inom världsfriidrotten.
