lördag 27 april 2019

Sagan om mästerskapsgruppen


Det var en gång ett friidrottsförbund, vi kan kalla det SHKF. SHKF hade en grupp av aktiva, som de särskilt ansåg var mästerskapsämnen. De brukade göra en lista med dem som ingick i gruppen. SHKF presenterade sedan den listan via sitt eget officiella organ, på Internet. Hur och varför någon hamnade på listan var visserligen höljt i dunkel, endast någon shaman i SHKF-borgen visste svaret, men lika fullt presenterades den som en nyhet och gjordes tillgänglig för var och en att beskåda. Listans sammansättning lämnade många frågetecken, men den fanns. Hur skev listan var har visats på den här bloggen tidigare. Kraven för att komma med i gruppen för löpare och sprinters var väldigt mycket tuffare än för teknikaktiva. Att innehållet i listan inte riktigt tålde dagens ljus verkade gå upp för SHKF och sedan 2015 har listan inte gjorts publik. Åtminstone ansågs publicering på förbundets officiella organ vara ett alldeles för transparant tillvägagångssätt. Folket kunde ju ifrågasätta listans innehåll, vem som fanns på listan, vem som saknades och varför. Det gav önskad effekt, gruppen kunde hanteras utan insyn från rörelsens gräsrötter. Allt eftersom tiden gick blev den något av en myt. Fanns den ens? Och i så fall vilka ingår? Aktiva som rimligen borde ingå frågade sig förstås det, men långt ifrån alla, eftersom de inte ens känner till gruppens existens.

Forskare, mha. google-14-metoden, har daterat det senaste spåret av mästerskapsgruppen till 2015. 14 april står då bl.a. att ”mästerskaps- och utmanargrupper är av naturliga skäl ingenting statiskt utan något som stadigt utvärderas och uppdateras av Idrottsavdelningen.” Formuleringar som väcker flera frågor. ”Inte statiskt” och ”stadig utvärdering” ger ett intryck av att här händer det grejer, och här gäller det att vara på tårna. Spännande! Nu fyra år senare vet vi att ingenting har hänt, åtminstone inte något som är värt att informera om. Finns det absolut ingenting från denna löpande utvärdering av en så dynamisk gruppering, som man känt att det kanske borde informeras kring i den rörelsestyrda verksamhet som svensk friidrott är? Nej, faktiskt ingenting, nada, zip, null. Och vilka är denna Idrottsavdelning? Känns tryggt förresten att det finns en idrottsavdelning på ett specialidrottsförbund. Frågan infinner sig förstås, vad pysslar övriga avdelningar med, knyppling, filateli eller kanske folkdans? Den information om mästerskapsgruppen som tidigare fanns under elit och landslag, ../elit/mastgrupper/.., har diskret tagits bort. En aktiv som frågat ”idrottsavdelningens” shaman om gruppens sammansättning fick ett något irriterat svar, som gick ut på att det inte låg något ”hemlighetsmakeri” bakom?! Hm, det måste man väl förutsätta, eller? Å andra sidan, om inga nyheter angående gruppens sammansättning anses vara värda publicering på 4 år och den sida med information som finns om gruppen tas bort, kan det knappast anses vara ett under av transparens. Om det inte finns information tillgänglig om sådant som berör aktiva, så är det om inte hemligt, så i alla fall undangömt. Vare sig det finns något ”makeri” inblandat eller ej. När den aktiva frågat andra aktiva om gruppens existens, blir svaren oklara. Hursomhelst, måste den finnas, eftersom aktiva har identifierats som säger sig ingå i gruppen.

Allt detta vore kanske underhållande, på gränsen till humoristiskt om inte förbundet fanns på riktigt och går under beteckningen ”Svenska Friidrottsförbundet”, vår idrotts högsta organ. Varför detta smussel och dolda insyn? Det ovan nämnda, lätt irriterade svar späddes på med vissa ledtrådar. Tydligen är instegskravet att den aktiva någon gång under de två senaste säsongerna tillhört topp-30 i europastatistiken eller ”gått vidare” på EM. Alla som har någon som helst insyn i friidrott förstår hur fullständigt galna de premisserna är. Skillnaden på spannet mellan topp och plats 30 mellan de olika grenarna är gigantiskt. Borde inte de som ansvarar för svensk friidrott förstå det? Se mer nedan. Vadå gå vidare? Samma sak här prestationsnivån som krävs för att gå vidare i olika grenar på ett EM är också den enorm! Dels, förstås, för att konkurrensen skiljer sig så mycket mellan grenarna, men också för att tävlingsformerna, kval respektive försök är olika till sin natur, samt vad gäller försök också skiljer sig mellan grenarna avseende antalet omgångar mellan försök och final. Ta tex. 1 500m med försök och direkt vidare till final. Här är utslagningen betydligt tuffare än i grenar som går via mellanheat eller semifinal. Under de senaste 50 åren har endast, på herrsidan, 4 svenska löpare gått till final på 1 500m, två 1974, en 1986 samt en 2006. Är det som alltså det som krävs för att man skall anses vara värdig en plats i en ”mästerskapsgrupp”? Detta trots att 1 500m tillsammans med 800m är våra två starkaste grenar ifht världseliten! Galet sa Bill, idiotiskt menade Bull. Hur går man förresten vidare i terränglöpning? Just det, glömde bort att terränglöpning inte riktigt räknas. Premisserna leder således till att aktiva som är våldsamt långt från den yppersta världseliten ingår i mästerskapsgruppen och andra i dess, jämförelsevis, omedelbara närhet inte alls ingår. Hur väl följs förresten ovan nämnda premisser? Omöjligt att veta, men skulle vara lätt att ta reda på, om gruppens sammansättning fanns att tillgå. Ingår det aktiva i gruppen som inte uppfyller kriterierna, men har coacher, ledare eller andra kontakter inom SFIF som ”fixar” in dem? Hur mycket offentligt ljus tål gruppen?

Så, tillbaka till topp-30-europa-kriteriet. Eftersom det är fullt möjligt att värdera resultat mellan grenarna i jämförelse med världseliten, om man bara vill, och jag har gjort det up-to-date enligt 2018 års världsstatistik, så visar jag nedan med all önskvärd tydlighet hur skevt kriteriet för mästerskapsgruppen slår. Titta gärna på ett av flera tidigare blogginlägg om hur det går till. Kortfattat går det i alla fall ut på att alla grenars resultatspridning jämförs med en och samma gren, som om resultatens spridning var exakt identisk mellan grenarna. Om man inte vill sätta sig in i exakt hur det går till, kan man i alla fall förstå det att ju högre världslisteplacering som en aktiv har, desto närmare de bästa i världen är den aktive i sin gren. I tabellen nedan har jag listat damer och herrar var för sig. Listorna är baserade på IAAF:s officiella årsbästalista. Listorna utgår från ett startresultat i respektive gren som ligger mittemellan grenens världsrekord och världsårsbästa, för att till delar åtminstone jämna ut att aktuellt världsårsbästa kan variera från år till år för respektive gren. På herrsidan är det 100m som är mall för världslistan och för damer 200m. Grenar med hög ”densitet” resultatmässigt och stort djup för att få med så många resultat som möjligt. På damsidan innebär det att listan innehåller 4 999 resultat från 21,89 till 25,40 och på herrsidan 5 264 resultat från 9,79 till 11,00. Resultat som inte når upp till 25,40 resp. 11,00 går inte att ranka.
   
Herrar - 2018


Gren
1 - Europa 2018
30 - Europa 2018
Plac - WL - generisk
Jmf 800m (WL=229)
pl.5264
1
800m
1.43,65
1.46,56
229


2
100m
9,91
10,17
230
10,17

3
1500m
3.30,01
3.38,24
270
3.37,59

4
200m
19,76
20,53
343
20,39

5
400m
44,63
45,84
364
45,49

6
110mH
12,92
13,69
510
13,50

7
10000m
27.36,52
28.36,05
576
28.09,20

8
400mH
47,64
50,16
685
49,23

9
5000m
13.04,91
13.38,26
938
13.18,30

10
3000mH
8.16,97
8.34,17
1124
8.19,75

11
Höjd
2,36
2,23
1449
2,305

12
Tresteg
17,95
16,57
1893
17,25

13
Stav
6,05
5,56
2098
5,80

14
Maraton
2.05,11
2.13,57
2527
2.07,54

15
Längd
8,27
7,91
4003
8,39

16
Diskus
69,72
63,34
Utanför
68,43
63,95
17
Mångkamp
9126
7921
Utanför
8686
8116
18
Kula
22,08
19,94
Utanför
21,79
20,36
19
Slägga
81,85
74,33
Utanför
80,23
74,97
20
Spjut
92,7
80,33
Utanför
90,98
85,02
Kolumner:
1 - Europa 2018 = Europaettan, 2018
30 - Europa 2018 = 30:e plats Europa, 2018
Plac - WL – generisk = den plats på den generiska världslistan som 30:e europaresultat räcker till. Utanför innebär att resultatet är för svagt för gå in på listan
Jmf 800m (WL=229) = det resultat som skulle krävas för att komma in i mästerskapsgruppen om konkurrensen var den samma som för 800m, den gren med tuffast kriterier
pl.5264 = för de grenar vars 30:e europaresultat ligger utanför världslistan, anges det resultat som hade krävts för sista resultat på listan

Damer - 2018


Gren
1 - Europa 2018
30 - Europa 2018
Plac - WL - generisk
Jmf 100m (WL=142)
pl.4999
1
100m
10,85
11,29
142


2
1500m
3.57,41
4.07,90
173
4.06,95

3
100mH
12,41
13,11
226
12,99

4
800m
1.58,83
2.01,60
242
2.00,39

5
200m
21,89
23,11
246
22,87

6
400m
50,41
52,08
358
51,09

7
400mH
54,33
56,95
452
55,60

8
Höjd
2,04
1,89
607
1,95

9
Tresteg
14,6
13,92
641
14,38

10
10000m
31.33,03
32,48,54
662
31.44,30

11
5000m
14.22,34
15.40,61
778
15.06,30

12
Längd
7,05
6,61
867
6,88

13
3000mH
9.18,36
9.44,59
1432
9.14,80

14
Maraton
2.24,17
2.32,35
1542
2.24,54

15
Stav
4,87
4,40
2639
4,72

16
Diskus
71,38
57,38
Utanför
69,95
63,52
17
Mångkamp
6816
5932
Utanför
6660
6047
18
Kula
20,06
17,05
Utanför
20,30
18,44
19
Slägga
79,59
68,82
Utanför
76,75
69,69
20
Spjut
67,90
57,93
Utanför
66,66
60,53
Kolumner – motsvarande som för herrarna

Helt uppenbart slår kriterierna käpprätt åt fanders. I vissa grenar räcker inte resultat som ligger högt upp i den generiska världslistan inte till någon mästerskapsgrupp, samtidigt som resultat i andra grenar som inte motsvarar ens topp-5000 duger gott.

Frågetecknen som blir hängande är många. Varför presenteras inte öppet vilka som ingår i mästerskapsgruppen? Varför klargörs inte vilka kriterier som gäller för att ingå i gruppen? Varför ställs så extremt mycket högre idrottsliga krav på löpare (sprinters och medel/lång) än på teknikaktiva för att ingå i mästerskapsgruppen? Varför lägga en nivå vid en absolut plats i europalistan, när 30:e resultat i absoluta tal kan vara nära toppen i vissa grenar, men ”oändligt” långt bort i andra? I en presentation av en mästerskapsgrupp, på den tiden detta gjordes öppet, nämns i förbifarten att gruppen är hyggligt jämnt fördelad över grenprogrammet. Vad är logiken bakom detta? Vår friidrott är så mycket mer konkurrenskraftig internationellt på löpsidan än på tekniksidan. Löpningens utbredning är enorm, Sveriges största idrott, medan teknikgrenarna är minimala, 1 på 100 och då är det väldigt högt räknat, 1 på 1000 är nog närmare sanningen. Så, var i ligger det rimliga i att ha ”en hyggligt jämn fördelning över grenprogrammet”? Nej, det är helt orimligt. Om det här vore socialpolitik, skulle detta vara ett solklart, fast kanske ”omvänt”, fall för DO. En majoritet av Sveriges friidrottare blir diskriminerade, till förmån för en minoritet. Hur har det blivit så här? Vem/vad ligger bakom? Om en så pass tydlig och konkret företeelse som en ”fysiskt” sammansatt grupp av aktiva, inte kan presenteras och motiveras öppet, hur ligger det då till med transparensen för styrningsmekanismer i andra mer abstrakta och subjektiva sammanhang, men som också påverkar elitaktiva inom friidrotten? Vilken ”korruptionsgrad” ligger SFIF på, dvs. relationen mellan beslut tagna på objektiva grunder och ”svågerpolitik”?