Det är riktigt osmakligt att följa den hetsjakt som svensk
media bedriver på Meraf Bahta. Uppenbarligen görs det skillnad på blonda,
lusekoftsvikingsättlingar och flyktingar från östafrika. Det var direkt pinsamt
att se SVT:s experter skynda till undsättning när en brädlappsåkare ertappades
med sylt på fingrarna häromåret. Har vi upplevt samma krisberedskap för
Meraf? Skulle inte tro det!
Att överhuvudtaget jämföra Merafs ”fall” med Johaug är en
skymf. Johaug hade bevisligen otillåtna substanser i kroppen. Meraf har inte
kommit i närheten av dem. Jämförelsen haltar värre än ett nyopererat
lårbensbrott. Svensk media som annars inte ägnar svensk löpning en
spaltmillimeter, är så drevkåta att de försöker koka en gulaschsoppa på en spik,
närmast en nubb. Ord som dopinganklagad
och dopingmisstanke används. Alltså direkta lögner.
Att aktiva friidrottare i namnet av dopingnämnden nappar
på kroken gör inte saken bättre. Webblösningar hit och appar dit är lätt att
komma dragande med när man kommer från en trygg, välbärgad bakgrund. Alla gör
tyvärr inte det. Sker det i avsikt att rädda idrottsvärlden från smutsig doping?
Knappast! Nej, man försöker rädda ett uselt system och dopingpolisen, som helt utan fingertoppskänsla rider på
paragrafer som rodeoryttare i Texas. Intentionen är uppenbart inte att hitta
fuskare utan att göda systemet. Ungefär som när polisen letar rattfyllerister
på blanka vardagen för statistiken, snarare än vid tidpunkter då de mer
sannolikt frekventerar våra vägar.
Då Meraf inte på något sätt har gömt sig eller gjort sig
otillgänglig för tester, utan de facto genomfört att ansenligt antal sådana,
hade det inte varit svårt att lyfta luren och fått reda på att hon faktiskt befann
sig på träningsläger, sanktionerat av SFIF.
 |
| Meraf skyndar mot mål för att hinna fylla i sin närvarorapportering. |
Till skillnad från när Abeba Aregawi p.g.a. ren klantighet
från SFIF:s sida felaktigt anklagades för
doping, faller ingen skugga på SFIF denna gång. All skuld ligger på
dopingpolisen vars stelbenta dopingarbete syftar mer till att underhålla ett
system, än att motarbeta doping.
Helt uppenbart skulle vi inte ha något dopingarbete värt
namnet utan friidrotten, då friidrotten alltid har varit vägledande i
utvecklingen av arbetet.
Ville man komma vidare med dopingarbetet, borde man bedriva
det lika intensivt inom andra idrotter som inom friidrotten. Idrotter där man till
skillnad från inom friidrotten tjänar stora pengar på sin idrott.
