Är 10-bästalistan riggad?
SFIF, Svenska Hopp- och kastförbundet förnekar sig aldrig.
Återigen har de värkt ur sig en helt sinnesrubbad 10-bästalista. Hur kan man
med förståndet i behåll sätta ihop en gemensam lista med så radikalt olika
förutsättningar som gäller mellan grenarna inom världsfriidrotten, utan att ta
hänsyn till detta. Man kan inte väga saffran och potatis med samma kilopris då
går affären snart i konken. SFIF:s 10-bästalista har så mycket
betalningsanmärkningar att kronofogden måste skrivit av skulderna många gånger om.
Svensk löpning har aldrig presterat på den höga nivå globalt sett som nu, men
det märks överhuvudtaget inte alls. Att placera Andreas Kramer som nummer 8 på
listan är i överförd betydelse ett rent justiemord. Hur har man riggat
omröstningen? Det räcker att läsa ingressen i presentationen av listan för att
förstå hur det går till. Donald Trump hade varit stolt. Här finns det
påläggskalvar till hans stab. De påstår att de tagit in resultatnivån i högre
grad än tidigare, ”I stället fick de generella resultatnivåerna ett större
fokus.” Äntligen!, skulle Gert Fylking ha sagt. Tyvärr, är det en ren och skär
lögn!!!!!!!!!!!!! De gör ingen som helst viktning av listorna i de olika
grenarna. De påstår således att en given placering på diskuslistan är fullt
jämförbar med samma placering på 800m-listan! Är de från vettet? Saffran mot
potatis. Guld mot sågspån. Pinsamt och omdömeslöst.
Man måste, om det ska anses vara seriöst, väga in
konkurrenssituationen mellan grenarna. Om inte, kan det bara användas vid
jämförelser mellan aktiva inom samma gren, men 10-bästalistan går ju ut på att
jämföra aktiva från olika grenar! Hela upplägget är fullständigt meningslöst
för det ändamål det utformats för. Om man väger in konkurrenssituationen mellan
grenarna får man en radikalt annorlunda situation än den lista som Hopp- och
kastförbundet presterade. En sådan jämförelse utgår från att alla resultat
jämförs med samma ”linjal” och samma kilopris på vågen. När man gör det och
låter resultatspridningen för alla grenar vara identiska, får man en
harmoniserad måttstock där resultaten mellan grenar kan jämföras. Varje
resultat får en plats på en världslista. Plats 217 på världslistan i längdhopp
ligger på samma avstånd från plats ett på listan som plats 217 på 800m gör.
Resultat kan även jämföras mellan herrar och damer. En sådan jämförelse kan
inte göras mot 2020-års världslista, eftersom den är ihåligare än en
schweizerost. Den måste göras mot 2019-års lista. Det hade man i alla fall
fattat, emn inte mycket mer. 100m-listan för herrar är mest lämpad att använda
som likriktare, eftersom den är djup, går till plats 5 936. Som startpunkt
för respektive lista skulle gällande världsrekord, WR, eller aktuellt
världsårsbästa, WL, användas. Tyvärr, fungerar WL dåligt, eftersom i de grenar
med svagare konkurrens kan WL hoppa som en jo-jo, mellan säsongerna. Möjligen
kan också WR vara en vansklig startpunkt för dagens situation. Jag utgår därför
från ett resultat mittemellan WR och WL. Om något favoriserar det de svagare
grenarna, då WL ibland ligger långt från WR, men utgör en acceptabel gyllene
medelväg. Vad säger denna harmoniserade världslista om våra friidrottares
prestation? Väldigt mycket visar det sig. En tydlig insikt är att flera av dem
som finns på SFIF:s listan har presterat resultat som ligger fjärran från
topp-10 bland svenska friidrottare. Tre på listan ligger inte ens på topp-25.
För topp-25 krävs plats 704 på världslistan. Utanför ligger Simon Pettersson (plats
858), Tobias Montler (1083) och Kim Amb (1766). Det är obegripligt att de
hamnar på en lista över Sveriges 10 bästa friidottare, när de inte ens har
gjort resultat som kvalificerar dem för en lista över årets 25 bästa resultat i
Sverige. Inte heller Erica Kinsay (Sve: pl. 17, WL: 418) eller Khaddi Sagnia
(21 resp. 613) har resultat som placerar dem i närheten av topp-10 i Sverige,
2020.
Fem löpare blir direkt misshandlade av 10-bästa-kommittén. Andreas
Kramer har jag redan nämnt. Vad har han gjort för fel för att rankas så lågt
som åtta? Med hans toppresultat 1.44,47, kross av det svenska rekordet, checkar
han in med det tionde bästa svenska resultatet genom alla tider! Dessutom
pepprade hans om vanligt med vassa tider alldeles runt det tidigare gällande
svenska rekordet. Klar trea borde han definitivt vara på listan. Vidare har vi
Kalle Berglund, Suldan Hassan, Erik Martinsson och Felix Francois med resultat
som ligger på årets topp-10-lista över svenska resultat. Ingen av dem finns med
på listan. De har i år gjort resultat som är solklart bättre än minst halva
10-bästa listan.
Att intresserade friidrottsfans gör listor av det här slaget, må vara på dålig grund, är i sig inget problem. Det kan vara kul med egna initiativ. Det blir dock mycket problematiskt när anställda på SFIF och andra som är starkt förknippade med SFIF gör det och dessutom använder SFIF:s officiella kanal, friidrott.se, för att sprida den! Om de som bidrar i ”utvärderingen”, mest gubbar, 10 av 12, trots allt vill sätta ihop en lista, så måste det hållas en motorvägsbred rågång mellan denna och SFIF:s officiella kommunikation. Hur skall förbundsordförande, förbundskapten och generalsekreterare kunna ha någon trovärdighet i behåll, när de deltar i denna ”lekstuga”? De är satta att ta beslut och leda verksamhet som påverkar våra aktiva i högsta grad. Med denna verklighetsfrämmande syn på svenska aktivas prestationsnivåer blir det inte längre möjligt. Måttet av subjektivitet blir alldeles för stort och den objektiva grunden som krävs raseras. Omdömeslöst, är det ord som passar bäst in.
