Vad händer med svensk teknikfriidrott?

 

Vad händer med svensk teknikfriidrott?

Det är en fråga jag ställer mig när man tittar på SM-resultaten från Borås. Resultatnivån är väldigt svag. Om man bortser från några ytterst få aktiva håller teknikgrenarna en nivå som är svår att ens beteckna som elit. Om det handlat om löpning hade begreppet ”elitmotionär” legat nära till hands, även om de ibland knappast nådde den nivån.

Den svaga svenska nivån inom teknikgrenarna kanske överraskar några med tanke på att media och SFIF ägnar den så mycket uppmärksamhet. Det ylas över resultat på ofta jämförelsevis mycket låg nivå. Den exempellösa utvecklingen av svensk löpning som pågått under flera år går helt under radarn. SM-medaljnivån inom teknikgrenarna ligger generellt på en nivå som inte ens räcker för att gå vidare på inom löpgrenarna. Ingen överraskning för mig. Jag har under flera år visat hur svag toppbredden är inom hopp & kast i Sverige. Avståndet till världseliten är gigantiskt. Löparna på de svenska 25-bästalistorna håller en hälsosam nivå, med många som går att ranka inom de 5 936, som ryms på den generiska världslistan. Få om ens några i många av teknikgrenar kan ens rankas på den resultatnivå de håller, med en identisk måttstock för alla grenar. Våra teknikaktiva är helt enkelt alldeles för lång från de bästa i världen, både i relation till grenarnas världsrekord och aktuella världsårsbästa.

Varför är det så? Det finns ett antal ”prestationscentra” för olika grengrupper. Grenarna får massor av uppmärksamhet trots den låga prestationsnivån. Teknikaktiva får SOK-stöd på en resultatnivå som löpare på samma nivå eller betydligt högre är chanslösa att erhålla. Trots det är det försvinnande få som ens är i närheten av en internationellt gångbar nivå. Samtidigt går svensk löpning från klarhet till klarhet. Toppen och elitbredden har blivit bättre år efter år.

Vad gör man på SFIF? Ser de ens problemet eller ligger deras ribba fortfarande på ingångshöjden? Kan de vara nöjda med utvecklingen? Låtsas de som att det regnar och gömmer sig bakom några enstaka aktivas framgångar? Utvärderas teknikcentras verksamhet?

Den enda trösten för svensk teknikfriidrott är nog att även världseliten på tekniksidan under OS, med några lysande undantag, presterade på en i sammanhanget beskedligare nivå.

Jag vet vad problemet är, men det måste tränare och aktiva själva lista ut.

Så här såg resultatnivån ut under SM. Ranking sträcker sig till plats 5 936 på herrsidan respektive 4 986 på damsidan iden generiska världslistan. ”-” innebär att resultatet för guld- eller bronsnivå var för svagt för att nå respektive nivå på herr- och damsidan.

Män	Res	Guld	Res	Brons
Längd	7,98	2 878	7,50	-
Tresteg	16,14	-	15,70	-
Höjd	2,20	1 933	2,05	-
Stav	5,10	-	4,77	-
Kula	19,76	-	18,83	-
Diskus	67,04	1 451	55,49	-
Slägga	75,54	4 070	64,49	-
Spjut	79,55	-	72,50	-
Kvinnor	Res	Guld	Res	Brons
Längd	6,81	358	6,48	2 491
Tresteg	13,78	1 313	13,35	3 598
Höjd	1,88	680	1,81	2 690
Stav	4,01	-	3,93	-
Kula	18,50	3 838	15,96	-
Diskus	56,80	-	54,1	-
Slägga	67,34	-	63,57	-
Spjut	51,90	-	51,32	-

 

Likriktare på herrsidan 100m och på damsidan 200m, med utgångspunkt från världsrekord och världsårsbästa i respektive gren. Statistiken för rankingen gäller 2019, eftersom det är det senaste fulla, normala friidrottsåret.

Visst vädret var inte det bästa för SB och PB, men det kan bara försvara en mycket begränsad del av den ytterst låga nivån.

 

"Stora SM" ett fall för ARN?

SM i friidrott, hur är det möjligt att vanvårda ett sådant arrangemang på det sätt som sker? När man trodde att det inte gick att göra produkten mindre attraktiv, så lyckas SFIF ändå överträffa sig själva. Jag har skrivit om arrangemangets uppenbara problem ett flertal gånger, men vanvården fortsätter. SFIF har alldeles uppenbart ingen som helst omtanke om publiken. Jag orkar inte gå igenom alla problemen ytterligare en gång. Jag nöjer mig med att leta rätt på några gamla inlägg, som är lika aktuella nu som förr. Se länkarna nedan.

Det går dock inte att undvika tidsprogrammet. Inte ens nördarna kan tycka att total stiltje under stora delar av programmet är en bra och säljbar produkt. Normal idrottspublik måste tycka att det är ren galenskap. I bästa fall kan de ta sig en lur eller flera, men den här gången var det möjligen lite för kallt och regnigt för det.

På fredagen höll tävlingarna på i 7 tim 45 min! Bara finalpasset var 4 tim och 40 min! Lördag bjöds det på 8 timmars ”underhållning” varav 4.45 var finalprogrammet. På söndagen lurades publiken till Ryavallen i 5 tim och 15 min för att visserligen enbart bevittna finaler, men varför drygt 5 timmar? Det finns inte tillräckligt att bjuda på under 5 timmar. Finalpassen ska avgöras på c:a 2 timmar, vilket är fullt möjligt.

Jag tror att om kunden/publiken köpt någon annan motsvarande upplevelseprodukt som ”SM i friidrott” och fått det här, skulle Konsumentverket vara nedringt. Tänk en operaföreställning på 5 timmar, där sångarna endast sporadiskt, med långt intervall, är ute och sjunger lite. Eller en teaterföreställning där ridån bara undantagsvis går upp. Ulf Lundell hade nog sagt att även en i huvudsak händelselös föreställning också är en föreställning. SM i friidrott ska vara en av vår idrotts kronjuveler, men i dagens skepnad är den helt osäljbar. Inte ens nära och kära eller andra med ett naturligt intresse i tävlingen orkar bevittna hela arrangemanget, utan ser i bästa fall den/de aktiva som de har en relation till och går sedan. Med ett kompaktare arrangemang blir det lättare att få ett ”publiktryck” under tävlingens huvudprogram, finalerna, där de svenska mästarna ska koras.

Finns det något AA, ”1177” eller hjälplinje för friidrottsarrangemang att nyttja? Självhjälp har hittills inte fungerat och vi aktiva, ledare, tränare och fans är medberoende, eller varför höjs inte rösterna till en nivå där SFIF inser problemet.

Jag vill poängtera att ingen skugga ska falla på arrangörerna, Ymer. De genomförde ett bra arrangemang enligt de förutsättningar de givits. Problemet är att förutsättningarna omöjliggör ett modernt, attraktivt arrangemang.

Tidigare inlägg i ämnet:

”SMi Karlstad i backspegeln” – 23 sep 2019 (Jag har bytt ut exempeltidsprogrammet, eftersom det visade sig vara helt oläsligt. Samma exempel, men nu är det möjligt att se det också 😉)

”Erfarenheterfrån amerikansk friidrott” – 8 sep 2015 Här finns ett avsnitt om SM, men med lite annat perspektiv, bl.a. relationen till JSM.