SVT:s sändning från GP-tävlingen
i Göteborg följde det invanda mönstret där allt fokus riktas mot
teknikgrenarna. Kommentatorerna tävlar om hur mycket beröm detta frälse inom
friidrotten ska överösas med. Det spelar egentligen ingen roll hur usel deras
resultatnivå än är; det finns alltid förmildrande omständigheter. Staven är för
hård, eller för mjuk, vinden är för svag, för stark, eller kommer från fel
håll, tekniken sitter inte, men förmågan finns ju ändå, plankan ligger på fel
ställe, i alla fall inte där de stackars svenska hopparna sätter fötterna, men
hoppen är ju egentligen otroligt långa, de har tränat för hårt, eller släppt
för mycket på träningen, om bara om så… Jag hör sällan kommentatorerna leta
motsvarande orsaker till slätstrukna löpningsresultat; banan var för lång,
hindren för höga eller att mållinjen kom för sent.
Vi fick också lära oss en ny
betydelse av ordet magisk. Enligt en kommentator är tydligen svenskt längdhopp
på damsidan ”magiskt”. Alldeles uppenbart ligger magiska ribbor på väldigt
olika nivå beroende på vilken gren som åsyftas. Enda möjligheten för att denna
grupp av friidrottare ska ha presterat någon magiskt, vore om typ 6 meter vore
magiskt. I en jämförelse med andra grenar kan konstateras att sverigeettan
jämfört med tex. herrarnas 100m presterar på en nivå jämförbart med en sprinter
på plats 1 234 på . Sverigetvåans motsvarande nivå är 4 832. Övriga
har minst 14 cm till att överhuvudtaget nå in på listan som slutar på plats
5 936. Vad ligger magin i? Magiker kallas ofta illusionister, med den
konnotationen, blir det mer begripligt. ”Magin” i det svenska kvinnliga
längdhoppet är en illusion.
Att dagens svenska löpning är ett
under är däremot konkret för dem som följer den. SVT:s kommentatorer tar dock
inte i med några trollformler här i sina beskrivningar. Även utan kunskaper,
intresse och en ingående förståelse om de radikalt olika konkurrensnivåerna
mellan idrotter och inom friidrotten, så borde det jordskalv som svensk löpning
orsakat inte ha gått dem förbi. Det finns mycket värt att hänga ett magiepitet på
när det gäller vår löpning, trots de mycket begränsade möjligheter som
löpningen haft under årets väldigt annorlunda säsong jämfört med teknikgrenarna,
som inte kräver lopp med internationell elit i för att åstadkomma resultat. Jordbävningskänsliga
verkar svensk media dock inte vara. Det krävs flera magnituder på richterskalan
för att löpning ska noteras. När får vi förresten någon kommentator,
intervjuare eller motsvarande på SVT, som kan löpning? Löpning råkar vara den
största grengruppen inom friidrotten, vad gäller discipliner (För att inte tala
om antalet utövare). Det blir ofta direkt pinsamt när hoppare och annat
teknikfolk ska förklara löpning, ta mellantider (om de ens försöker), prata
taktik etc. Jag tror inte att vetenskapsredaktionen på SVT eller SR skulle ta
in ett vårdbiträde för att förklara hjärnkirurgi. Inget ont om vårdbiträden, de
gör ofta en ”magisk” insats, men hjärnkirurgi ligger utanför deras
kompetensområde. Det behövs någon som brinner för löpning, någon som letar
resultat och annan information från hela världen, ser livestreams och
intervjuer med aktiva från tävlingar, läser bloggar, ser dokumentärer och studioprogram
från löparsajter etc. Det handlar om respekt. TV-tittarna ska inte behöva uppleva
att kommentatorerna sitter som frågetecken inför löpare med massor av meriter
och imponerande resultat, som alla andra insatta i löpning, har järnkoll på. De
får, inte sällan, löpare på topp-10-nivå i världen att framstå som något som
katten släpat in, samtidigt som de kommer i trance för annat som katten
faktiskt har släpat in på längdhoppsansatsen.
Tyvärr, bristerna i TV:s
friidrottsproduktioner stannar inte vid kommentatorerna. Produktionen som
helhet gör att tittarna blir bestulna på mycket av det som händer. Alla
löpningar över ett varv, ja det kan tom. drabba 800m, redigeras ner till ett
kalhygge. Det finns alltid något hopp eller kast som ska visas i 10 repriser,
eller en intervju med någon teknikaktiv som ska förklara att staven styvhet var
felaktig (hmm, är inte det ett medvetet val?) eller att någon illvillig jävel
inte placerat plankan på just det ställe där hen satte ner foten. Tragiskt för
TV-tittarna och fullständigt onödigt, då sändningstiden med råge räcker för att
visa löpningarna och alla hopp och kast av värde.
När ska media börja skildra friidrott
efter idrottslig förtjänst? Att kommersiell media vrider perspektiven och
prioriterar populism framför kvalitet, får vi nog leva med, så ser det ut inom
andra sektorer, men att public service gör det är synnerligen besvärande.
PS. En strålande prestation av
Hanna Hermansson igår som är väl värd att hylla, 4.07,35 i Marseille!
Står det något på hoppokastnyheter.se
om det? Skulle inte tro det. Om det hade varit en hopp-eller-kastare, skulle
det ha jobbats treskift för att inte missa minsta detalj.
