onsdag 20 januari 2021

Sverige topp-25 – 2020 - slutlig l

Dags för den slutliga 25-bästa listan. Speciellt för i år är att rankingen baseras på världslistorna från 2019, eftersom världslistorna säsongen 2020, med alla de restriktioner som gällt kring tävlingarna under 2020, inte har den kvalité som krävs för att göra en ranking. Fröresultaten i grenarna utgörs således av genomsnittet av då gällande världsrekord och världsårsbästa. Resultatspridningen som används härrör från världslistan för herrarnas 100m för 2019. I praktiken är således förutsättningarna identiska för motsvarande lista 2019.

Kön

Gren

Resultat

Namn

F-år

Klubb

WL-plac-2020 (WL-WR)

1

H

Stav

6,15

Armand Duplantis (1)

99

Upsala IF

1

2

H

Diskus

71,37

Daniel Ståhl (2)

92

Spårvägens FK

15

3

H

800m

1.44,47

Andreas Kramer (8)

97

Sävedalens AIK

41

4

D

Stav

4,83

Michaela Meijer (6)

93

Örgryte IS

64

5

H

1500m

3.35,34

Kalle Berglund

96

Spårvägens FK

79

6

H

5000m

13.18,01

Suldan Hassan

98

Ullevi FK

107

7

H

1500m

3.37,56

Johan Rogestedt

93

F Stenungsunds FI

164

8

H

800m

1.46,86

Erik Martinsson

96

Gefle IF

224

9

H

800m

1.46,96

Felix Francois

90

Örgryte IS

237

10

D

Stav

4,73

Angelica Bengtsson (5)

93

Hässelby SK

283

11

H

5000m

13.29,59

Emil Millán de la Oliva

01

Eskilstuna FI

296

12

H

3000mH

8.25,35

Simon Sundström

98

IFK Lidingö

302

13

H

400mh

49,69

Carl Bengtström

00

Örgryte IS

353

14

H

800m

1.47,55

Joakim Andersson

92

Spårvägens FK

354

15

H

1500m

3.40,08

Emil Danielsson

97

Spårvägens FK

367

15

H

1500m

3.40,12

Suldan Hassan

98

Ullevi FK

371

15

H

800m

1.47,72

Johan Rogestedt

93

F Stenungsunds FI

392

16

H

halvmaraton

1.01,40

David Nilsson

87

Högby IF

407

17

D

Höjd

1,95

Erika Kinsey (10)

88

Trångsvikens IF

418

18

H

1500m

3.40,58

Andreas Almgren

95

Turebergs FK

426

19

H

Maraton

2.10,03

Mustafa Mohamed

79

Hälle IF

469

19

H

Maraton

2.10,09

David Nilsson

87

Högby IF

490

19

H

10000m

28.23,21

Emil Millán de la Oliva

01

Eskilstuna FI

586

20

D

1500m

4.07,07

Hanna Hermansson

89

Turebergs FK

595

21

D

Längd

6,92

Khaddi Sagnia (3)

94

Ullevi FK

613

22

H

400mh

50,15

Oskar Edlund

02

Täby IS

629

22

H

1500m

3.42,11

Simon Sundström

98

IFK Lidingö

650

23

H

110mh

13,81

Max Hrelja

98

Malmö AI

664

24

D

halvmaraton

1.09,52

Sarah Lahti

95

Hässelby SK

699

25

H

100m

10,37

Henrik Larsson

99

IF Göta Karlstad

704


Närmast utanför: Emil Blomberg, 3.42,48, Felix Svensson, 20,80, Simon Pettersson, 67,72 (4), Yolanda Ngarmabe, 4.08,81, Nick Ekelund-Arenander, 46,60 … Plats-40 Tobias Montler, 8,15 (9),  Plats-59 Kim Amb, 86,49 (7)

Inom parantes placeringen på hoppokastförbundets 10-bästa lista.

Klubbar på listan:

Klubbar

Antal unika aktiva

Antal

Spårvägens FK

4

4

Ullevi FK

2

3

Örgryte IS

3

3

Hässelby SK

2

2

Turebergs FK

2

2

Eskilstuna FI

1

2

Högby IF

1

2

IFK Lidingö

1

2

F Stenungsunds FI

1

2

Malmö AI

1

1

Hälle IF

1

1

Sävedalens AIK

1

1

IF Göta Karlstad

1

1

Upsala IF

1

1

Täby IS

1

1

Gefle IF

1

1

Trångsvikens IF

1

1

25

30

Grenar:

Samtliga resultat inom topp-25. Vissa aktiva finns alltså med i mer än en gren.

Grenar

Herr

Dam

1500m

6

1

800m

5

0

5000m

2

0

Maraton

2

0

400mH

2

0

Stav

1

2

Halvmaraton

1

1

100m

1

0

10000m

1

0

3000mH

1

0

110mH

1

0

Diskus

1

0

Längd

0

1

Höjd

0

1

24

6

Grenranking kommer i ett senare inlägg.

onsdag 6 januari 2021

10-bästalistangate II

Det finns ytterligare en sak som kan leda till missförstånd i Mats Wennerholms artikel. I min kritik av hopp- och kastförbundets 10-bästalista, ingår inte direkt någon regel eller avsikt att listan t.ex. borde innehålla fler löpare. Min ansats bryr sig inte om vilken person eller grengruppsrepresentant som har presterat resultat på en viss nivå. Det låter jag världens samlade friidrottares resultat avgöra baserat på tillgängliga världslistor. Alla grenar hanteras efter samma mall och resultatet av det visar att löpning är häftigt underrepresenterat år efter år efter år i 10-bästalistan och för den delen i många andra sammanhang i relation till den idrottsliga standard som svensk löpning representerar. Att påtala det är inget självändamål, utan resultatet av analysen. Resultatet är inte heller överraskande eftersom samma kalkyl har visat att årets 25-bästalista över svenska friidrottares resultat 2020 domineras av löpare (16 av de 25 unika namnen på listan är löpare, slutlig lista för 2020 kommer, men såg ut så här 13 aug) och den grenranking (medelplacering för topp-3 i varje gren) som jag gjorde avseende 2019 visade på en förkrossande dominans för löpning och sprint. Det finns alltså ingen outtalad målsättning att framställa en ranking som favoriserar löpning. Inga röster som ska fabriceras i Georgia. Det är svenska friidrottares prestationer i relation till världskonkurrensen som leder till resultatet.

tisdag 5 januari 2021

10-bästalistangate

 

Intressant att Mats Wennerholm, på något sätt hittat den härbloggen. Det var förmodligen inte lätt, men kul att problematiken kring 10-bästalistan lyftes på annat håll än enbart här. Som sagt, kul att någon hittade hit, även fast jag inte gör någon stor grej av bloggen. Det är lika mycket en sorts terapi och möjlighet att skriva av sig en del av den galenskap som sprids kring vår idrott, inte sällan från hopp- och kastförbundet (SHKF), men också i media, i den mån de överhuvudtaget bryr sig. Bloggen ger inte bara ris, även ros förekommer och då till dem som förtjänar det, men som förbigås av SKHF och media. Om jag ska vara ärlig tror jag att bloggen vänder sig till dem som är insatta och tänker ett steg längre. Jag tror att ett inlägg som det om 10-bästalistan går rakt över huvudet på de normala friidrottsfansen i allmänhet och de idrottsliga allätarna i synnerhet. Fullt förståeligt att medias marinering av idrottspubliken med i huvudsak nationalistiskt präglade beskrivningar av idrottsvärlden, där svenska framgångar i den ena obskyra marginalidrotten efter den andra ges helsidesartiklar, leder till en snedvriden syn på styrkeförhållandena inom världsidrotten. Att media med vinstintressen agerar på det sättet är inte så mycket att säga om, i de fall som gynnar resultatet i bokföringen. Som man ropar får man som bekant svar, och det är inte självklart att rop i endast en riktning får flest svar. Att public service luras med i samma spår är dock ytterst beklagligt, och ingår inte i det uppdrag som de borde ha. Om annan media ser en marknad i något sammanhang, ska inte public service slösa pengar på det. Public service resurser gör mer nytta på annat håll. Mer friidrott vore t.ex. en bra investering, då det är den idrott som alltid ligger i topp när TV-sporten gör mätningar av tittarintresset (lyssna på Per Yng i ”Sport iP1”, 3.30 in i avsnittet).

Tillbaka till Mats Wennerholms artikel. När man skriver en artikel om en artikel, eller ett blogginlägg i det här fallet, måste man förenkla en del. Om man vill få en helhet, bör man läsa hela inlägget (även fjolårets inlägg avseende 2019-års lista och från 2018). I Aftonbladets artikel får man intrycket av att min kritik bygger på svepande argument kring hur många som utövar de olika grenarna. Det gör den inte. Jag vet inte hur många som håller på med olika grenar, däremot kan jag se i de olika grenarnas världslistor hur den faktiska resultatspridningen ser ut. Alltså ”real hard facts”. En viktig distinktion. Vad det sedan beror på är en annan fråga, en fråga som jag inte behöver besvara för att min argumentation ska hålla. Med det sagt, känner jag mig rätt övertygad om att det finns fler som springer i världen än de som kastar diskus. Men, som sagt det är helt oväsentligt.

ALJ, om han har citerats korrekt, går bort sig i sitt försvar av listan i antalet-utövare-träsket. Toppen i världslistorna i många grenar, speciellt sprint och löpning, är fruktansvärt mycket tätare än i t.ex. diskus. Ren skär fakta! Det har de varit varje år så länge som jag har följt utvecklingen. En väldigt stabil situation, ingenting tillfälligt. Vad det beror på kan man spekulera i, men min modell för jämförelsen mellan resultat i olika grena kräver ingen förklaring till den faktiska situationen, utan fungerar alldeles utmärkt i alla fall. Personligen är jag dock helt övertygad om att antalet utövare av en idrott eller i det här fallet en gren påverkar konkurrenssituationen. Slapphänt och förvånande argumentation från ALJ:s sida. Det är helt orimligt att han på fullt allvar kan tro att konkurrens är helt oberoende av antalet utövare. Det påminner om diskussioner som jag haft med någon betydligt mindre insatt i idrott än ALJ. Typ, ”det är lika svårt att vinna bandy-VM som fotbolls-VM, man måste ju vara bäst i världen vilket som…”, så långt gången passar filmrepliken, ”I rest my case, your Honor”, in.

Jag har inte heller ifrågasatt Daniel Ståhls plats på 10-bästalistan. Det finns andra, mycket duktiga friidrottare på listan, men som i konkurrensen med andra svenska friidrottare, faktiskt inte hör hemma där. Huruvida, Daniel Ståhl hade varit världsetta om alla i världen var diskuskastare går förstås inte att svara på och man kan inte bygga en rankinglista på ALJ:s högst personliga spekulation i frågan. Statistiskt kan man dock konstatera att ingen löpare skulle om han låg motsvarande 2,7 m från världsrekordet vara världsetta i grenen. På 800 och 1500 m, 2020, skulle Daniel ligga på 11:e respektive 10:e plats i världen. Makalöst bra, men ändå inte etta. På 800m skulle han för övrigt ligga fyra placeringar och dryga tiondelen bakom världssjuan Andreas Kramer. Enda anledningen till att Daniel ligger strax före Andreas i min ranking är att jag utgår från det resultat som ligger mittemellan världsrekordet och årets världsbästa. Det gynnar teknikgrenarna då världsårsbästa sällan ligger speciellt nära gällande världsrekord, men det kan jag bjuda på.

Argumentet att ”vi gör som Track & Field News” leder inte närmare sanningen. Två fel gör inte ett rätt. Nu var det några år sedan jag prenumererade på T&F News, men visst led deras samlade rankinglista av de del liknade problem som SHKF:s 10-bästalista. Dock är problemet inte lika omfattande som för den svenska listan. Problemet med att klona metodiken är att när T&F-News ska ranka de 10 bästa i världen alla kategorier, har de enbart topp-10 i varje gren att ta hänsyn till och de är alla på en sådan nivå att de deltar på VM, OS och Diamond League etc. Det går alltså att ha med det i vågskålen. Så ser det inte ut för en svensk lista. De kvalgränser som gäller på sprint- och löpsidan ligger på en nivå som det inte är säkert att ens en sprinter eller löpare som kan vara aktuell för 10-bästalistan klarar av. För Diamond League kan kraven vara ännu högre, ofta handlar det om minst global mästerskapsfinalnivå t.ex. en kapacitet för 800m på 1.43-44, 1500m 3.30-32 och sub-10 på 100m. Alltså långt tuffare än vad som krävs för att få hoppa eller kasta på DL. Att låta den typen jämförelser få allt för tung vikt i rankingen gynnar de svagare grenarna och i det närmaste diskvalificerar nästan alla löpare och sprinters. T&F-News grenranking och även motsvarande grenranking som ALJ förtjänstfullt gjorde i den numera avsomnade tidningen Friidrott var mycket bättre, då problematiken med att jämföra aktiva i olika grenar inte ställde till det. Viljan att vara någon sorts T&F News ”prospect” gynnar verkligen inte saken.

I Mats Wennerholms artikel får Karin Torneklints i min värld fel fråga. Huruvida, hon står bakom resultatet eller ej var inte min kritik. Det problematiska i mina ögon är att hon och flera andra med ledande och styrande funktioner på SHKF överhuvudtaget deltar i detta. Det reflekterar hon inte alls över i artikeln. Att SHKF skulle behandla alla lika får stå för henne, verkligheten visar något annat. Jag har skrivit om det förut, ”Saganom mästerskapsgruppen”, och visat på vilka radikalt olika prestationsnivåer som krävs för att kvalificera sig för olika typer av uppföljningsgrupper inom SHKF. Betydligt högre krav ställs på sprinters och löpare.

Värt att poängtera är att jag har haft för avsikt att motionera om en reformation av 10-bästalistan, men motionen har inte gått igenom Hässelby Friidrotts styrelse. Min kritik av listan är således min och endast min. Den backas alltså inte upp av klubbens styrelse. Ni kan och bör dock läsa det råa utkastet av min motion som jag tidigare presenterat i denna blogg. Då får ni också se hur juryn, genom sin prioritering av ”tungt” vägande tävlingar, i princip diskvalificerat alla långdistanslöpares från möjligheten att komma i fråga för en hög rankning. Nu råkar det bara vara den största grengruppen inom friidrotten. Så kan det gå.

Trots att Mats Wennerholms artikel är rätt kortfattad i en idrottsligt komplex fråga och utan att pressa de ansvariga något nämnvärt, lyckas den förvånansvärt väl sammanfatta hela problemet. 10-bästa listan bygger inte på något annat än ALJ:s starka tro, ”jag tror att exempelvis Daniel Ståhl varit världens bästa diskuskastare, även om hela världen kastat diskus” och juryns tyckande, här i Karins Torneklints skepnad, ”jag står bakom alla namn på listan liksom hela juryn. Sedan finns det alltid de som tycker annorlunda”. Tro kan man göra i olika religiösa samfund och löst tyckande kan man ägna sig åt vänner emellan, men inte när man ansvarar för ett specialidrottsförbunds officiella ranking av de aktiva. Det ställs större krav än så. Hög tid att lägga ner skräpet i den form som det nu har!