Efter att år efter år sett friidrott.se:s 10-bästalista
passera revy och kunnat konstatera att den helt missar målet. Målet med en
10-bästalista bör vara, för att göra skäl för namnet, att försöka lista de 10
bästa, i det här fallet de 10 bästa svenska friidrottarna under året. Tyvärr,
missas det målet i hög utsträckning. Att ranka friidrottare som håller på med helt
olika grenar, i det närmaste helt olika sporter, utan att ens försöka ta hänsyn
till att förutsättningarna, speciellt konkurrenssituationen, är meningslöst.
Man ska inte ge meningslösa aktiviteter den status som SFIF alldeles uppenbart
gör. Då har man tre val, låta gubbmaffian, 10 av 12 i juryn är gubbar, leka
någon annanstans, lägga ner, eller göra ett seriöst försök att faktiskt väga in
de olika förutsättningar som gäller inom en sådan heterogen idrott som
friidrott. Det enda som man med relativt säker precision kan är att ranka
aktiva inom samma gren. Är man inte beredd att göra ett försök med alternativ
3, så är alternativ 1 och 2 mer attraktiva än dagens modell.
Man kommer inte undan att på något sätt objektivt sätt
försöka jämföra resultaten mellan grenarna i relation till konkurrensen inom
grenen. Det kan vara svårt, men som tur är finns det väldigt mycket statistik
inom världsfriidrotten och den går att använda för att normera bedömningarna.
Hursomhelst, jag har skrivit en motion till förbundsårsmötet
med krav om att 10-bästalistan ska reformeras. Tyvärr, hittar ni inte den bland
motionerna,
eftersom den inte passerade Hässelby Friidrotts styrelse. Inte förvånande,
eftersom den vrångbild av våra svenska friidrottares prestationsnivåer som
odlas av SFIF också har fäste där. Det är problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv
att alla förändringar inom svensk friidrott måste ha stöd av en enskild klubbstyrelse
för att kunna komma tillstånd. Med tanke på den inneboende reaktionära anda som
förbundsårsmötena utstrålar är det kanske lika gott. Det bromsar dock hastigheten
för nödvändiga förändringar, som vår idrott kräver. Jag får försöka hitta andra
sponsorer för motionen.
Motionen (Observera, motionen nådde inte till Uppsala och
svävar för tillfället runt i cyberrymden.):
>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>
SFIF-årsmöte-2020
– Motion – 10-bästa-listan
<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<
Yrkande:
SFIF:s årliga
10-bästa-lista måste reformeras, då den enligt dagens modell inte har någon som
helst möjlighet att på ett objektivt sätt jämföra svenska friidrottares
prestationer och färdigställa en rättvisande lista över de 10 svenska
friidrottare som under året stått för starkaste prestationerna.
Om en sådan reformation inte genomförs, måste
10-bästa-listan flyttas från SFIF:s officiella informationskanal,
friidrott.se. Den officiella status som den idag åtnjuter är bedräglig och direkt
kontraproduktiv för svensk friidrott.
Motivering:
Ingressen till 10-bästa-listans presentation, nedan, räcker
egentligen som en sammanfattning av hela problemet med listan. Den
diskvalificerar sig själv, men eftersom att kanske inte alla förstår det, bl.a.
uppenbarligen inte ”juryn” själva, behöver det trots allt förklaras.
”Vid utarbetandet av 2019 års 10-bästalista var det som alla
tidigare år utifrån det internationella seniorperspektivet som prestationerna
värderades. Det medförde i sin tur att insatserna i de "största
internationella sammanhangen" - dvs i år vid VM i Doha, inne-EM i Glasgow,
Lag-EM i Bydgoszcz, Europa-USA i Minsk och i Diamond League-serien - fick
störst vikt.”
10-bästa listan lider av så många problem att det är svårt
att veta var man ska börja. Vad menas med de ”största internationella
sammanhangen”? Ja, enligt ingressen har det kvalificerats till fem tävlingar. På
vad sätt är det störst? Det finns massor av galor runt om i världen, där de
internationella inslagen kan vara väl så stora som i vissa av de uppräknade
tävlingarna och definitivt kan konkurrensen i vissa grenar vida överstiga
konkurrensen i flertalet av grenarna i vissa av de uppräknade tävlingarna. På
vilka grunder är prestationer i sådana tävlingar av lägre värde? Vidare är det direkt
oacceptabelt att vare sig Terräng-VM eller Terräng-EM finns med i listan över
tungt vägande sammanhang. Notera också att 2018, ansågs inte heller halvmarathon-VM
tillhöra denna utvalda skara! Varför? Är det bara ett pinsamt misstag eller är
det ett ”statement” från SFIF? Värt att notera är att manligt halvmarathon är
den gren av samtliga grenar herrar och damer, som har den största konkurrensen
i den yppersta världseliten (läs topp-150), genom alla tider! Så halvmare-VM
skulle inte anses vara ett tillräckligt stort internationellt sammanhang?
Löjligt! Terräng-VM har lång tradition och har ett grundmurat rykte om sig att
vara extremt konkurrenskraftigt, kanske den svåraste tävlingen att vinna i
världsidrotten alla idrotter inräknade. Den svenska historiken i Terräng-VM
visar med all önskvärd tydlighet att en hög placering i tävlingen är i det
närmaste omöjlig. Men icke, enligt juryn har en hög placering i Terräng-VM
ingen större vikt i bedömningen. Hur låg vikt det har framgår inte, ska det
jämföras med SM eller kanske DM?
Vidare kan konstateras att långlöparnas möjligheter att få
några pluspoäng alls av större vikt är mycket begränsade. I 4 av 5 av de
meriterande sammanhangen finns grenar från 5000m och uppåt inte alls med! Med
undantag för några enstaka lopp i DL. Det i sig räcker som argument för att för
att förpassa hela listan till papperskorgen eller hur skall man motivera en
lista över de bästa svenska friidrottarna, där den absoluta majoriteten av
svenska friidrottare inte har en chans att komma med på listan, då deras grenar
inte alls, eller i väldigt liten omfattning, finns med i de tävlingar som anses
vara kvalificerande? Dumheter!
Ändå är inte det listans största problem. Listans största
problem är nämligen att konkurrenssituationen mellan grenarna överhuvudtaget
inte tas hänsyn till. Det har två väldigt olyckliga konsekvenser. Den första är
relaterad till problemet att ha tillgång till kvalificerande tävlingar. Nivån
på kvalgränserna till mästerskapen i de olika grenarna skiljer sig markant.
Markant är för övrigt ett våldsamt ”understatement”. I praktiken innebär det
att flera av våra aktiva inte kvalar in till mästerskap pga. de tuffa
kvalgränserna som gäller i de mest konkurrensutsatta grenarna, fastän de med
bred marginal skulle ha kvalat in i de ”svagare” grenarna, förmodligen även
haft god möjlighet till en hög placering t.o.m. medalj. Och, omvänt, aktiva i
de ”svagare grenarna kvalar in och ibland även går vidare till final, trots att
de inte skulle ha skuggan av en chans att ens kvala in till mästerskapet om
konkurrensen hade varit jämbördig med den i de ”tuffaste” grenarna. I
topp-10-diskussionerna har alltså många av våra bästa aktiva helt enkelt
fintats upp på läktaren.
Som ett aktuellt exempel, kan vi titta på kvalgränserna till
VM nu senast. För att kunna jämföra vilka krav som ställs för att klara
kvalgränsen i respektive gren måste gränsen sättas i relation till
konkurrenssituationen. Detta görs genom att tillämpa samma resultatspridning i
alla grenar. Nedan används årets världslista, IAAF, på herrarnas 100m för
detta. Startpunkten för varje gren är sedan årets världsårsbästa i respektive
gren. Djupet på möjliga resultat är 5 936, då det är det sista resultatet på
världslistan för herrarnas 100m. Tabellen nedan visar vilken plats på
världslistan som då skulle krävas för att klara kvalgränsen i respektive gren.
Här kan tex. utläsas att om kvalgränsen på 100m skulle ligga på samma nivå som
den för 800m, 1.45,80, skulle 79 st 100m-löpare klara gränsen. Gränserna
för 100 och 800m motsvarar alltså varandra relativt väl. Om 100m-gränsen
istället motsvarade gränsen i diskus, 65 m, skulle 2 912 av 100m-löparna
underskrida den. Det är en avgrundslik skillnad och det är helt och hållet
konkurrenssituationen i grenarna som leder till skillnaderna. Omvänt går det att
räkna fram att om gränsen i diskus skulle motsvara 10,10 på 100m, skulle diskustävlingen
endast ha 2 tävlande!
|
Gren
|
Kvalgräns-VM
|
Män
|
Kvalgräns-VM
|
Kvinnor
|
|
100m
|
10.10
|
60
|
11.24
|
169
|
|
200m
|
20.40
|
135
|
23.02
|
314
|
|
400m
|
45.30
|
104
|
51.80
|
829
|
|
800m
|
1:45.80
|
79
|
2:00.60
|
162
|
|
1500m
|
3:36.00
|
59
|
4:06.50
|
402
|
|
5000m
|
13:22.50
|
78
|
15:22.00
|
674
|
|
10000m
|
27:40.00
|
47
|
31:50.00
|
186
|
|
Marathon
|
4 565
|
-*
|
||
|
3000m H
|
8:29.00
|
284
|
9:40.00
|
1 171
|
|
110m H
|
13.46
|
72
|
12.98
|
220
|
|
400m H
|
49.30
|
184
|
56.00
|
746
|
|
Höjd
|
2.30
|
40
|
1.94
|
364
|
|
Stav
|
5.71
|
393
|
4.56
|
1 272
|
|
Längd
|
8.17
|
406
|
6.72
|
1 316
|
|
Tresteg
|
16.95
|
592
|
14.20
|
1 254
|
|
Kula
|
20.70
|
3 058
|
18.00
|
-*
|
|
Diskus
|
65.00
|
2 912
|
61.20
|
-*
|
|
Slägga
|
76.00
|
783
|
71.00
|
2 533
|
|
Spjut
|
83.00
|
1 659
|
61.50
|
2 891
|
|
Tiokamp
|
8.200
|
374
|
6.300
|
3 222
|
* Innebär att gränsen ligger utanför plats 5936
på 100m-listan. Rödare markering innebär en tuffare kvalgräns och grönare en
svagare.
Diamond League
tillämpar inte några officiella kvalgränser, men problemet är detsamma,
eftersom det med undantag för vår egen hemmatävling krävs att deltagarna håller
en nivå på allt från topp-10-15 till kanske topp-25-30 i världen, för att vara
aktuella och skillnaden på den idrottsliga förmågan som detta kräver från en
gren till en annan är milsvid. Detta gör att det, med få undantag, endast är
aktiva i de grenar med, relativt sett, svagare konkurrens, som har möjlighet
att delta i DL. Övriga göra sig icke besvär och möjligheterna till att rankas i
SFIF:s 10-bästa-lista sjunker drastiskt.
Det andra problemet är, som lök på laxen, att om
nyckelhålet, kvalgräns/inbjudan, trots allt passeras, är möjligheten till en
högre placering mycket begränsad i de mest konkurrensutsatta grenarna jämfört
med de relativt sett svagare grenarna. Att jämställa en pallplacering i tex.
100m eller 800m, med en i diskus eller stav, haltar högst betänkligt. Kryckor
räcker inte för att balansera upp den jämförelsen, det krävs minst en rullstol.
När man tittar på de 10 senaste årens 10-bästa-lista visar
det att av de totalt 100 rankingplatserna har 75 av dem gått till teknikaktiva,
20 till medel-/långdistans och 5 till sprint/häck. Det är en häpnadsväckande
snedfördelning! Detta speglar inte på något sätt hur styrkefördelningen mellan
grengrupperna inom svensk friidrott ser ut. Orsaken till snedvridningen är den rankingmodell
som används av juryn, vilken kapitalt misslyckas med sin uppgift.
Låt oss titta på hur den internationella konkurrenskraften
ser ut mellan de olika grenarna, de olympiska individuella grenarna plus
halvmaraton. Som grund för detta har vi årets svenska 25-bästalista. Alla
resultat rankas i relation till resten av världen och med en harmoniserad
resultatspridning, återigen baserat på resultatspridningen för världslistan för
herrarnas 100m och utgår från årets världsårsbästa i varje gren. Tabellen nedan
visar sedan medelplaceringen för topp-3, topp-5 och topp-10 i varje gren.
Notera, att inte alla grenar har tillräckligt med aktiva med resultat som
ligger inom listans gräns, plats 5936.
|
Gren
|
Antal Rankade
|
Top-3
|
Topp-5
|
Topp-10
|
|
|
1
|
H-1500m
|
25
|
119
|
260
|
605
|
|
2
|
H-800m
|
25
|
205
|
326
|
531
|
|
3
|
H-100m
|
26
|
360
|
530
|
832
|
|
4
|
D-800m
|
6
|
361
|
1 688
|
-
|
|
5
|
H-110mH
|
15
|
397
|
639
|
1 557
|
|
6
|
H-5000m
|
22
|
550
|
705
|
1 256
|
|
7
|
H-Halvmaraton
|
8
|
635
|
1 152
|
-
|
|
8
|
H-3000mH
|
9
|
679
|
1 395
|
-
|
|
9
|
H-200m
|
26
|
695
|
872
|
1 226
|
|
10
|
H-400mH
|
9
|
767
|
1 574
|
-
|
|
11
|
D-100m
|
23
|
846
|
1 068
|
1 621
|
|
12
|
D-200m
|
14
|
1 138
|
1 446
|
2 688
|
|
13
|
D-1500m
|
7
|
1 208
|
2 323
|
-
|
|
14
|
D-Höjd
|
6
|
1 364
|
2 371
|
-
|
|
15
|
H-400m
|
10
|
1 451
|
1 830
|
3 226
|
|
16
|
H-Diskus
|
3
|
1 639
|
-
|
-
|
|
17
|
H-10000m
|
9
|
1 705
|
1 987
|
-
|
|
18
|
H-Längd
|
4
|
1 799
|
-
|
-
|
|
19
|
D-5000m
|
6
|
1 803
|
2 204
|
-
|
|
20
|
D-Halvmaraton
|
4
|
2 462
|
-
|
-
|
|
21
|
H-Maraton
|
3
|
2 463
|
-
|
-
|
|
22
|
H-Höjd
|
5
|
2 646
|
3 513
|
-
|
|
23
|
D-10000m
|
4
|
2 758
|
-
|
-
|
|
24
|
D-Längd
|
3
|
3 174
|
-
|
-
|
|
25
|
D-400m
|
5
|
4 221
|
4 797
|
-
|
|
26
|
D-Stav
|
2
|
124
|
-
|
-
|
|
27
|
H-Stav
|
2
|
178
|
-
|
-
|
|
28
|
H-Mångkamp
|
2
|
2 070
|
-
|
-
|
|
29
|
D-Maraton
|
2
|
4 302
|
-
|
-
|
|
30
|
H-Spjut
|
1
|
206
|
-
|
-
|
|
31
|
D-Kula
|
1
|
457
|
-
|
-
|
|
32
|
H-Tresteg
|
1
|
1 275
|
-
|
-
|
|
33
|
D-400mH
|
1
|
2 310
|
-
|
-
|
|
34
|
H-Kula
|
1
|
3 058
|
-
|
-
|
|
35
|
D-Slägga
|
1
|
4 383
|
-
|
-
|
|
36
|
D-3000mH
|
1
|
5 771
|
-
|
-
|
|
37
|
H-Slägga
|
0
|
-
|
-
|
-
|
|
38
|
D-100mH
|
0
|
-
|
-
|
-
|
|
39
|
D-Diskus
|
0
|
-
|
-
|
-
|
|
40
|
D-Mångkamp
|
0
|
-
|
-
|
-
|
|
41
|
D-Tresteg
|
0
|
-
|
-
|
-
|
|
42
|
D-Spjut
|
0
|
-
|
-
|
-
|
Notera, att för topp-3 finns det noteringar även för de
grenar som har rankade, men inte tillräckligt många. Talen där bygger då på ett
snitt för 2 aktiva, respektive den enda aktiva som rankats placering.
Listan visar med all önskvärd tydlighet att svensk
friidrotts styrka i ett internationellt perspektiv ligger på medel/lång och
sprint/häck, inte på teknikgrenarna. Våra 13 starkaste grenar tillhör alla
medel/lång och sprint/häck. Hur stämmer det med 10-bästalistan totala övervikt
för teknikgrenarna? Det enkla svaret är, ”Inte alls!”.
Att intresserade friidrottsfans gör listor av det här slaget,
må vara på dålig grund, är i sig inget problem. Det kan vara kul med egna
initiativ. Det blir dock mycket problematiskt när anställda på SFIF och andra
som är starkt förknippade med SFIF gör det och dessutom använder SFIF:s
officiella kanal, friidrott.se, för att sprida den! Om de som bidrar i
”utvärderingen”, mest gubbar, 10 av 12, trots allt vill sätta ihop en lista,
låt vara omdömeslöst, så måste det hållas en motorvägsbred rågång mellan denna
och SFIF:s officiella kommunikation.
Slutsats:
Om listan överhuvudtaget ska finnas kvar måste den
reformeras. Även om friidrottstävlingar i grunden handlar om placeringar, en
idrottare vinner för att hen presterar ett bättre resultat än övriga i
tävlingen, har idrottaren bara slagit dem som var med. För att kunna jämföra
aktiva med andra aktiva i andra tävlingar, måste något ytterligare in i
bedömningen. Nu är friidrott så sinnrikt ordnat att resultat från vitt skilda
sammanhang och platser kan användas för ändamålet. Inom en och samma gren
räcker det väldigt långt. Mellan grenarna är det betydligt svårare, men
världslistorna är omfattande och ger ett bra underlag för att kunna göra
jämförelser som kommer en god bit på vägen. Om man tar på sig uppdraget att
färdigställa en 10-bästalista i 20-talet grenar för herrar och damer, så
tvingas man trots allt att göra prestationsjämförelser mellan grenarna, annars
blir listan helt meningslös. Att ducka för det duger inte.
Lösningen är att jämföra aktivas resultatnivå under säsongen
och i jämförelsen väga in grenarnas konkurrensnivå. Ovanpå det ska placeringar
i tävlingar vägas in. Placeringen ska relateras till tävlingens, eller snarare
respektive grens konkurrensnivå i tävlingen och inte till tävlingens namn. Då
de internationella mästerskapen och Diamond League normalt håller hög
konkurrensnivå, så får de fortsatt en hög vikt. Det finns dock även andra
tävlingar och det finns ingen anledning att diskvalificera dem på det sätt som
görs i dagens 10-bästlistas metodik. Bedömningen av aktivas resultat i
tävlingar ska göras baserat på den konkurrens som det uppnåtts i. Det finns ett
flertal tävlingar, där konkurrensen i vissa grenar håller högre nivå än den som
gäller för vissa andra grenar i tex. EM, VM eller OS. Att uppnå
millimeterprecision i en jämförelse mellan aktiva i vitt skilda grenar är
naturligtvis en omöjlighet. Det går dock i en resultatorienterad idrott som
friidrott, med mycket väl utvecklad statistik, att uppnå en betydligt högre
grad av objektivitet, än den som ligger till grund för SFIF:s årliga
10-bästalista.
Listan måste reformeras. Årligen förekommer aktiva på listan
som må vara duktiga, men som definitivt inte håller en resultatnivå som
kvalificerar dem; detta på bekostnad av aktiva vars prestationsnivå är vida
överlägsen. Att man alltid har gjort på ett visst sätt är inte ett argument som
legitimerar ett resultat som stämmer så dåligt med verkligheten.
---------------
Hässelby, 2020-01-15
För Hässelby SK Friidrott, Johan Engholm, styrelseledamot
