friidrott.se har presenterat sin årliga 10-bästalista och som vanligt stämmer den dåligt med verkligheten. Listan består av
en blandning av självklara namn och sådana som inte ens är i närheten av
topp-10 inom svensk friidrott. Problemet är att man har hittat på en
bedömningsmodell som redan i förväg diskvalificerar många av våra bästa aktiva,
samtidigt som andra rankas långt högre än vad den idrottsliga förmågan ger
anledning till. Problemet grundar sig i att juryn helt bortser från grenarnas
vitt skilda konkurrenssituation. Bedömningen baseras på resultat från tävlingar
som för aktiva inom de bästa grenarna har extremt tuffa kvalgränser, och i de
svagare grenarna jämförelsevis mycket beskedligare kvalgränser. Resultatet blir
att aktiva i de svagare grenarna rankas högt pga. resultat från tävlingar som
de, om kvalgränserna skulle ligga i nivå med de tuffare grenarna, inte skulle
ha varit ens i närheten av att få vara med på. Andra aktiva, som om de utövat någon
av de svagare grenarna sett till världskonkurrensen, skulle varit starka
medaljkandidater och definitivt finalister, får istället inte någon rank alls
pga. den tuffa konkurrensen.
10-bästa listan är skamlig och förstör för svensk friidrott.
I flera fall är den ett hån mot några av våra bästa aktiva. Visst ska man ta
hänsyn till placeringar, inte bara resultat, men resultaten kan inte ligga på
hur låg nivå som helst!
Som tur är finns det bra möjligheter att jämföra idrottsliga
resultat inom friidrotten, tack vara den djupa statistik som finns inom vår
idrott. Jag har därför satt ihop en 10-bästa-lista baserat på aktivas
toppresultat i alla olympiska grenar samt halvmaraton. Varför halvmaraton?
Varför inte halvmaraton? När jag tittar på all-time-statistiken, kan jag
konstatera att herrarnas halvmaraton är den gren av samtliga grenar som har den
tuffaste konkurrensen. Närmast följer herrarnas 800m och 1 500m.
Jag har tagit fram resultatspridningen för herrarnas 100m,
2019, ner till plats 5 936 (11,00). Resultatspridningen används för herrar
och damer, annars skulle det inte gå att jämföra herrar med damer. Jag har
utgått i varje gren från två olika startpunkter, WL-2019 och snittet för WL och
WR alltså en punkt mittemellan WL-2019 och gällande världsrekord. Jag har sedan
lagt ut samtliga resultat på den svenska 25-bästalistan i alla grenar.
|
|
Gren
|
Resultat
|
Namn
|
F-år
|
Klubb
|
Plats-WR/WL-2019
|
Plats-WL-2019
|
SFIF-10-bästa
|
|
1
|
Diskus
|
71,86
|
Daniel
Ståhl
|
1992
|
Spårvägen
|
8
|
1
|
1
|
|
Stav
|
6,00
|
Armand
Duplantis
|
1999
|
Upsala
|
8
|
5
|
2
|
|
|
3
|
1500m
|
3.33,70
|
Kalle
Berglund
|
1996
|
Spårvägen
|
42
|
20
|
6
|
|
4
|
800m
|
1.45,10
|
Andreas
Kramer
|
1997
|
Sävedalen
|
69
|
45
|
|
|
5
|
Stav
|
4,80
|
Angelica
Bengtsson
|
1993
|
Hässelby
|
99
|
42
|
3
|
|
6
|
1500m
|
4.03,43
|
Yolanda
Ngarambe
|
1991
|
Tureberg
|
223
|
169
|
10
|
|
7
|
100m
|
10,20
|
Henrik
Larsson
|
1999
|
IF Göta
|
236
|
126
|
|
|
8
|
1500m
|
3.38,99
|
Andreas
Almgren
|
1995
|
Tureberg
|
255
|
163
|
|
|
9
|
Halv-maraton
|
1.01,17
|
Napoleon
Solomon
|
1994
|
Tureberg
|
262
|
262
|
|
|
10
|
Halv-maraton
|
1.01,18
|
Robel Fsiha
|
1996
|
Spårvägen
|
268
|
268
|
|
Närmast utanför: Suldan Hassan (1500m), Lovisa Lindh (800m),
Erika Kinsay (höjd), Erik Martinsson (800m) och Suldan Hassan (5000m)
Mostvarande lista utgående från världsårsbästan, WL.
|
|
Gren
|
Resultat
|
Namn
|
F-år
|
Klubb
|
Plats-WL-2019
|
Plats-WR/WL-2019
|
SFIF-10-bästa
|
|
1
|
Diskus
|
71,86
|
Daniel
Ståhl
|
1992
|
Spårvägen
|
1
|
8
|
1
|
|
2
|
Stav
|
6,00
|
Armand
Duplantis
|
1999
|
Upsala
|
5
|
8
|
2
|
|
3
|
1500m
|
3.33,70
|
Kalle
Berglund
|
1996
|
Spårvägen
|
20
|
42
|
6
|
|
4
|
Stav
|
4,80
|
Angelica
Bengtsson
|
1993
|
Hässelby
|
42
|
99
|
3
|
|
5
|
800m
|
1.45,10
|
Andreas
Kramer
|
1997
|
Sävedalen
|
45
|
69
|
|
|
6
|
100m
|
10,20
|
Henrik
Larsson
|
1999
|
IF Göta
|
126
|
236
|
|
|
7
|
1500m
|
3.38,99
|
Andreas
Almgren
|
1995
|
Tureberg
|
163
|
255
|
|
|
8
|
1500m
|
4.03,43
|
Yolanda
Ngarambe
|
1991
|
Tureberg
|
169
|
223
|
10
|
|
9
|
5000m
|
13.31,35
|
Suldan
Hassan
|
1998
|
Ullevi
|
171
|
347
|
|
|
9
|
1500m
|
3.39,18
|
Suldan
Hassan
|
1998
|
Ullevi
|
174
|
273
|
|
|
10
|
800m
|
2.00,72
|
Lovisa
Lindh
|
1991
|
Ullevi
|
175
|
290
|
|
Närmast utanför: Erika Kinsey (höjd), Michaela Meijer
(stav), Erik Martinsson (800m), Napoleon Solomon (halvmaraton) och Robel Fsiha
(halvmaraton)
Ja, vart tog halva
10-bästa-listan vägen? Erica Kinsey håller sig åtminstone i närheten. Hennes positioner
är 179 resp. 294. Vilket betyder att om damernas höjd höll samma resultatnivå
som herrarnas höjd, skulle hennes resultat räcka till 179:e plats på
världslistan. Mes samma resultatspridning, men med utgång från WL/WR skulle hon
ligga hamna på 294:e plats. Hennes plats på sverigelistan, WL/WR, damer och
herrar ihop är nummer 13.
Övriga fyra:
Thobias
Montler – 265/696, sverigelisteplacering, 24 (27 då några aktiva har resultat i
mer än en gren som ligger högre på listan)
Fanny Roos –
457/5689, Sverige 165 (244)
Kim Amb –
206/2248, Sverige 72 (98)
Simon
Pettersson – 1093/2261 Sverige 74 (101)
Hur de med
så många andra framför sig med starkare resultat kan vara aktuella för topp-10
är helt obegripligt. Förstår inte juryn den enorma skillnaden mellan grenarnas konkurrenssituation
och därmed inte heller förstår hur värdelös som rankingunderlag deras
bedömningsmodell är? Eller, förstår de det, och avsiktligt använder en modell
som inte har någon som helst möjlighet att användas för att jämföra aktivas
prestationer från olika grenar? Pest eller kolera! Fake news under alla
omständigheter.
Mer om världsfriidrotten
och svensk friidrott baserat på världslistorna kommer, bl.a. hur bra var
världsfriidrotten i år, svenskt 25-bästa, 2019, när resultaten får tala, vilka
svenska grenar var de starkaste jämfört med resten av världen. Hur svenska klubbar
står sig internationellt ifht varandra. Kanske även ett kvalitetsindex på
svensk friidrott som svarar på den klassiska ”På spåret”-frågan, vart är vi på
väg?
