Årets främsta friidrottare kontra SFIF:s 10-bästalista

Dags för Friidrottsgalan, där bl.a. årets bästa friidrottare skall utses och presentationen av 10-bästa-listan slutföras. Låt er dock inte luras. Listan omfattar inte årets 10 bästa friidrottare. Det brukar den inte göra och det gör den inte heller denna gång. Problemet är att konkurrens skillnaden mellan grenarna inte tas någon hänsyn till. Inom friidrotten är skillnaden i konkurrens i världstoppen ”avgrundslik”, mellan grenarna. Det är kanske svårt att första för den som inte är så insatt, men för dem som är satta att sätta ihop listan borde det vara uppenbart. Om inte borde man inte ingå i en sådan ”kommitté”.

Visst, delar av listan är korrekt, fattas borde väl annat, men det saknas aktiva som solklart borde funnits där, samtidigt som andra på listan inte ens skulle vara i närheten av den. I praktiken kan en aktiv i en gren ta medalj eller vara nära medalj på EM, på ett resultat som inte ens skulle räcka till att kvalificera sig till EM i andra mer konkurrensintensiva grenar. Så ser det också ut för en del aktiva på 10-bästa listan.

Det kommer ni att märka, när jag inom kort presenterar årets ranking av våra svenska friidrottare. Nu tänkte jag koncentrera mig på friidrottsförbundets 10-bästa lista.

Jag har tagit fram ett antal nyckeltal i form av världslisteplaceringar utifrån en generisk världslista där alla grenar har en identisk resultatspridning. Listornas resultat är spridda, modellerade efter en gren. Det finns två varianter, en med 2018 som modell och en med all-time-statistiken som mall. Varje gren har ett ”frö”, alltså toppresultatet att utgå från. För 2018-listan är det världsettans resultat i respektive gren och för all-time-listan är det respektive världsrekord. Jag har dock en variant till och det är 2018-års resultatspridning, men utgående från respektive världsrekord. Alla varianter har sitt värde. Det finns listor separat för män och kvinnor. Slutligen har jag listor där även kvinnliga och manliga resultat har en spridning utifrån samma modell, för att kunna göra en gemensam ranking.

Jag vill normalt använda den mest konkurrenskraftiga grenen som modell i analysen, men jag vill samtidigt att tillgängligt underlag ska vara djupt, så att många från våra 25-bästa listor i årsstatistiken ska komma med. Detta gör att jag inte alltid tar den absolut bästa grenen, utan istället den av de bästa grenarna, som också har en ”lång” världslista. Vilken gren som väljs är inte avgörande för ranking så länge som samma gren används för alla grenars generiska världslista. För herrarnas 2018-lista utgår jag från 100m, vilket också var den gren med högst konkurrens i världstoppen (topp-150): för damernas 2018-lista är det 200m som används, även fast 100m var vassare. För all-time-listorna, herrar och damer, är det egentligen 800m som är den tuffaste grenen, men där använder jag marathon för herrar och 100m för damer pga. djupet på tillgängligt material. Mer om konkurrenssituationen 2018.

Hur scorar då de aktiva på Friidrottsförbundets topp-10?

WL gen/2018 WL gen/WR WL genW/2018 WL genW/WR AT gen AT genW 1-5 Armand Duplantis  1 11 8 1-5 Andreas Kramer  46 129 136 1-5 Meraf Bahta  33 269 17 113 374 146 1-5 Daniel Ståhl  1 448 665 6  Angelica Bengtsson 184 655 77 240 946 421 9  Erika Kinsey 239 948 99 324 1321 642 7  Thobias Nilsson Montler 722 2903 >1875 8  Khaddi Sagnia 230 4787 95 1645 >1875 >1660 1-5  Simon Pettersson  367 >5264 >1875 10  Fanny Roos 1710 >5264 574 >4999 >1875 >1660

WL^gen/2018 = Generisk världslista modellerad efter herrarnas 100m, 2018, där varje gren utgår från världsårsbästa i respektive gren. Både kvinnor och män kan rankas.

WL^gen/WR = Generisk världslista modellerad efter herrarnas 100m, 2018, där varje gren utgår från världsrekordet i respektive gren. Både kvinnor och män kan rankas.

WL^genW/2018 = Generisk världslista modellerad efter damernas 200m, 2018, där varje gren utgår från världsårsbästa för kvinnor i respektive gren. Ranking endast av kvinnor.

WL^genW/WR = Generisk världslista modellerad efter damernas 200m, 2018, där varje gren utgår från världsrekordet i respektive gren. Ranking endast av kvinnor.

AT^gen = Generisk världslista modellerad efter herrarnas marathon, all-time, där varje gren utgår från världsrekordet i respektive gren. Både kvinnor och män kan rankas.

AT^genW = Generisk världslista modellerad efter damernas 100m, all-time, där varje gren utgår från världsrekordet i respektive gren. Ranking endast av kvinnor.

 

Slutsats

Det finns flera på listan vars toppresultat i jämförelse med aktiva i andra grenar med högre konkurrens håller väldigt låg nivå. Den uppenbara frågan blir förstås, hur ”svaga” resultat kan aktiva ha och ändå rankas som en av Sveriges 10 bästa friidrottare? Urvalskommittén tar ingen hänsyn till grenarnas radikalt olika förutsättningar. Radikala skillnader i kurrensförutsättningar medför att aktivas möjligheter att ranking enligt ”insatserna i de "största internationella sammanhangen" - dvs i år vid EM i Berlin, inne-VM i Birmingham och i Diamond League-serien” blir meningslös. Det är ju enbart de som är med här som har en chans att rankas och flera av dem är med i dessa sammanhang därför att grenarnas konkurrens håller en betydligt lägre nivå. I de mer konkurrensutsatta grenarna skulle deras idrottsliga resultat inte vara i närheten av vad som krävs för deltagande. För de aktiva som tävlar i de tuffare grenarna är situationen den omvända, de erbjuds inte deltagande, men deras idrottsliga prestationer håller en nivå där de mycket väl skulle vara aktuella om de tävlade i svagare grenar. Retoriska frågor. Hur jämför man prestationen mellan en som deltog i en tävling med den som inte deltog? Har den som vinner en tävling besegrat alla som inte deltog i tävlingen?

Det är inte alltid lätt att jämföra äpplen och päron, men ibland måste man. Att inte ens försöka är ett underbetyg och ett problem för friidrotten, då den här typen av tunnelseende färgat av sig inom hela den svenska friidrotten och vidare till media. Förlorarna är alldeles uppenbart våra sprinters och löpare. Om 10-bästa-listan ska ha något värde överhuvudtaget måste den ta hänsyn till den idrottsliga prestationen. Det går inte att använda absoluta tal för respektive gren och lägga dem bredvid varandra. Det är alldeles uppenbart. Objektiva betraktelser klargöra det utan minsta tvekan. Det finns många andra ”internationella sammanhang” där tex. löpningarna håller en idrottslig nivå betydligt över EM-tävlingar i teknikgrenarna, men de räknas liksom inte.

Vilka som istället borde funnits på vår 10-bästa lista kommer att visa sig när jag, inom kort, presenterar årets svenska topp-25-lista enligt modellen beskriven ovan.