I år var jag inte på plats, kanske till glädje för många... Det hindrar dock inte att jag kan ha synpunkter på styrelseförslag och motioner. Förbundsårsmöte och inget nytt under solen. Mycket begränsat
med styrelseförslag och motioner den här gången. Förra året var det mycket
motioner, men många avfärdades snabbt genom att tillämpa en regel om att
motioner endast kunde lämnas in av klubbar och distriktsförbund, inte av individer.
Synd, eftersom det begränsar möjligheterna till förändringar, men det var nog
också orsaken till att man väljer att tillämpa en regel, som man tidigare inte
brytt sig om. Andra motioner bordlades, eftersom de skulle hanteras inom
SM-utredningen.
Förhoppningen inför årets möte var ju då att SM-utredningen skulle
leverera något av värde. Tyvärr, blir jag tvungen att konstatera att resultatet
i form av förslag från utredningen blev mycket magert. Faktum är att resultatet
är direkt pinsamt. Med något marginellt undantag, åtgärdar förslagen ingenting
av de grava problem som våra SM-arrangemang brottas med. För att ta
SM-tävlingarna in i framtiden måste stora grepp tas; ett axplock, tävlingar som
helt ska tas bort, dagar som ska strykas, åldersklasser som ska avvecklas,
arrangemang som låses under överskådlig tid till platser/arrangörer som kan
utveckla tävlingen, tidsprogram som måste kortas rejält, regler som ska ändras,
medialt stöd, och inte minst kvalitén på arrangemangen. Jag har skrivit om
detta flera gånger tidigare och lägger inte energi på detta nu. Något hopp om
framtiden för våra SM-tävlingar varslar hursomhelst inte SM-utredningen om.
Några motioner fanns i alla fall. Kort om några. När det
gäller Lag-SM, är det en icke-fråga, då tävlingen inte har någon framtid. Svensk
friidrott har inte längre en struktur som möjliggör tävling, inget unikt för
Sverige förresten. Att ersätta Lag-SM med en lagtävling på Friidrotts-SM är
redan på gång och borde fullföljas hela linan ut.
Danderyds motion om åldersgräns för landslagsuppdrag är
lovvärd, men borde vässas till ytterligare. I ungdomslandslag och internationella
ungdomsmästerskap ska alla tävla i sin aktuella åldersklass, ingenting annat. Från
junioråldern menar jag att det kan vara aktuellt med senioruppdrag, även om det
när jämbördiga seniorer finns, kan det, situationsanpassat, vara bättre att
låta den underåriga stå på tillväxt. Jag har klagat på det här tidigare och
från landslagsledningen fått ett väldigt vekt svar, som i princip går ut på att
några tycker si och andra tycker så. Däremot är det oklart vad ansvariga
tycker. Jag trodde att det var kärnan i ett ledarskap att kunna ta beslut och
inte lalla på och försöka vara alla till lags.
Huddinge har i sak rätt när det gäller kvalificeringsregler
på 1 500m. Vi ska i högre grad styra mot fler vidareavancemang baserat på
placering än tid. Generellt behöver dock ytterligare insatser runt SM och
startfält. Jag har beskrivit detta förut. SM behöver struktureras upp, med
fasta storlekar på startfälten, och man kvalificerar sig till SM. Hur stora
startfält det handlar om skiljer sig från gren till gren och anpassas också
utifrån volym och kvalité på grenen. Heaten ska vara klara redan innan
tävlingen inte en halvtimme innan start. SM ska vara ett ”proffsigt”
arrangemang inte en förtäckt propaganda tävling. Ur detta kommer att man också
vet redan innan man kommer till tävlingen vad som gäller för finalkvalificering
och inte efter avprickning. Det är omvänd avprickning som gäller. Är man med i
startlistan deltar man, om inte så meddelas detta i god tid, alltså dagar innan!
Inget annorlunda än för teaterföreställning, publiken vill veta om de ska titta
på en föreställning av Hamlet eller Norén redan innan de beger sig till
teatern, inte när ridån går upp.
Gefles synpunkter på en mer intelligent utvärdering av friidrottsverksamheten
än att räkna SM-poäng är också lovvärda. Till deras förslag skulle jag vilja
addera en mer strukturerad jämförelse med resten av världen. Det finns djupa
och stabila världslistor i alla grenar och det går att ta fram nyckeltal som
visar hur vi hävdar oss på både en smalare och en bredare front. Jag har redan
tagit fram ett sådant system, som tar hänsyn till världskonkurrensen inom
respektive gren. Det handlar mest om att bestämma några parametrar och köra, t.ex.
en score för topp-10 i varje gren eller topp-25 eller någon annan variant. År
för år jämför man sig med resten av världen och försöker förstå vad förändringar
beror på. En mer strukturerad jämförelse ger mer trovärdiga svar på statusen
för vår idrott än vad några medaljer eller poängplatser på ett mästerskap gör. Tillfälligheter
rensas bort, när man tittar på resultat för en hel värld.
Slutligen tycker jag att den gotländska lagtävlingsmotionen är
klok. Det är ju inget VM vi pratar om utan tävlingar för ungdomar. Om fler kan
vara med och tävla genom att klubbar kan samarbeta är det positivt på alla
sätt. Sänk garden och anta en mer pragmatisk inställning. Vi kan ju inte bara
ha stora klubbar inom vår idrott, så ser inte verkligheten ut.
