Trist att behöva konstatera att nästan allt som man kunde
förvänta sig inträffade i OS för den svenska truppen. Det är bara kul att säga
”vad var det jag sa”, när man sagt något positivt… Som bekant gjorde SFIF allt
som stod i deras makt för att få iväg dem till OS, som man på oklara grunder
hade prioriterat via SOK-stöd och via kvalgränsmeck. Samtidigt ville man inte
riskera att några löpare i onödan skulle få för sig att försöka kvalificera
sig. Nu har vi facit. På tekniksidan har vi närmast upplevt ett haveri. Vad
beror det på? Utfallet är inte alls speciellt konstigt. Man har sett mellan
fingrarna och inte följt de kvalificeringsprinciper som satts upp. Det är
egentligen bara att gå ner för listan och konstatera faktum.
- Av 10 teknikaktiva visade endast någon enstaka stabilitet runt kvalgränsen innan OS! Inom teknikgrenarna kan man inte som med löpning titta på endast något enstaka toppreultat, Man måste visa någon form av stabilitet, annars är man chanslös i en kvaltävling, vilket visade sig med all önskvärd tydlighet, precis som också historien har visat. I flera fall hade kvalgränsen inte klarats alls i år eller endast i tävlingar som inte är kvalificerande enligt SOK:s principer. I praktiken rörde det sig närmast om träningstävlingar. Hade möjligheten funnits att klara kvalgränsen på träning hade den säkert utnyttjats!
- I det fall man hade klarat kvalgränsen var det i en majoritet av fallen endast med minsta möjliga eller liten marginal. Tillsammans med att ingen stabilitet fanns ens på en nivå nära kvalgränsen var uttagningarna ytterst tveksamma.
- Flera av dem som inte visat någon stabilitet på en kvalificerande nivå, visade inte heller på ”låtsas-EM” i Amsterdam någonting som tydde på att man var på en topp-8-nivå till OS, snarare konfirmerades intrycket av att OS-kvalitéer saknades.
Det långa med det korta är att med något undantag hade de 10
i truppen inte presterat på den nivå som krävs för OS!
Hur har det då gått för de löpare som trots allt motstånd
faktiskt lyckades ta sig till Rio? Jo tack, bra och fler lurar i vassen om rätt
förutsättningar ges. Helt klart är att det finns ett flertal löpare från andra
länder i finaler, som inte hade fått åka till OS enligt SFIF:s kvalgränser.
I andra verksamheter hade en haverikommission tillsats. Inom
SFIF lär det nog rulla på i gamla hjulspår. Helt klart är att upplägget med att
ställa så få krav som möjligt på teknikaktiva och skruva åt tumskruvarna
maximalt för löpare inte har varit framgångsrikt.
För övrigt:
- När ska SFIF be Abeba Aregawi om ursäkt och ta konsekvenserna för sitt agerande som lett till att hennes karriär är förstörd och hennes möjlighet att försörja sig på sitt arbete allvarligt reducerats?
- När ska OS bli en tävling för världens bästa friidrottare inom respektive gren oberoende av härkomst? eller När ska den idrottsliga prestationen bli avgörande för deltagande på OS och inte senila lokala OS-kommittéers trixande? I Utopia, vad behöver vi då SOK till? Slipper vi då också höra detta evinnerliga snack om hur dåligt USA:s OS-uttagningar fungerar från pajaser i media? Det är ju inte deras uttagningsprinciper som felar, det är det internationella regelverket som förhindrar dem (och andra länder) att skicka de aktiva som rätteligen ska vara med på OS! (Förresten, ser det inte ut på resultaten som att USA:s trupp har så mycket att lära om uttagningsprinciper av tomtar i Sverige...)
