…eller snarare svensk löpnings mediaskugga. Terräng-EM var
ytterligare ett i raden av friidrottsarrangemang som inte får den mediala
uppmärksamhet som den idrottsliga nivån förtjänar. SVT klämde till nöds in en
sändning under Vinterstudion. En rejäl uppoffring, Eurovisionen är en av tävlingens sponsorer, så det kan inte ha kostat mycket, om ens något. Inga
reportrar var på plats heller. Endast herrloppet visades och sändningen startade 10
min in i loppet! Klen tröst för TV-tittaren var att damloppet visades på
SVT-play. Tydligen prioriterade man ytterligare en i den långa raden av
brädlappstävlingar nerför någon snöklädd alpbrant. DN fick i alla fall ihop en 8-9 rader lång notis. Ja, och så en helsida om någon vinst i en världscupstävling i skidor förstås. Tävlingar som det går 13 på dussinet av, men som saknar allt vad riktig europeisk och global konkurrens heter. Världscup är verkligen att tänja begreppet. Det måste vara svårt för svenskar att inte vinna en eller annan "världscup" med jämna mellanrum.
Jag har ondgjort mig över
Vinterstudion förut, men ämnet fortsätter att sätta käppar i hjulen för mer
seriös elitidrott. Detta missfoster är så långt från idrottslig public service
som SVT kan komma. Vill någon kommersiell kanal sända skräpet, så får de gärna
göra det, men public service är det inte. Idrott på riktigt låg nivå hypas av
flaggviftningskåta sportjournalister på bekostnad av de riktiga elitidrotterna.
Svenska sportjournalister agerar som någon sorts hang-around-prospects till SD.
Skidreportage hör snarare hemma på SVT:s kulturredaktion. Om de vill lägga licenspengar
på det, kan de göra det, men deras pengar skulle inte räcka långt. Det borde
finnas möjlighet att spärra Vinterstudion i TV-boxen. Det är mer skadligt än videovåld och porr.
Jag tittar förstås inte en minut på det och jag skulle gladeligen slänga ut
TV:n om den smög in sina kletiga tentakler i något som jag råkade titta på.
Tyvärr, blir efterbörden av utkastade TV-apparater både jobbig och dyr.
Det går inte att riktigt förstå varför Sveriges största sport, löpning,
får så enormt lite medial uppmärksamhet. Terräng-EM går en gång om året och
Terräng-VM vartannat år. Det är självklart att det ligger i SVT:s public
service uppdrag att visa det. Public service ska inte handla om tittarsiffror
utan om andra värden, spegla samhället både på bredden och djupet, med höga
ambitioner på kvalitet och utan vinstintressen. Såpoperor, löjliga lekprogram
för barnsliga vuxna, kändispopulism, nationalistisk propaganda etc. kan andra
hålla på med. För övrigt hänger naturligtvis tittarsiffrorna ihop med utbud och
marknadsföring. ”Som man ropar…” och ropar man tillräckligt högt och länge
dresserar man till slut sin publik. Vinterstudion och motsvarande viking-propaganda
blir ett opium för folket.
Svensk löpning har verkligen presterat på yppersta nivå
senaste par åren, men det har tyvärr passerat långt över medias huvuden. Media
fortsätter att vifta med sina flaggor med blicken fast förankrad mot knäna och
neråt. Någon större hjälp att lyfta blicken får de inte heller. SFIF har fullt
upp med att promota de i sammanhanget mindre konkurrensutsatta teknikgrenarna
och låter löpningen ligga för fäfot. Kanske skulle löpningen bryta sig ur
friidrottsförbundet och bilda ett fristående förbund. Löpningens utövare utgör trots
allt, lågt räknat, 99% av friidrotten. Svenska Löpningsförbundet klingar lite
ovant, men man vänjer sig. Hursomhelst, svensk elitlöpning är så illa behandlad
av SFIF att något måste göras. Det minsta man kan begära vore att prestationer
mellan grenarna bedömdes på samma meriter. Snedfördelningen slår igenom på många
fronter, tex. hanteringen av kvalgränser och uppföljnings- och elitbidragsgrupper.
