Meraf Bahta har självklart överklagat Riksidrottsnämndensdens fällande dom. SFIF säger ingenting och det säger
mycket. Som bekant har Meraf fallit offer för ett defunkt system, vars ändamål
inte är att stävja doping utan snarare är ett klassiskt system för byråkrater,
där systemet är viktigare än ändamålet. SFIF:s tystnad är helt i linje med det
tama försvar för Meraf som hittills uppbådats. Det är endast Karin Torneklint
som i någon mån försvarat henne. SFIF:s styrelse har gjort det som de är bäst
på, nicka. Förmågan att nicka verkar vara punkt ett på kravlistan för
styrelseledamöter i SFIF. Efter att nyheten om Merafs överklagande kom, 19
juli, har inget uttalande gjorts på hoppokastnyheter.se. Den fällande domen var
man dock snabb att lämna bifall till. Nicka är alltid enklare än att skaka på huvudet.
När vår främsta kvinnliga friidrottare får så svagt stöd,
undrar jag vilket stöd som andra som drabbas av ett i grunden ruttet system kan
förväntas få. SFIF borde, i sann Cato-stil, avsluta alla notiser, uttalanden
och pressreleaser med ”För övrigt anser vi att Meraf Bahta ska frias från alla
dopinganklagelser”.
Mer att läsa:
