Det vore en överdrift att säga att Kalles rekord kom
överraskande. Tvärtom har han pepprat 3.36-kartans hundradelar under en längre
tid. I Heusden-Zolder för ett par veckor sedan såg det ut som att rekordet
skulle falla, men det blev ytterligare en markering på en av de 50
hundradelarna mellan 3.36,50 och 3.36,99. I Heusden retades jag med Kalle om
att det fanns en mur vid 3.36,50, som inte gick att passera. Lite som den idé
som cirkulerade kring 4-minutersvallen på majlen innan Roger Bannister forcerade
den 1954. Att det nu äntligen gick vägen, i Bern, var som sagt ingen
överraskning. Alla resultat, tex. i Heusden, har med tydlighet visat att Kalle
vid lämpligt tillfälle skulle slå rekordet. Kalles placeringar i de lopp han
sprungit visade att, om de löpare han slog i loppen kunde springa en god bit
under det svenska rekordet, så kunde Kalle det också. Kalles rekord är bra för
svensk löpning. Svensk medeldistanslöpning är redan svenskidrotts bäst bevarade hemlighet. Inom den svenska friidrotten är medeldistanslöpninghelt överlägsen, få andra grengrupper kommer ens i närheten. Fler löpare
kommer att följa efter Kalle, trots att Svensk Friidrott gör sitt bästa för att
motarbeta det.
Video från Kalles lopp på KBC Nacht i Heusden-Zolder.
För övrigt anser jag att Meraf Bahta helt ska frias från alla ”dopingmisstankar”!
Dopingnämnden, Dopingkommissionen, Riksidrottsnämnden och vistelserapporteringssystemet borda samtliga förpassas till en mycket varmare plats.