Intressant reportage idag i P1:s ”Medierna”, lyssna,
om det gatlopp som Abeba Aregawi har fått löpa i medierna. Allt som jag sagt i
ärendet från dag 1 bekräftades. Hur klantigt SFIF hanterat dopinganklagelserna
mot henne blir bara mer och mer uppenbart. Även när Abeba har rentvåtts helt
och fullt visar SFIF ingen ånger, inget försök till förlåtelse eller att minska
skadeverkningarna, även om Abebas idrottsliv är förstört. Spiken i kistan var
SFIF:s beslut att inte nominera henne till OS. Kontrasten mot hur skidåkningen
hanterar dopinganklagelser både från förbunds- och mediehåll är skarp. Trots att
skidåkarna använder prestationshöjande ”puffar” som godis, slaktar man inte de
anklagade utan stödjer dem genom processen. Titta bara på snyftreportagen om
den senaste norska ”astmajunkien”. ”Oskyldig tills motsatsen har bevisats” är
ingen devis som SFIF lever efter, i alla fall inte avseende Abeba. ”Skyldig och
uthängd under avvaktan på bevis” är den tolkning av bevisbörda som görs. På
något sätt behandlar SFIF henne fortsatt som skurk och inte som det offer hon
blivit tack vare SFIF:s agerande.
Sammanfattningsvis finns det bara en slutsats att dra.
Misstagen är så grava och konsekvenserna för Abeba så allvarliga att ansvariga
måste avgå. GS och förbundskapten bör avgå med omedelbar verkan, de kan inte
leda en OS-truppen, som Abeba stympats från för att sopa igen och dölja begångna
misstag, istf ett rakryggat erkännande
av ett felaktigt agerande. Styrelsen borde även de ställa sina platser till
förfogande. Det kan möjligen finnas någon ny i styrelsen som kan hävda att de
inte var med från början, men beslutet om att förhindra Abeba från att delta i
OS stod den nuvarande styrelsen bakom. Det finns andra jobb i branschen för
ansvariga. Tyvärr, har inte Abeba samma möjligheter, vilket mycket riktigt påpekades
i SR-inslaget.
