Svenska Löpares utveckling från ungdomselit till seniorelit

Jag har sedan några år underhållit en statistik som motsvarar en analys som Leif-Inge Tjelta, docent på universitetet i Stavanger, tidigare gjort avseende norsk löpning. Han har bl.a. forskat om löpträning och publicerat ett antal studier i ämnet. Han presenterade en studie kring ”I hvor stor grad an man si noe om fremtidig prestasjonsnivå som seniorutøver i mellomog langdistanseløp ut fra det en presterer i årsklassene 13-16 år?” för svenska tränare och löpare vid ett uppföljningsmöte på den tiden då SFIF fortfarande brydde sig om att följa upp svensk löpning. Jag har gjort på i stort sett samma sätt, men tittat på åldersklasserna 14-19 år.

Kortfattat har jag tagit 20-bästalistorna genomtiderna för alla åldersklasser 14-19 år och jämfört dem med motsvarande listor för seniorer. Jag har bara tillgång till listor på pojksidan, så jag har ingen motsvarande statistik för tjejer. Det finns svårigheter i det att sträckorna har varierat något under årens lopp och det är viktigt att listorna har tillräcklig kvalitet, dvs. det krävs att en så hög andel av löparna faktiskt har tävlat på sträckorna för att en plats på 20-bästalistan verkligen betyder att man är en av de 20 bästa genom tiderna.

Följande listor finns med:

14 år – 800m

15 år – 800, 1 500 och 3 000m

16 år – 800, 1 500 och 3 000m

17 år – 800, 1 500, 3 000, 5 000m

18 år – 800, 1 500, 3 000, 5 000m

19 år – 800, 1 500, 3 000, 5 000m

Seniorer: 800, 1 500, 5 000, 10 000m, 3 000m hinder och marathon

Intressanta nyckeltal

Hur många av de bästa i respektive ålder finns också med på någon av seniorlistorna?

Hur många av de bästa seniorerna genom tiderna finns också i någon av ungdomslistorna?

14 år

Tre löpare från 20-bästalistan på 800m finns med i seniorlistorna, Andreas Almgren, Johan Rogestedt och Olle Walleräng. 17 av 20 nådde aldrig dit. Av dem är ett par fortfarande aktiva och har förstås fortfarande möjlighet att nå dit. 4 hängde med till 15-årslistorna innan det tog stopp, 1 till 16, 1 till 17 2 till 18 och 1 till 19.

15 år

Tio löpare från någon av de tre 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000m) finns med i seniorlistorna, de tre ovan nämnda samt Jan Jonsson, Andreas Ahl, Claes Nyberg, Jonas Leandersson, Hans Segerfeldt, Hans Nilsson och Lars-Erik Nilsson. 33 löpare gjorde debut i listorna på 15-årsnivån. 7 av dem nådde som sagt ”hela vägen”, 9 försvann direkt, 5 hängde med till 16 år, 3 till 17, 3 till 18 och 6 till 19. Av dem som försvunnit är det endast ett par som är i en ålder att de fortfarande kan slå sig in på seniorsidan.

16 år

Åtta löpare från någon av de tre 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000m) finns med i seniorlistorna, enda nytillskottet var Anders Carlsson. 21 löpare gjorde debut i listorna på 16-årsnivån. Av dem försvann också 13 på den nivån, 4 hängde med till 17 år, 2 till 18 och 1 till 19, men 7 av dem är fortfarande aktiva och kan alltså slå sig in i fler åldersgrupper och/eller i seniorlistorna.

17 år

Totalt 17 löpare från någon av de fyra 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000, 5 000m) finns med i seniorlistorna. Många nytillskott, Richard Pell, Mattias Claesson, Björn Nilsson (SFIF, ordförandekandidat), Pär Wallin, Bo Orrsveden, Anders Gärderud (svensk rekordhållare, 5 000m), Kent Claesson och Mustafa Mohamed (sv. Rekordhållare, 3 000m hinder).  27 löpare gjorde debut i listorna på 17-årsnivån. Av dem försvann 13 på den nivån, 3 kvar till 18 år och 3 till 19. Ingen av dem som försvunnit är fortfarande aktiv.

18 år

20 löpare Totalt från någon av de fyra 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000, 5 000m) finns med i seniorlistorna. Några nytillskott, Jan Persson, Patrik Johansson, Johan Svensson, Richard Gunnarsson och Kalle Berglund.  19 löpare gjorde debut i listorna på 18-årsnivån. Av dem försvann 8 på den nivån och 6 blev kvar till 19. Av dem har 5 åldern inne för att kunna påverka seniorlistorna även om det är oklart hur aktiva de är.

19 år

Sammanlagt 30 löpare i någon av de fyra 20-bästalistorna (800, 1 500, 3 000, 5 000m) finns med i seniorlistorna. Ytterligare nytillskott, Mikael Svensson, Åke Svensson, Martin Enholm, Lars Ericsson, Johnny Kroon (sv. Rekordhållare på 1 500m), Patric Nilsson och Henric Skoog. 18 löpare gjorde debut i listorna på 19-årsnivån. Av dem har 11 inte dykt upp i seniorlistorna och 2 har fortsatt åldern inne för att slå sig in på seniorlistorna.

Seniorerna

I seniorernas 6 grenar av olympiskt snitt förekommer 86 (av 120 möjliga) unika namn. Vissa finns således i flera grenar. 55 av dem, 64%, förekommer inte på någon ungdomslista! En majoritet har alltså nått topp-20-nivån först i senioråldern. 

Debut på topplista för de 86 på seniorlistorna

14 år – 3 st

15 år – 7 st

16 år – 1 st

17 år – 8 st

18 år – 5 st

19 år – 7 st

Senior – 55 st

Seniortoppar på ålderslistor av de 31 som inte ”debuterade” som seniorer

14 år – 3 st

15 år – 10 st

16 år – 8 st

17 år – 17 st

18 år – 20 st

19 år – 30 st

Extra info – snittålder i respektive gren för uppnått toppresultat. (De som är fortsatt aktiva kan förstås förbättra sitt resultat och påverka snittåldern uppåt, och nya yngre eller äldre dyker upp.)

800m –  23,8 år

1 500m – 25,1 år

5 000m – 29,0 år

10 000m – 28,6 år

3 000m hinder – 25,7 år

Marathon – 31,0 år  

Slutsatser

Det finns en del att fundera över utifrån detta. Varje aktiv är unik och det finns omständigheter som inte syns i statistiken som påverkat utvecklingen för var och en. Det är dock rätt många individer så vissa mönster kan kanske ändå utläsas. 193 unika namn förekommer i någon lista och 213 totalt har passerat revy under årens lopp sedan 2010.

-          Det krävs inte att man tillhör de genom tiderna bästa under ungdoms- och junioråldern för att nå dit i vuxen ålder. Majoriten gör ju inte det! Det måste anses vara positivt för dem som börjat senare eller har utvecklats senare, ”late bloomers”.

-          Det finns ingen garanti att nå toppen bara för att man är bäst bland sina jämnåriga. 127 exempel på det finns. Samtliga på topp-20-listorna, även de längre ner har varit i toppen av sina respektive årskullar när det begav sig. Mängder av ytterligare sådan finns, fast de inte riktigt nått fram till topp-20 genom tiderna.

-          Listorna fylls på med åren, sedan 2010 har 11 nya namn tillkommit på seniorlistorna. 6 av dem debuterade i listorna som seniorer. Ytterligare 13 nya namn finns i ungdoms- och juniorlistorna.

-          Bilden från den svenska statistiken stämmer väl med den norska genomgången, även om den hade ett mer begränsat åldersspann. Möjligen har vi något fler som når senioreliten. För Norge har Tjelta också med tjejerna i analysen och där har ungdomarna en något högre andel seniorframgång, även om 80-85% av topparna 13-16 år inte når samma seniorframgångar.

Citat Tjelta:

”Det ser ut som at det å prestere ekstremt gode resultater som 13 og 14 og 15 åring ikke har noen betydning for hvordan en kommer til å prestere som seniorutøver på mellom- og langdistanse.”

”Vi ser at relativt mange av de jentene som var ekstremt gode som 16 åringer også er å finne

på statistikken over de aller beste gjennom alle tider. Tidene de står oppført med på alle tidersseniorsattistikk er imidlertid ofte oppnådd før senioralder. De som utvikler seg i relativ

voksen alder og som når internasjonalt toppnivå som seniorutøvere er oftest ikke inne på

aldersstatistikkenen.” 

Orsaker

Tjeltas listar följande orsaker och frågeställningar till varför huvuddelen av de bästa ungdomarna (13-16 år) inte når toppen bland seniorerna:

• Great differences in physiological age among girls and boys
•  It seems like too much and too early specific training can lead to good results in the short run, and stagnation in the longer run
•  A lot of talents report they had to stop running due to injuries. Why were they injured?
• Do we in athletics focus too much on records among boys and girls?
•  Are ambitious coaches and parents a part of the problem?
• NFIF has made guidelines for training in different age groups. Is it needed to react when we see 16 years old girls and boys train the same amount of training which is recommended for those who are 26?

En analys som förmodligen också gäller på den här sidan kölen. Glädjande att konstatera är att allt utom punkt 1 är sådant som vi kan påverka. Punkt 3 är närmast en effekt av övriga punkter. Tjeltas undersökning är från c:a 2007 och jag tror inte att hanteringen av alla eller ens någon av punkterna har förbättrats sedan dess.   

I Tjeltas lista över orsaker är punkterna 2, 4, 5 och 6 nära besläktade. Och roten till problemet ligger nog i punkt 4, vi fokuserar för mycket på resultat i unga år. De andra punkterna är symptom på detta. 

Tidig specialisering och kortsiktig resultatjakt är inte unikt för friidrott, utan är ett generellt problem inom den svenska idrotten. Många vittnar om det, förståelsen finns på sina håll, men ändå fortsätter och förstärks problemet. Läpparnas bekännelse utan verkstad skapar ingen förändring. Media bidrar starkt till detta. Reportage om lovande ungdomar, eller rent krasst barn, dyker upp löpande. Det är svårt att styra media, men vi behöver åtminstone inte bädda för det själva. Friidrott.se, bloggar och twitterflöden är tyvärr ofta en källa till problem. Att friidrott.se har så dåligt omdöme är särskilt trist och gör friidrottsungdomarna en björntjänst. Hur svårt kan det vara? Varför detta fokus på ungdomars ålder och resultat? Det finns tillräckligt mycket att skriva om vad gäller resultat för vuxna. För ungdomar går det mycket väl att skriva om ungdomsfriidrott, utan att fokusera på resultat och rekord, även om det rycker i fingrarna. Gör ungdomar vuxnas resultat kan det rapporteras om utan att överhuvudtaget gå in på åldern. Det finns ingen anledning att extrapolera fram en utveckling i tangentens riktning. I normalfallet fungerar ju ändå inte en sådan kurva, vilket verkligheten visar. Tvärtom skapar det enbart överdrivna förväntningar, stress och besvikelser, som ofta leder till en för tidigt avslutad idrottskarriär.

Problematiken kring träning för resultat på kort sikt som Tjelta nämner är en fälla som många fastnar i. Den träning som fungerar för en framgångsrik ungdomslöpare, är inte den som krävs för att ta steget in i senioreliten. Det finns en tendens till att det är ett problem som vi har bland svenska löpare. Svenska juniorer har ofta en för smal fysisk kompetens. Utan någon djupare, säkrare analys, kan jag konstatera att svenska medeldistanslöpare visserligen klarar sig bra i juniorsammanhang, men när jag tittar på jämngoda löpare från andra länder har de ofta bättre resultat på andra sträckor, speciellt är de starkare på överdistanser.