SFIF:s slakt av elitlöpningen påminner om den ändlösa debatten kring vargjakten. Precis som varghatarna är inte SFIF nöjt förrän man har utrotat varenda djävel.
IOK/IAAF sätter upp kvalgränser till OS, tuffare för löpning och betydligt softare för huvuddelen av teknikgrenarna. SOK/SFIF i heligt förbund väljer att följa dem för vissa och skärpa dem för andra. Gissa vilka de skärper? IOK mildrar några kvalgränser. I vilka fall väljer SFIF/SOK att korrigera de "svenska" gränserna. Gissa?
Tänk att man från ledande håll inte ens är tillräckligt rakryggad för att motivera sin fullständigt inkonsekventa hantering, utan bara lägger ut torra listor. Ynkryggar! Kopplingen till de egna uppföljningsgrupperna är uppenbar. Om det inte var så uppenbart skulle det gå under beteckningen korruption. Korruption är något som de som pysslar med det brukar försöka dölja, i detta fall ligger det dock i öppen dager. De tror att om de bara stoppar huvudet tillräckligt djupt i sanden, så kommer det att passera obemärkt. Låt dem inte komma undan så lätt. Förr eller senare måste man upp och andas och då ska de krävas på ansvar. För svensk elitlöpningen är det en fråga av yttersta vikt, kanske den viktigaste frågan. Och vad ska vi med prestationscentrum för löpning till om vi ändå inte tänker ge löparna någon möjlighet att få vara med på de mästerskap som de kvalificerar sig till!?
Löparkollektivet måste protestera högljutt. Avbön eller avgång! Utan en radikalt förändrad inställning till löpning inom SFIF återstår bara Svenska Löparförbundet, SLF.
