Elmar Engholm gjorde ett ärligt försök att få till ett
kvalificerande majlresultat inför NCAA-indoor. Han begav sig till
Winston-Salem, North Carolina och UCS Invitational i lördags. Tävlingen
avgjordes på en platt 200m-bana. Avsaknaden av dosering hämmar möjligheten att
springa fort, å andra sidan har NCAA tagit hänsyn till detta och räknar av c:a
3s från resultatet i kvalificeringsstatistiken. I praktiken fanns det tre
löpare som hade ambition att försöka slå sig in på topp-16 som garanterade en
plats i NCAA-indoor. För detta krävdes det c:a 3.58,5 (nu efter helgen landade
den tiden på 3.58,33) eller c:a 4.01,5 på plattbanan. Som draghjälp hade de en löpare från
North Carolina State. Han drog i jämn bra fart, c:a 30,5 per 200-ing. Lite
långsammare än 4.01-farten, men med en snabb avslutning var det fullt möjligt.
Elmar låg i rygg på haren fram till att han klev och tog ansvar för täten.
Tyvärr, hade inte Elmar någon vass slutforcering i sig denna gång och kunde
inte höja farten sista 400m och slocknade sedan sista varvet. Det blev en
tredjeplats på 4.09,49 (NCAA-tid, 4.06,35) till sist. Vann gjorde Graham
Crawford, North Carolina State på 4.02,25 (3.59,20). Elmar ligger på 30:e plats
i NCAA-statistiken med 4.00,04, vilket inte räcker för en NCAA-biljett, även om
några utanför topp-16 kommer med då andra högre upp på listan avstår
majlen till förmån för 800, 3 000 eller 5 000m.
Elmar hade inte marginalerna på sin sida den här gången,
efter att ha kvalat in föregående två år.
Att kvala är förstås stentufft, 29 man under 4.00 och 46 under 4.01.
Inte så mycket att gråta över, han har sina conference, Mountain West, nästa
helg, tor-lör, (25-27 feb) i Albuquerque. Mountain West har för tillfället
många riktigt vassa löpare, så det blir bra tävlingar, även om resultatet är
underordnat placeringen. Tävlingsinformation
och länk till livesändning
Mellantider.
3 Engholm, Elmar - New Mexico - 4:09.49
209m – 31,3 (31,3)
409m - 1:02.1(30.7)
609m - 1:32.4(30.3)
809m - 2:03.1(30.8)
1 009m - 2:33.5(30.4)
1 209m - 3:04.2(30.8)
1 409m - 3:34.8(30.6)
1 609m - 4:09.49(34.6)
Joel Duréns, UT-Arlington, conferencemästerskap, Sun Belt Conference,
Birmingham, Alabama, börjar idag, måndag 22 feb. Joel är anmäld i distance
medley-stafetten (mån) och majlen (tis). Tävlingsinformation
och livestream.
Platta banor
I Sverige är vi i allmänhet bortskämda med doserade
inomhusbanor. I USA vill jag nog hävda, utan att veta med säkerhet, att platta
banor är betydligt vanligare än doserade. Speciellt de universitet som har
äldre banor har platta banor, ofta runt sin basketplan. Moderna anläggningar är
i högre grad doserade eller överlånga, typiskt 300m. Det skiftande klimatet på
den nordamerikanska kontinenten gör också att inomhusbanor inte ens behövs på
alla håll. I Kalifornien, USA:s överlägset folkrikaste delstat, vet jag knappt
om det finns några inomhusbanor. Längre tillbaka fram till åtminstone 1980-talet
fanns det flera inomhusgalor tex. i San Diego och Los Angeles, men de avgjordes
på temporära banor, doserade ofta med träunderlag, i basket-/ishockeyarenor.
Jag sprang själv på Sunkist Invitational i LA Forum en gång. Jag har också
tävlat på platta banor på Central Michigan University i Mount Pleasant och på
Michigan State University, East Lansing i klassiska Jenison Fieldhouse på
slutet av 70-talet då Earvin ”Magic” Johnson och Greg Kelser härjade som värst
där. Vintern 1989 spenderade jag två veckor i Fairfax, Virginia, hos Jama Aden,
innan han blev democoach och fortfarande bara var assistant coach på George
Mason University i Fairfax. På något sätt blev jag engagerad som hare i den
gala, Mobil Invitational, som avgjordes på deras banor, som var 200m långa och
platta. Uppdraget var att dra fram dåtidens storstjärna, Said Aouita till
världsrekord på 5 000m, som innehades av sverigebekantingen Suleiman
Nyambui på 13.20,4. Jag drog c:a 2 700m i beställt tempo och Said
passerade på c:a 8 min på 3 000m. Tyvärr, tröttnade han lite på slutet och
missade rekordet med 2 s. Jag tränade också några gånger på George Masons banor
och det gick alldeles utmärkt.
Faktum är att många amerikaner, både sprinters av mycket god
klass och medel-/långdistanslöpare, tränar på platta banor. Jag tror att platta
banor definitivt skulle kunna vara ett alternativ på sina håll i Sverige,
eftersom de är betydligt enklare att kombinera med andra sporter och
förmodligen är billigare att bygga. Alla banor behöver inte vara lämpliga att
arrangera SM eller större mästerskap i, utan ska till 99% användas för träning.
Dessutom är det inga problem att arrangera ungdomstävlingar även på platta
banor. I praktiken går det mycket väl att arrangera även seniortävlingar. I USA
springer allt som oftast 20-sekunderssprinters 200m på platta 200m-banor, dessutom
finns det väldigt få 20s-sprinters i Sverige eller någon annanstans för den
delen.
