SM i friidrott, hur är det möjligt att vanvårda ett sådant arrangemang på det sätt som sker? När man trodde att det inte gick att göra produkten mindre attraktiv, så lyckas SFIF ändå överträffa sig själva. Jag har skrivit om arrangemangets uppenbara problem ett flertal gånger, men vanvården fortsätter. SFIF har alldeles uppenbart ingen som helst omtanke om publiken. Jag orkar inte gå igenom alla problemen ytterligare en gång. Jag nöjer mig med att leta rätt på några gamla inlägg, som är lika aktuella nu som förr. Se länkarna nedan.
Det går dock inte att undvika tidsprogrammet. Inte ens
nördarna kan tycka att total stiltje under stora delar av programmet är en bra
och säljbar produkt. Normal idrottspublik måste tycka att det är ren galenskap.
I bästa fall kan de ta sig en lur eller flera, men den här gången var det möjligen
lite för kallt och regnigt för det.
På fredagen höll tävlingarna på i 7 tim 45 min! Bara
finalpasset var 4 tim och 40 min! Lördag bjöds det på 8 timmars ”underhållning”
varav 4.45 var finalprogrammet. På söndagen lurades publiken till Ryavallen i 5
tim och 15 min för att visserligen enbart bevittna finaler, men varför drygt 5
timmar? Det finns inte tillräckligt att bjuda på under 5 timmar. Finalpassen
ska avgöras på c:a 2 timmar, vilket är fullt möjligt.
Jag tror att om kunden/publiken köpt någon annan motsvarande
upplevelseprodukt som ”SM i friidrott” och fått det här, skulle Konsumentverket
vara nedringt. Tänk en operaföreställning på 5 timmar, där sångarna endast
sporadiskt, med långt intervall, är ute och sjunger lite. Eller en
teaterföreställning där ridån bara undantagsvis går upp. Ulf Lundell hade nog
sagt att även en i huvudsak händelselös föreställning också är en
föreställning. SM i friidrott ska vara en av vår idrotts kronjuveler, men i
dagens skepnad är den helt osäljbar. Inte ens nära och kära eller andra med ett
naturligt intresse i tävlingen orkar bevittna hela arrangemanget, utan ser i
bästa fall den/de aktiva som de har en relation till och går sedan. Med ett
kompaktare arrangemang blir det lättare att få ett ”publiktryck” under
tävlingens huvudprogram, finalerna, där de svenska mästarna ska koras.
Finns det något AA, ”1177” eller hjälplinje för friidrottsarrangemang
att nyttja? Självhjälp har hittills inte fungerat och vi aktiva, ledare,
tränare och fans är medberoende, eller varför höjs inte rösterna till en nivå där
SFIF inser problemet.
Jag vill poängtera att ingen skugga ska falla på
arrangörerna, Ymer. De genomförde ett bra arrangemang enligt de förutsättningar
de givits. Problemet är att förutsättningarna omöjliggör ett modernt,
attraktivt arrangemang.
Tidigare inlägg i ämnet:
”SMi Karlstad i backspegeln” – 23 sep 2019 (Jag har bytt ut
exempeltidsprogrammet, eftersom det visade sig vara helt oläsligt. Samma
exempel, men nu är det möjligt att se det också 😉)
”Erfarenheterfrån amerikansk friidrott” – 8 sep 2015 Här finns ett avsnitt om SM, men
med lite annat perspektiv, bl.a. relationen till JSM.
