Vad händer med svensk teknikfriidrott?
Det är en fråga jag ställer mig när man tittar på
SM-resultaten från Borås. Resultatnivån är väldigt svag. Om man bortser från
några ytterst få aktiva håller teknikgrenarna en nivå som är svår att ens
beteckna som elit. Om det handlat om löpning hade begreppet ”elitmotionär”
legat nära till hands, även om de ibland knappast nådde den nivån.
Den svaga svenska nivån inom teknikgrenarna kanske
överraskar några med tanke på att media och SFIF ägnar den så mycket
uppmärksamhet. Det ylas över resultat på ofta jämförelsevis mycket låg nivå.
Den exempellösa utvecklingen av svensk löpning som pågått under flera år går
helt under radarn. SM-medaljnivån inom teknikgrenarna ligger generellt på en
nivå som inte ens räcker för att gå vidare på inom löpgrenarna. Ingen
överraskning för mig. Jag
har under flera år visat hur svag toppbredden är inom hopp & kast i Sverige.
Avståndet till världseliten är gigantiskt. Löparna på de svenska 25-bästalistorna
håller en hälsosam nivå, med många som går att ranka inom de 5 936, som
ryms på den generiska världslistan. Få om ens några i många av teknikgrenar kan
ens rankas på den resultatnivå de håller, med en identisk måttstock för alla
grenar. Våra teknikaktiva är helt enkelt alldeles för lång från de bästa i
världen, både i relation till grenarnas världsrekord och aktuella
världsårsbästa.
Varför är det så? Det finns ett antal ”prestationscentra”
för olika grengrupper. Grenarna får massor av uppmärksamhet trots den låga
prestationsnivån. Teknikaktiva får SOK-stöd på en resultatnivå som löpare på
samma nivå eller betydligt högre är chanslösa att erhålla. Trots det är det
försvinnande få som ens är i närheten av en internationellt gångbar nivå.
Samtidigt går svensk löpning från klarhet till klarhet. Toppen och elitbredden
har blivit bättre år efter år.
Vad gör man på SFIF? Ser de ens problemet eller ligger deras
ribba fortfarande på ingångshöjden? Kan de vara nöjda med utvecklingen? Låtsas
de som att det regnar och gömmer sig bakom några enstaka aktivas framgångar?
Utvärderas teknikcentras verksamhet?
Den enda trösten för svensk teknikfriidrott är nog att även
världseliten på tekniksidan under OS, med några lysande undantag, presterade på
en i sammanhanget beskedligare nivå.
Jag vet vad problemet är, men det måste tränare och aktiva
själva lista ut.
Så här såg resultatnivån ut under SM. Ranking sträcker sig
till plats 5 936 på herrsidan respektive 4 986 på damsidan iden
generiska världslistan. ”-” innebär att resultatet för guld- eller bronsnivå
var för svagt för att nå respektive nivå på herr- och damsidan.
|
Män |
Res |
Guld |
Res |
Brons |
|
Längd |
7,98 |
2 878 |
7,50 |
- |
|
Tresteg |
16,14 |
- |
15,70 |
- |
|
Höjd |
2,20 |
1 933 |
2,05 |
- |
|
Stav |
5,10 |
- |
4,77 |
- |
|
Kula |
19,76 |
- |
18,83 |
- |
|
Diskus |
67,04 |
1 451 |
55,49 |
- |
|
Slägga |
75,54 |
4 070 |
64,49 |
- |
|
Spjut |
79,55 |
- |
72,50 |
- |
|
Kvinnor |
Res |
Guld |
Res |
Brons |
|
Längd |
6,81 |
358 |
6,48 |
2 491 |
|
Tresteg |
13,78 |
1 313 |
13,35 |
3 598 |
|
Höjd |
1,88 |
680 |
1,81 |
2 690 |
|
Stav |
4,01 |
- |
3,93 |
- |
|
Kula |
18,50 |
3 838 |
15,96 |
- |
|
Diskus |
56,80 |
- |
54,1 |
- |
|
Slägga |
67,34 |
- |
63,57 |
- |
|
Spjut |
51,90 |
- |
51,32 |
- |
Likriktare på herrsidan 100m och på damsidan 200m, med
utgångspunkt från världsrekord och världsårsbästa i respektive gren.
Statistiken för rankingen gäller 2019, eftersom det är det senaste fulla,
normala friidrottsåret.
Visst vädret var inte det bästa för SB och PB, men det kan bara försvara en mycket begränsad del av den ytterst låga nivån.
