Då har vi avverkat ytterligare ett Terräng-SM i nästan samma
hjulspår, bara ännu lite djupare. Min ena motion vid
förbundsårsmötet, vars avsikt var att rädda tävlingen har ju som bekant,
åtminstone för dem som bryr sig om utvecklingen av svensk löpning, i stort sett
lämnats helt utan åtgärd. Förbundsårsmötet röstade ned den på basis av
förbundsstyrelsens mer än lovligt begränsade analys av den. Ingen argumentation
med hänsyn till fördelar och nackdelar mellan en nyordning kontra status quo
presenterades. Förbundets status quo-hållning kunde därför röstas igenom med
stöd från den majoritet av ombud vars relation till problemen och tävlingen som
sådan är så svag att de reflexmässigt röstar med styrelsen. Tråkigt, då det
blockerar de av nöden tvungna åtgärderna som skulle krävas.
Hur gick det då? Tävlingens problem kvarstod och
accentuerades av den nordliga placeringen av tävlingen. Ingen skugga faller på
arrangörerna. De gjorde vad de kunde med de förutsättningar som finns. Jag har
fört statistik under de 10 senaste upplagorna av Terräng-SM. Årets upplaga är
den minsta under perioden med 285 startande (ung, jun och sen). Periodens
toppnotering hittar vi för periodens första upplaga i Borås 2010 med 436
startande. Det är förstås inte bra, men det blir i alla fall tävlingar i alla individuella klasser. Minsta klassen var K22 med 11 startande. Ett ännu tydligare problem är
utvecklingen av lagtävlingarna. Antalet lag har i det närmaste halverats sedan
Borås 2010. Då hade vi 57 lag, denna gång endast 32 lag! Av 12 möjliga
lagtävlingar blev det endast tävling i 6. Sex lagtävlingar ställdes alltså in.
Någon riktig tävling om medaljerna blev det endast i 4 av klasserna. I de återstående
2 var det 2 resp. 3 startande lag. Detta är förstås en beklaglig utveckling,
särskilt då lagtävlingens betydelse för terränglöpningen har poängterats gång
på gång. Min motion hade bl.a. just förutsättningarna för lagtävlingar i fokus. Det är riktigt sorgligt att se att vissa lagtävlingar ställs in så frekvent att de aktiva vant sig vid det. Många ungdomar och juniorer får aldrig uppleva den extra krydda det innebär att delta i ett lag vid Terräng-SM. Det enda som är mer beklagligt än utvecklingen av tävlingen är att SFIF
faktiskt inte verkar bry sig.
Terräng-SM
|
2019
|
2018
|
2017
|
2016
|
2015
|
2014
|
2013
|
2012
|
2011
|
2010
|
Lag-tävlingar
|
Umeå
|
Eke-
rum
|
Hud-dinge
|
Väster-ås
|
Udde-valla
|
Eskils-tuna
|
Falun
|
Linköp-ing
|
Upp-sala
|
Borås
|
Höst
|
Höst
|
Höst
|
Höst
|
Höst
|
Höst
|
Höst
|
Vår
|
Vår
|
Vår
|
|
P15
|
2
|
2
|
0
|
4
|
0
|
5
|
2
|
3
|
4
|
3
|
F15
|
0
|
5
|
0
|
1
|
0
|
0
|
0
|
5
|
0
|
4
|
P16-17
|
0
|
0
|
4
|
8
|
10
|
9
|
6
|
5
|
4
|
9
|
F16-17
|
4
|
3
|
2
|
2
|
3
|
4
|
7
|
3
|
4
|
6
|
P19
|
0
|
3
|
2
|
6
|
3
|
5
|
5
|
5
|
6
|
11
|
F19
|
0
|
0
|
0
|
1
|
2
|
0
|
0
|
2
|
0
|
2
|
M22
|
8
|
3
|
4
|
3
|
4
|
4
|
3
|
7
|
3
|
5
|
K22
|
0
|
0
|
0
|
0
|
0
|
0
|
3
|
0
|
3
|
2
|
M-4
|
7
|
14
|
13
|
12
|
10
|
13
|
5
|
9
|
7
|
6
|
K-4
|
0
|
7
|
8
|
8
|
5
|
3
|
5
|
5
|
4
|
0
|
M-12
|
8
|
9
|
6
|
4
|
11
|
6
|
6
|
9
|
7
|
4
|
K-8
|
3
|
6
|
4
|
3
|
2
|
4
|
8
|
0
|
3
|
5
|
Tot
|
32
|
52
|
43
|
52
|
50
|
53
|
50
|
53
|
45
|
57
|
En skärva av den avslagna motionen slapp igenom och det
gäller ändringen av sträcklängder till sträckor mer i harmoni med de internationella. De
ändringarna genomfördes redan till årets upplaga. Det som var lite underligt
var dock att sträcklängderna för veteraner ändrades i 3 av 4 fall. Detta trots
att motionen påpekade att, ”Motionen medför inga ändringar för
veteranklasserna”. Hastigt och lustigt sprang K35-55 8 km istf 4 km och M/K60+
6 km istf 4 km. Det finns inte heller någon tydlig sträcklängd för veteranerna
i de internationella mästerskapen. I Venedig, VEM, i somras var det 4 km som
gällde för alla klasser 35 år och uppåt. Vid Veteran-EM inomhus i Madrid 2018
var det 5 km för terrängerna och på Veteran-VM senast var det 8 km. Dessutom
finns det inget tydligt behov att anpassa längden för veteranklasserna. Det
krävs inga uttagningar för veteranmästerskap och de ligger inte i anslutning
till våra mästerskap. Kopplingen till de internationella mästerskapen saknas
alltså. Jag tror inte att förändringen av sträcklängder gagnar saken. Speciellt
tror jag att den dubblerade sträckan för K35-55, kan skrämma bort en del
deltagare. Det finns gott om tävlingar både i terräng och på landsväg med
längre sträckor. På SM kan man mycket väl erbjuda lite kortare sträckor som då
går lite fortare.
Schabblet då? Jag hade en motion till på förbundsårsmötet. Den gällde placeringspoäng istället för summerad tid för
lagtävlingarna. Den bifölls. I det närmaste en självklarhet, eftersom det är så
det går till i lagtävlingar i terräng runt om i världen. När skulle ändringen
genomföras? Normalt brukar beslut på förbundsårsmötet gälla först nästkommande
år. Nu infördes det redan till årets upplaga. Jag ser dock inget problem med
det, så kan man kanske också göra. Problemet var att ändringen gjordes helt
utan att någon information om förändringen kommunicerades. Det fanns ingenting
om det i inbjudan eller i PM:et. Det delades tom. ut medaljer enligt den gamla
ordningen under tävlingarna, för att sedan tas tillbaka och lämnas till ett
annat lag. Det kändes amatörmässigt.
Flera andra stora problem fanns och finns. I motionen
förklarades att förändringen kräver att vissa beslut på detaljnivå tas av
tävlingskommittén. Några sådana beslut hade inte tagits. Åtminstone hade inga
beslut kommunicerats och knappast utretts. Vare sig jag, motionären, eller
någon annan jag känner har i alla fall varit inblandade. En väldigt viktig del,
en finess med formatet, är att fler än de vars placeringssiffror räknas in i
resultatet, är en del av laget. De bidrar också. Jag såg inte några andra än de
tre främsta i respektive lag på prispallen, inte heller i resultatlistan. Denna
för lagtävlingsmomentets viktiga byggsten missades helt och hållet. Jag har
inte tittat igenom alla lagtävlingar, men jag kan konstatera att det finns
resultat som påverkas rent faktiskt av hur man beslutar om hanteringen av
detaljer i tävlingsformatet.
I M22-klassen tex. kan noteras att Lidingö inte nödvändigtvis
skulle ha vunnit om deras fjärde löpare sprungit sämre. Heshlu Andermariam blev
13:e man och räknades inte in i Lidingös vinnande score, 19. De hade dock inte
vunnit om Heshlu inte varit med. Han slog nämligen Spårvägens tredje löpare,
som då fick placeringssiffra 15 istället för 14. Spårvägen fick därmed totalscore
20 istället för 19. Utan Heshlu hade det alltså blivit en delad första plats
mellan klubbarna, eftersom båda då hade fått 19. Då vet vi inte vem som hade
vunnit eftersom…? Ja, eftersom ingen har talat om vad som avgör när två klubbar
slutar på samma poäng. Ytterligare ett problem som SFIF rundat.
Nästa problem är att lagresultaten för både herrarnas korta
och långa bana är felaktiga. Det normala och naturliga är att när tre löpare
räknas i lagscoren, så ingår fem löpare i laget. Tävlingskommittén har ju vare
sig sagt bu eller bä, så ingen vet hur man ska räkna. Formatet 5 löpare och 3
räknas är dock att betrakta som standardlösningen. Det innebär att på korta
banan ska Alexander Holmblad och Alexander Söderberg ingå i Spårvägens
förstalag och vara svenska terrängmästare i lag. Spårvägens andralag ska
istället ha en score på 75, som kommer från deras löpare nummer 6, 7 och 8. Det
innebär att Spårvägen-2 behåller 4:e platsen men att det inte finns något
Spårvägen-3. Växjö blir 5:a och Umeå-2 blir 6:a med en score på 125 istf 110.
Dessutom ska Umeås Andreas Pettersson och Lukas Borgemo vara bronsmedaljör i
lag som löpare 4 och 5 i Umeå-1.
På långa banan ska resultatlistan också kastas om. John
Börjesson och Alexander Söderberg ska föräras guldmedaljer med Spårvägen-1.
Spårvägen-2:s score ska vara 55 och de blir 5:a istf bronsmedaljörer. Bronset i
lagtävlingen ska egentligen gå till Sävedalen och trion, Oscar Claesson, Jonatan
Fridolfsson och Linus Hultegård. Hässelby ska flyttas upp till fjärdeplatsen
och Studenterna tar den sista poängplatsen, 6:a, då det inte finns något
komplett tredje lag för Spårvägen.
Den här typen av regelverk måste redas ut innan man inför en
förändring. Det påpekades i motionen och i dragningen av den på
förbundsårsmötet.
Så frågorna blir hängande. Vad ska man ha en
tävlingskommitté till om den inte gör sitt jobb? Och när ska SFIF förstå att när
stora delar av SM-tävlingar ställs in, specifikt de delar som anses vara
viktigast för utvecklingen av tävling, är det ett problem och att något behöver
göras?
