torsdag 27 oktober 2016

När når ett experiment vägs ände?

4:e Terräng-SM i slutet av oktober har nu genomförts, men den löppropaganda som ”höstmaffian” förespeglat i den kuppartade flytten av tävlingen till denna gudsförgätna tidpunkt på året lyser med sin frånvaro. Endast solens frånvaro lyser starkare. Arrangörerna gör sitt bästa, ingen skugga faller på dem, men förutsättningarna för en löppropaganda är obefintliga. Alla problem som jag tidigare har behandlat kvarstår. Apropå kuppmakarna, Hälle och MAI, Hälle måste ha slagit någon form av bottenrekord, 1 (en) start totalt, ungdomar, juniorer, seniorer, damer och herrar! MAI lyckades få ihop 6 starter! På seniorsidan hade man 3 fördelat på 2 deltagare. Är det rimligt att två klubbar som inte har för avsikt att delta ska styra placeringen av tävlingen? När det gäller norrlandsfönstret har höstflytten inte öppnat det på någon vidare gavel. Jag har nöjt mig med att titta på seniorsidan så långt i årets tävling. Totalt 1 norrlandsstart/deltagare på damsidan och 4 deltagare (6 starter) på herrsidan! Trots höstflytten verkar dubbelfönstren, vadden och remsorna i de norrländska stugorna fortfarande vara på plats. Med tanke på höstkylan i slutet på oktober kanske det är bäst.

Det finns enstaka ljusglimtar i deltagarsiffrorna, men mest är det mörkt med nya bottennoteringar. Lagtävlingarna kan i många fall inte genomföras och endast i några enstaka klasser gör den skäl för namnet. Bäst utveckling har veteranklasserna. Var det verkligen det som var målet med förändringen? Alla problem som jag tidigare har påpekat och även redovisat lösningar för kvarstår. Läs, begrunda, agera!. ”Detvåras för terrängen – II” eller ”Vilse i skogen”. SM-utredningen lyckades inte identifiera ett enda av problemen. De är kvar i icke-frågan om en delning. Dessutom placerar de tävlingen på hösten trots allt som talar mot detta. Min inställning är dock att höst eller vår inte är huvudproblemet. Det är allt annat som kväver arrangemanget! Om det trots allt ska gå på hösten, så måste det gå i september, tex. helgen innan Lidingöloppet. Inte optimalt, men enda möjligheten. Fast det går väl inte, utredningen har ju klassat tävlingen som kategori 3 bland SM-tävlingarna! Hur är det möjligt? Terränglöpningen är tillsammans med landsvägslöpning de överlägset största grenarna inom friidrotten, i Sverige och i världen! Terränglöpningen är otroligt viktig för löpningen, som utgör en mycket överväldigande majoritet av världens friidrottare, långt fler än resten av grengruppernas utövare tillsammans. Nivågraderingen visar än en gång på SFIF:s styvmoderliga behandling av löpningen.

För den som inte orkar läsa hela räddningsprogrammet för Terräng-SM, sammanfattas några punkter nedan.
  • Lås arrangörsskapet under några år för att tävlings ska kunna utvecklas mer långsiktig
  • Rensa bland klasserna, endast tre lopp behövs per kön, ungdomar (15-17 år), juniorer (18-19 år) och seniorer (20+). All tillgänglig statistik visar på det. Terräng ska springas med stora startfält och en livskraftig lagtävling.
  • Hotta upp tekniken, så att publikupplevelsen blir bra. Nödvändig teknik finns redan.
  • Glöm korta och långa banan, vi ska ha en bana precis som alla andra länder (med något undantag) har och gå då över till att avgöra tävlingen under en dag.
  • I övrigt finns mycket runt själva arrangemanget som kan förbättras successivt, speciellt om någon arrangör kan ta ett långsiktigt ansvar enligt ovan… läs mer via länken ovan.