När fick SFIF påvliga rättigheter att godkänna vilka som får
tävla och inte tävla? Abeba Aregawi var anklagad för doping, men friades på
goda grunder. SFIF:s klantiga hantering av ärendet gjorde att skadan förstås
redan var skedd och drabbade Abeba hårt. Några ursäkter från SFIF har inte
synts till. Cirkusen fortsätter tyvärr. Nu ska tydligen SFIF ge speciella
tillstånd för att oskyldigt dopinganklagade idrottare ska få tävla! Det krävs
inte någon licens för att friidrotta, vilket vi förstås ska vara tacksamma för.
Världens största idrott skulle aldrig fungera om detta krävdes. Vad är det som
kräver ett godkännande av SFIF? Vilka andra idrottare är det som kräver ett
godkännande av SFIF för att få utöva vår idrott? Vilka andra idrottares
situation i Etiopien eller på andra håll som ska kollas för att ”godkännas”?
Problemet som ledde till Abebas situation finns ju på SFIF:s kansli! Varför
informerades inte Abeba och alla andra friidrottare att Meldonium, som användes
av så många aktiva i en uppsjö av idrotter runt om i världen utan att bryta mot
några regler, från 1 januari, 2016, skulle dopingklassas? Ingår det inte i SFIF:s
dopingarbete att hålla sig informerad om förändringar i dopingregelverket och
sprida dessa kunskaper? Inte ens vår främsta friidrottare som befann sig på träning
på annan ort, bryr man sig om att informera. Det är ingen komplicerad eller
omfattande uppgift för den som är ansvarig för dopingarbetet inom SFIF. Hittills
har SFIF har inte tagit något som helst ansvar för den uppkomna situationen,
tvärtom.
Vad ska man säga om hanteringen från hennes klubbs sida? De
drog undan allt stöd fortare kvickt, väntade inte ens på utredning och
eventuell dom. Vem vill tävla för en sådan klubb? Vad är det för diskussioner
som ska föras? Gäller det även andra icke dopade friidrottare eller bara Abeba?
