Mycket glädjande att se att Sarah Lahti fick sin mycket
välförtjänts OS-biljett! Allting annat hade varit ett justitiemord. Formerna
för uttagningen ställer dock en mycket oroande fråga. Varför kvalificeras uttagningen
med ”framtidskriterium”? Sarah har med mycket bred marginal klarat IAAF/IOK:s
kvalgränser på 5 000 och 10 000 m, 14 respektive 20 sekunder! På 5 000m
har hon dessutom klarat den mycket märkliga skärpningen av gränsen som SFIF/SOK har
påfört i första hand löpgrenarna! På 10 000 m var hon dessutom väldigt nära
den skärpta gränsen, 4 s, motsvarar tex. 1-2 cm i längd, eller en knapp
halvcentimeter i höjd.
Varför måste hennes uttagning baseras på framtidskriteriet?
Prejudikatet av detta blir att för löpare räcker det inte att möta de internationella
kvalificeringsnormerna, vilket SFIF/SOK redan med all önskvärd tydlighet satt P
för. Inte heller räcker det att klara de tuffare gränser som SFIF/SOK har satt
upp. Nej, just för löpare ska det krävas ytterligare kriterier för att ta sig igenom
nyckelhålet! När är det nog! Framtidskriteriet måste bort från hennes
uttagning! Sarah har kvalificerat sig ”fair-and-square”! Resultatmässigt är
hennes CV den starkaste i truppen, endast distanserad av Meraf Bahta. Här har
allt som står i SOK/SFIF:s makt gjorts för att inte några löpare ska ”riskera”
att kvalificera sig till OS, och när detta misslyckats, så kan man inte slita
fingrarna från syltburken, utan måste lägga in en brasklapp. Hon har minsann
inte kvalificerat sig på riktigt, utan pga. ett luddigt formulerat
framtidskriterium.
Tyvärr, lär vi behöva leva med denna hantering från vårt
eget förbund under ytterligare fyra år, dvs. även till nästa OS. Den mycket
glädjande utvecklingen inom svensk löpning som kunnat skönjas på senare år,
åtminstone på den yttersta toppen, riskerar att kvävas. Den inspiration och
motivation som möjligheten till en OS-kvalificering innebär, blir inte den
tydliga morot som alla idrottare önskar. Vår idrottsrörelse är en folkrörelse
och det finns ett uppenbart glapp på det här området mellan rörelsens medlemmar
och de som är satta att representera dem. Fågelholksattityden
som uppvisas vidgar förstås denna klyfta. Tystnaden, talar.
