Elmar gjorde ett stabilt lopp i semifinalen på NCAA i Eugene
i natt. Tyvärr, räckte det inte till avancemang. Lite plåster på såren var det
dock att han med knapp marginal tog sig under EM-kvalgränsen, 8.37,50, med
8.37,44. Möjligen var det ett felaktigt beslut, när han valde att inte gå med i
tätklungan, då en löpare ryckte redan på andra varvet, efter ett mycket lusigt första halvvarv. Följande två varv gick i 8.15-fart längst fram. Även om
tätklungan inte hängde med riktigt i den farten, trodde han på rätt goda
grunder att några skulle komma tillbaka. Farten stabiliserades sedan, men han
hade hela tiden en lucka fram till tätklungan. Med ett varv kvar hade han 3 s
fram till täten och 1 s till sjunde löpare som sedermera visade sig avancera
till final. Tyvärr, avslutade 7:e löpare snabbast i hela fältet, 62,7 (alltså
7.50 fart, inkl, hinder och vattengrav). Elmar avslutade bra, i paritet med
tätklungan, 64,9, men det räckte in till topp-7 och en plats som skulle kunna leda
till avancemang. I det andra heatet hade sedan alla stora Q:n 8.36-tider, med
slutvarv som Elmars. Möjligen hade andra heatet passat bättre då han med en
jämnare fart, kanske hade kunnat få ytterligare någon sekund ur sig på sista
varvet. Hursomhelst, det är så det fungerar i semifinallopp, i efterhand kan
man alltid spekulera i om ett annat agerande eller haft ”tur” med en
annan lottning etc.
Uteblivet avancemang, förtar inte att han gjorde en bra
insats, PB med 2,5 s och en helt ok avslutning. Jämfört med tidigare perslopp,
så låg han 6 s efter passeringen vid 2 000m, men var 2,5 s före i mål. Han
”gav bort” 4 s redan på de första dryga halvvarvet, utan hinder, jämfört med
loppet på Stanford Invitational. Uppskattade kilometrar nu var, 2.54,0,-5.47,8 (2.53,8)-8.37,4
(2.49,6) jämfört med 2.48,9-5.42,0 (2.53,1)-8.40,0 (2.58,0) på Stanford.
Det finns alla förutsättningar att slipa bort ytterligare sekunder
fram till EM. En halsinfektion under veckan fram till loppet störde också
uppladdningen något.
