Beteckningen gubbe är ingen könsbestämning, snarare är det
ett förhållningssätt. Gubbe är inte
heller en åldersbestämning. Det finns 14-åriga gubbar och det finns 80-åringar
som saknar all koppling till begreppet gubbe. Förväxla inte heller gubbe med
det västsvenska uttrycket ”goa gubbar”. En ”go gubbe” är en oförarglig
beteckning för en skön typ. En gubbe kännetecknas av att hen vill att allt ska
vara som det alltid har varit. Detta oberoende av om omgivning och
förutsättningar har förändrats. Gubbar har mycket begränsad självinsikt, men en
stark självbild. Den demografiska utbredningen är som sagt svårbedömd. Gubben
finns inom alla geografier, samhällsklasser, etniciteter etc. En viss förhöjd
förekomst finns trots allt i de övre åldersspannen. Inom regelstyrda
verksamheter såsom idrott har etnografer också sett en viss förhöjd
risk/möjlighet för gubbaktiga beteenden.
Hur känner man igen en gubbe? Gubbar kan inte upptäckas via en okulär
besiktning, då de kommer i alla skepnader och former. Man måste gå på lätet och
nyanser i lätet. Lätet skiljer sig också lite åt beroende på gubbens ålder.
Många läten börjar med ”På xx-talet, så…”, där xx kan ersättas med ett givet
decennium, beroende på gubbens ålder. Vokabulären för de äldre exemplaren av
gubbar innehåller ofta, ”kolstybb”, ”dagbladsstafetten”, ”manuell tidtagning”
etc. med referenser tex. till Ricky Bruch och Ander Gärderud. I sällsynta fall
kan även sådant som stål- och/eller bambustav, målsnöre och startgropar nämnas,
här utgör Dan Waern eller Gunder Hägg vanliga referenser. Yngre gubbar hittar
sina referenser till utdöda företeelser och föredettingar närmare i tiden.
Forskarna är osäkra på hur väl utvecklad gubbens hörsel är. Ett kännetecken är
i alla fall att de inte alltid responderar till extern retning av
hörselorganet. De fortsätter gärna på den inslagna vägen helt utan påverkan av
annat som sägs. Forskarnas teori är att det finns en förbindelse mellan höger
och vänster öra och att ljudet passerar in genom ena örat och ut genom det
andra utan att registreras av hörselorganen. Gubbar har en stor förmåga att dominera, vilket
gör att förändringar sällan sker, vilket är helt i linje med ett bevarande av
den biotop som de frodas inom.
I helgen samlades en större mängd gubbar i Sollentuna strax
norr om Stockholm, för att säkra släktets fortlevnad för ytterligare ett år.
Gubbarna har utverkat ett intrikat system av regler, sk. stadgar som ska göra
det i det närmaste omöjligt att rubba några cirklar. Till sin hjälp tillsätter
man en
överstepräst, som effektivt stoppar alla tendenser till cirkelrörelser. Varje
år utses en samling gubbar vars uppgift är att säkra status quo fram till nästa
årliga gubbsammandragning. Verktygen för detta är utredningar, utskott,
visioner, strategier, värdegrunder etc. Försök till förändringar i form av sk.
motioner ska invagga de som ännu inte gubbifierats i en tro att sakernas
tillstånd kan förändras. Detta är dock endast skenbart, då någon reell
möjlighet att argumentera för förändringen aldrig ges, olika typer av
formaliteter sätter effektivt stopp för sådant. Om inget annat hjälper kan
alltid klockan användas som stopp för eventuella oliktänkande. Oberoende av
resultat mals det ner i gubbkvarnen och tillreds till en lättsmält välling som
inte riskerar att rubba gubbens välbefinnande.
Jag kommer att presentera mer kompletta genomgångar av min
argumentation för eller emot några utvalda motioner, då någon möjlighet till
detta aldrig gavs. En sammanhängande framställning kunde aldrig slutföras då översteprästen
effektivt både avbröt argumentation och konklusioner. Att ombuden får framföra
sin argumentation innan beslut tas ses inte som tillräckligt värdefullt. I mina
ögon demokratiskt tveksamt.
