Svenska Friidrottsförbundet och Hammarby Friidrott är inget
att hålla i när det blåser, vilket tydliggjordes när Abeba Aregawi verkligen behövde
stöd i den mycket utsatta situation som hon befinner sig i. SFIF och Bajen var
gärna med på resan när det blåste medvind, men när det var dags och kryssa i
stormen, mönstrade man av snabbare än efter en tjuvstart. De hann förmodligen inte
ens se det röda kortet. Här gäller det att rädda sitt eget skinn. Att SFIF visat
prov på inkompetens var ingen nyhet, och här tog ledningen verkligen tillfället
i flykten för att försöka rädda heder och ära, snabbare än kvickt. Att Hammarby
Friidrott har haft problem var allmänt känt, och kom knappast som en
överraskning. Men att de skulle lämna Abeba till vargarna på ett sådant syniskt
sätt är skrämmande och var ett nytt lågvattenmärke.
Abeba har haft maximal otur och kommit i kläm i en av anti-dopingarbetets ibland binära brytpunkter. Något uppsåt
har säkerligen inte funnits. Det hade kunnat drabba precis vem som helst. Tyvärr
tar många idrottare runt om i världen, precis som Abeba i det här fallet, olika
typer av preparat som har rekommenderats av läkare och som har säkerställts att
de inte finns på dopinglistan. Varför skulle hon inte göra det? Varför skulle
de läkare som anlitas av löpare i Etiopien rekommendera tillskott som medför dopingavstängning?
Hennes träningskompisar har förmodligen fått samma tillskott och har
dopingtestats frekvent runt världen utan problem. Jag tror och hoppas att sista
ordet inte är sagt i det här ärendet. I grunden är det orimligt att någon blir
avstängd omedelbart efter att ett nytt ämne som inte ens med säkerhet har
kunnat påvisats ge prestationshöjande effekter tillförts dopinglistan. Läs
gärna Jake Shelleys utmärkta beskrivning av processen kring hur nya substanser tillförs
på dopinglistan och hur Meldonium hanterades i detta fall.
Under 2015 då preparatet var under observation testade WADA
8 320 godtyckliga dopingprov för Meldonium, 182 var positiva. Ingen av dem
får något som helst straff, men Abeba, som testades efter 1 jan, får hela sin
idrottskarriär ödelagd. De flesta positiva prov var från konditions- och
styrkebaserade idrottare, så där var andelen högre. Om detta resultat vars
underlag är statistiskt signifikant slås ut över den samlade
idrottspopulationen betyder det med säkerhet att tusentals löpare och kastare
under 2015 använde Meldonium (eller Mildronate som är varumärket, en av
Lettlands största exportprodukter 65 M€, 2013), utan att bestraffas. En
varning under en övergångstid hade varit mer rimligt. SFIF borde försökt
nyanserat bilden istället för att driva den svart-vita-linjen där idrottare är
helgon, uppvuxna på vatten, bröd och svensk husmanskost alternativt är samhällets
fiende nummer ett, närmare släkt med en Belgian blue än en människa. I
verkligheten finns 99,9% av idrottarna någonstans däremellan. Det äts
kosttillskott, proteinpulver, energikakor, sportdrycker, vitaminer, mineraler, mediciner
i kombinationer som ibland kan vara fullständigt omöjliga att reda ut innehåll
i och ursprung till. Fullständigt onödigt, idiotiskt och meningslöst enligt
mig, men så ser verkligheten ut på sina håll.
SFIF borde driva Abebas ärende med målsättningen att hon
skulle varnas snarare än stängas av. Fullt rimligt med tanke på ämnets
frekventa användning bland idrottare och den orättvisa som uppstår med ett fast
datum, där alla har kunnat knapra helt utan bestraffning innan och med
fleråriga straff efter. Det finns inget motsatsförhållande mellan det och ett offensivt
arbete mot doping i förebyggande syfte eller i syfte att upptäcka fuskare.
Som vanligt när ämnet doping aktualiseras dyker de vanliga gamarna
upp. Vi känner alla igen dem. Före detta ”stjärnor” med olika glans som tar
alla tillfällen att putsa på sin egen helgongloria i syfte att ytterligare höja
den egna karriärens eftermäle mot skyn. De kan behöva påminnas om Ikaros…
För övrigt fortsätter friidrottens potentater sin odemokratiska kollektiva bestraffning av ryska friidrottare.
Redan till sommaren kommer man att förvandla EM till ett icke-EM. Ingen kan med
hedern i behåll anse att ett EM utan Europas största land fortfarande kan
betraktas som ett EM? Det tål att upprepas, man kan inte stänga av ett land.
Fuskare ska straffas. Aktiva som bevisligen har dopat sig ska stängas av.
Ledare och tränare som är inblandade är inte heller önskvärda, men aktiva kan
inte stängas av pga. vilket pass de bär eller för att de har haft kontakt med
någon som är oönskad. Det bryter mot alla rättsprinciper. Tilläggas kan att den
systematiska doping som allt kretsar kring inte nödvändigtvis syns i
resultaten. I alla fall inte inom rysk medeldistanslöpning. När jag tittar på
den ryska penetrationen av världslistorna på 800 och 1 500m för herrar och
damer, topp-150 och -500 har de sällan varit så dåligt representerade som nu.
Antingen finns det ingen systematik i dopingen eller så är man bara dåliga på att
genomföra den.
De som i första hand borde stängas av, utöver dem som
fuskar, är de inom det internationella idrottsliga arbetet som framhärdar i rättsvidriga,
odemokratiska bestraffningar av oskyldiga idrottare. Oskyldig tills motsatsen
bevisats, allt annat leder in på vägar som vi inte vill vandra.
