Stafett-SM - Lägg ner eller reformera!

Stafett-SM en tävling i förfall. Kanske ingen ny spaning, men lika fullt. Årets upplaga saknade allt. Usla och sömniga arrangemang och ihåliga tävlingar precis som vi vant oss vid på senare år. SM-utredningen presenterade inte heller några förändringar som råder bot på problemen. Det finns förstås ingen silverkula, men något måste alldeles uppenbart göras. Jag har tidigare föreslagit flera åtgärder i relaterade sammanhang, både inom ramen för SM-utredningen, finns en del SM-resonemang begravda i ett äldre inlägg om amerikansk friidrott och i Terräng-SM-debatten. Det mesta går att kalkera och använda även för Stafett-SM.

Åldersklasserna vid Stafett-SM behöver ändras Vid tävlingar där lagmomentet är ett starkt inslag är det vitalt att den delen fungerar. Stafett är per definition en lagtävling. Precis som i alla tävlingar gynnas tävlingen av att ha konkurrens. På Stafett-SM saknas, med några få undantag, nödvändig volym i klasserna för att det ska bli bra tävlingar. Vad kan man göra? Precis det som jag sagt tidigare, men som SM-utredningen helt rundade. Färre åldersklasser! I detta sammanhang behövs bara tre klasser, ungdomar, 15-17 år, juniorer, 18-19 år, och seniorer, 20+. På det viset får vi fler startande lag i respektive klass och mer riktiga tävlingar. På ungdomssidan kan klubbar som inte har tillräckligt många ungdomar i en årgång ha möjlighet att i den bredare ungdomsklassen eventuellt ha ett tillräckligt underlag. De klubbar som är välförsedda med ungdomar kan ha flera lag. Att vi överhuvudtaget har 22-årsklassen, kan bara förstås som ett dåligt skämt.

Kvalitén på arrangemangen måste, råder ingen tvekan, höjas radikalt. Mer oengagerade arrangörer får man leta efter. Lösningen är förmodligen densamma som för Terräng-SM. Rekrytera arrangörer, som kan ta engagemanget under 5 år, med tydliga krav på förbättringar och att Svensk Friidrott tar de långsiktiga investeringar som krävs för ett högklassigt arrangemang. Om vi inte kan höja kvalitén på tävlingen och arrangemanget, kan vi lika bra lägga ner tävlingen. Det finns ingen naturlag som säger att vi ska ha ett svenskt mästerskap i stafett. Många länder har inget sådant. I slutändan skall vi endast ha fungerande mästerskap. Övriga läggs ner eller parkeras. Allt annat är slöseri med tid och negativt för svensk friidrotts utveckling. Vi kan inte ha tävlingar enbart för att tillfredsställa några nostalgiska ledare. Det finns många tävlingar utomlands den här tiden på säsongen, som är mycket mer utvecklande för våra elitaktiva.       

Vi måste också kunna komprimera tidsprogrammen för våra tävlingar i allmänhet och våra mäster-skap i synnerhet. Lördag hade vi 70 min effektiv löpning med ett tidsprogram på 3 tim 20 min och för söndagen 1 tim 50 min löpning med ett tidsprogram på 5 tim 10 min. Oklart varför. Vi behöver fokusera på våra rutiner, calling, starters, tidtagning, så att vi kan skjuta iväg heat inom en minut från föregående målgång. Naturligtvis går inte det vid stafett, men för lopp utan växlar och startblock ska det inte vara något som helst problem. Även för sprint och stafett finns en stor förbättringspotential. Tanken är att vi vill ha publik på våra arrangemang och då kan vi inte hålla på i 5 timmar. Att minska antalet klasser och kanske även ändra grenprogrammet ligger också i linje med en kompaktare tävling. Förresten vad f-n är 3x400 och 3x800 annat än löjeväckande? Vad är nästa steg 2x400? Och i förlängningen 1x400? Ytterligare en medleystafett vore bättre än 3x. Antingen en distance medley (1200-400-800-1600) eller någon ny variant, t.ex. 600-200-400-800.

Det finns mycket mer att säga i ämnet, men det långa med det korta är att något måste göras innan det är för sent.

Prispallen på 4x800m, Stafett-SM, 2017

Byt ut ”europapamparna” inte rekorden!

Under täckmanteln ”dopingarbete” kan man tydligen göra vad som helst. Sedan tidigare bryter man mot alla rättsprinciper genom att kollektivt bestraffa alla ryska friidrottare genom att stänga av dem från internationellt tävlande, oberoende om de fällts för doping eller inte, oberoende av om det finns några bevis gentemot enskilda aktiva eller inte. Ett agerande som förstås inte skulle accepteras i något annat sammanhang.

Nästa hjärnsläpp är visserligen ännu bara på förslag, men redan det är illa nog. Samma problematik, inga bevis finns för att alla, eller ens något, rekord har tillkommit m.h.a. av otillåtna medel. Logiken i resonemangen bakom förslaget saknar också all rim och reson. Det handlar om individer, i snart sagt varje fall, utan samband med varandra i tid eller rum. Det krävs bevis för varje enskilt fall för att ”stjäla” deras rekord. Eftersom många rekord har slagits i grenar som definitivt kan påverkas med doping, så kan rekorden uppenbarligen slås. Jag skulle vara lika orolig om alla rekorden hade slagits. Då kanske förslag om att stryka alla rekord slagna efter en viss tidpunkt borde strykas hade kommit fram? Vi pratar inte om någon kalle-anka-idrott, utan om en mogen idrott, den äldsta idrotten. Rekorden ska vara svåra att slå. Inga tekniska, materiella förändringar gör heller att dagens friidrottare har någon fördel mot de perioder som får klä skott för europapamparnas pajaskonster. Hur gammalt ska ett rekord få vara för att det ska gälla? Tänker europapamparna specificera en sådan regel? Om något av dagens gällande rekord kommer att stå sig 1, 10, 50 eller 100 år gör dem inte mer eller mindre misstänkta ur ett dopingfuskperspektiv. Det är t.o.m troligt att något av rekorden inom löpningen kommer att stå sig väldigt länge, så utvecklad är löpningen idag.

Det finns en mycket enklare och mer korrekt förklaring till varför flera av kastrekorden har stått sig Dagens kastare är för dåliga. Vad beror det på att de är för dåliga? Konkurrensen är bristfällig. Konkurrens tvingar fram bättre resultat. Inom kastgrenarna är den alldeles för låg för att man skulle kunna utmana tidigare generationer. Det är alltså fullt rimligt att rekorden inte slås. Att radera ut rekorden och skänka dem till ”dagens” aktiva vore en skymf både mot dem som höll på tidigare och mot dagens aktiva i andra grenar. Som jämförelse kan konstateras att 10:e plats i världen, 2016, i kula på herrsidan motsvarar 480:e plats på 100m och 100:e resultat kvalar inte ens in på den 5 417 namn djupa 100m-listan. Motsvarande siffror i diskus är plats 50 och plats 5 066. I spjut och slägga motsvarar 10:e plats, plats 336 respektive 495. Plats 100 på spjut- och slägglistorna hamnar utanför 100m-listan, alltså motsvarar inte topp 5 417:e plats!

På damsidan är situationen liknande 10:e plats på 2016-års världslista i kula motsvarar plats 349 på damernas 100m-lista. I diskus, spjut och slägga hamnar 10:an på plats 458, 47 (högre placering p.g.a. att fjolårets världsledande spjutresultat var väldigt svagt) och 2 352. Resultat nummer 100 platsar inte på den 3 785 resultat djupa 100m-listan i någon kastgren.

Slutsatsen är att det är fullt logiskt att rekorden inte slås och kanske inte kommer att slås på flera generationers sikt, om inte konkurrensen ökar radikalt. Att rekorden inte slås under överskådlig tid är hursomhelst i sig inget bevis för att gällande rekord tillkommit med hjälp av doping. Det kan vara så att rekorden har boostats av doping, men andra bevis behövs än just det faktum att de inte slås av dagens aktiva.

Europaförbundets argumentation och det föreslagna regelverket för framtiden läcker som såll. Plakatpolitik som drabbar oskyldiga. Om europaförbundet framhärdar i sin galenskap, borde ledningen bytas ut av mer normalintelligenta nationsförbund. Att vårt svenska tillhör den skaran verkar dock tveksamt. Vi var lika mesiga när det gällt den rättsvidriga, kollektiva avstängningen av ryska friidrottare. Vårt internationella engagemang inom friidrottsbyråkratin, är lika ryggradslöst som svensk utrikespolitik sedan EU-inträdet, ”Vi har ingen egen åsikt … vi, vi, vi tycker som EU. Varför ska vi stå upp för något … det verkar farligt…”

PB av Joel Durén…och nytt fantastiskt lopp av Josh Kerr

Precis som för ett år sedan begav sig Joel med UTA till Mt. SAC Relays i Los Angeles och kom tillbaka med samma resultat, nytt pers, 3.48,23, en förbättring med knappa sekunden. Bra början på utomhussäsongen, efter en mycket framgångsrik inomhussäsong.

I Azusa, också i Metro LA, avgjordes Bryan Clay Invitational. New Mexico åker regelbundet på den tävlingen istället för Mt. SAC. Startfälten på löpsidan är stora och starka.

Antalet anmälningar sprint och löpning:

Antal Män Kvinnor 100 107 125 200 130 162 400 91 100 800 154 187 1 500 333 340 5 000 294 289 3kH 83 75

 Om någon undrar över varför USA är så överlägsna i världen på löpsidan finns mycket av svaret här. Volymen av löpare i utvecklingsbar ålder, alltså post junioråldern, är enastående. Svensk idrott, som exempel, har en helt annan inriktning, sysselsätt och ”nöt ut” så många som möjligt från barnsben, så att vi slipper att ha en massa förvirrade seniorer, som inte fattat att idrott inte är något som vuxna håller på med utan snarare en fas i barndomen.

I Azusa gjorde både Alexander Palm och Emil Danielsson bra 5k-lopp, 14.11 respektive 14.16. Alexander har flera skadedrabbade säsonger bakom sig, men är på gång igen och Emil börjar komma över omställningen till universitetsliv och träningen i New Mexico.

Tävlingens höjdpunkt, trots världsårsbästan på 100 och 200m av Dafne Schippers, var återigen Josh Kerr. Efter att Josh Kerr stått för inomhusfriidrottens höjdpunkt på NCAA-indoor, då han utklassade världsettan på majlen, Edward Cheserek, var det många som undrade hur det gick till. Vad hände? På plats i College Station fick jag väja för högar med tappade hakor och munnarna gapade på Edvard Munch-vis. En idrottslig höjdpunkt. Jag var en av få som åtminstone såg möjligheten på kartan, eftersom jag förstått från Elmar som tränar med Josh att han hade något speciellt. Jag kunde också tolka genomförandet av försöksloppet och förstå vilka ytterligare resurser som fanns i reservtanken. Ingen större uppmärksamhet här hemma, då löpning och internationella genombrott på den fronten gärna passerar obemärkt. I praktiken gick universitetsmästerskapen helt under radarn.

Upp till bevis utomhus. Var Josh på riktig, eller var majlen på NCAA bara tur? Nu är iofs tur ingen del av löpning, på samma sätt som i en del andra sporter, som fotboll t.ex. där ett skott av en genomsnittlig allsvensk fotbollsspelare träffar någonstans mellan hörnflaggorna, oklart var, och sannolikhetskalkylen medför att någon gång borde det råka vara innanför stolparna. Josh gjorde säsongsdebut i Azusa på 1 500m och rätade med kraft ut alla eventuella frågetecken, 3.35,99! Han utklassade en sådan världslöpare som Ryan Hill, 7.30 på 3 000m och VM-brons inomhus på distansen och en vass 1 500m-löpare. Världsårsbästa, visserligen under fortfarande ung säsong, och under VM-kvalgränsen till ”hemma-VM” i London, Josh är skotte. Tiden är den sjätte bästa collegetiden på distansen genom tiderna och endast knappa 7 tiondelar från Sydney Marees rekord! 

  

Joshpå NCAA-indoor, Flotracks något förkortade och lätt uppsluppna version och hela loppet i ESPN:s merbalanserade version, men med väl så överraskade kommentatorer.

Resultat,Mt. SAC

Resultat, BryanClay Invitational    

Årets SFIF-årsmöte

I år var jag inte på plats, kanske till glädje för många... Det hindrar dock inte att jag kan ha synpunkter på styrelseförslag och motioner. Förbundsårsmöte och inget nytt under solen. Mycket begränsat med styrelseförslag och motioner den här gången. Förra året var det mycket motioner, men många avfärdades snabbt genom att tillämpa en regel om att motioner endast kunde lämnas in av klubbar och distriktsförbund, inte av individer. Synd, eftersom det begränsar möjligheterna till förändringar, men det var nog också orsaken till att man väljer att tillämpa en regel, som man tidigare inte brytt sig om. Andra motioner bordlades, eftersom de skulle hanteras inom SM-utredningen.

Förhoppningen inför årets möte var ju då att SM-utredningen skulle leverera något av värde. Tyvärr, blir jag tvungen att konstatera att resultatet i form av förslag från utredningen blev mycket magert. Faktum är att resultatet är direkt pinsamt. Med något marginellt undantag, åtgärdar förslagen ingenting av de grava problem som våra SM-arrangemang brottas med. För att ta SM-tävlingarna in i framtiden måste stora grepp tas; ett axplock, tävlingar som helt ska tas bort, dagar som ska strykas, åldersklasser som ska avvecklas, arrangemang som låses under överskådlig tid till platser/arrangörer som kan utveckla tävlingen, tidsprogram som måste kortas rejält, regler som ska ändras, medialt stöd, och inte minst kvalitén på arrangemangen. Jag har skrivit om detta flera gånger tidigare och lägger inte energi på detta nu. Något hopp om framtiden för våra SM-tävlingar varslar hursomhelst inte SM-utredningen om.

Några motioner fanns i alla fall. Kort om några. När det gäller Lag-SM, är det en icke-fråga, då tävlingen inte har någon framtid. Svensk friidrott har inte längre en struktur som möjliggör tävling, inget unikt för Sverige förresten. Att ersätta Lag-SM med en lagtävling på Friidrotts-SM är redan på gång och borde fullföljas hela linan ut.

Danderyds motion om åldersgräns för landslagsuppdrag är lovvärd, men borde vässas till ytterligare. I ungdomslandslag och internationella ungdomsmästerskap ska alla tävla i sin aktuella åldersklass, ingenting annat. Från junioråldern menar jag att det kan vara aktuellt med senioruppdrag, även om det när jämbördiga seniorer finns, kan det, situationsanpassat, vara bättre att låta den underåriga stå på tillväxt. Jag har klagat på det här tidigare och från landslagsledningen fått ett väldigt vekt svar, som i princip går ut på att några tycker si och andra tycker så. Däremot är det oklart vad ansvariga tycker. Jag trodde att det var kärnan i ett ledarskap att kunna ta beslut och inte lalla på och försöka vara alla till lags.

Huddinge har i sak rätt när det gäller kvalificeringsregler på 1 500m. Vi ska i högre grad styra mot fler vidareavancemang baserat på placering än tid. Generellt behöver dock ytterligare insatser runt SM och startfält. Jag har beskrivit detta förut. SM behöver struktureras upp, med fasta storlekar på startfälten, och man kvalificerar sig till SM. Hur stora startfält det handlar om skiljer sig från gren till gren och anpassas också utifrån volym och kvalité på grenen. Heaten ska vara klara redan innan tävlingen inte en halvtimme innan start. SM ska vara ett ”proffsigt” arrangemang inte en förtäckt propaganda tävling. Ur detta kommer att man också vet redan innan man kommer till tävlingen vad som gäller för finalkvalificering och inte efter avprickning. Det är omvänd avprickning som gäller. Är man med i startlistan deltar man, om inte så meddelas detta i god tid, alltså dagar innan! Inget annorlunda än för teaterföreställning, publiken vill veta om de ska titta på en föreställning av Hamlet eller Norén redan innan de beger sig till teatern, inte när ridån går upp.

Gefles synpunkter på en mer intelligent utvärdering av friidrottsverksamheten än att räkna SM-poäng är också lovvärda. Till deras förslag skulle jag vilja addera en mer strukturerad jämförelse med resten av världen. Det finns djupa och stabila världslistor i alla grenar och det går att ta fram nyckeltal som visar hur vi hävdar oss på både en smalare och en bredare front. Jag har redan tagit fram ett sådant system, som tar hänsyn till världskonkurrensen inom respektive gren. Det handlar mest om att bestämma några parametrar och köra, t.ex. en score för topp-10 i varje gren eller topp-25 eller någon annan variant. År för år jämför man sig med resten av världen och försöker förstå vad förändringar beror på. En mer strukturerad jämförelse ger mer trovärdiga svar på statusen för vår idrott än vad några medaljer eller poängplatser på ett mästerskap gör. Tillfälligheter rensas bort, när man tittar på resultat för en hel värld.

Slutligen tycker jag att den gotländska lagtävlingsmotionen är klok. Det är ju inget VM vi pratar om utan tävlingar för ungdomar. Om fler kan vara med och tävla genom att klubbar kan samarbeta är det positivt på alla sätt. Sänk garden och anta en mer pragmatisk inställning. Vi kan ju inte bara ha stora klubbar inom vår idrott, så ser inte verkligheten ut.

Den ultimata världslistan – generisk ranking - vilka svenska friidrottare är egentligen bäst?

Hur skulle en världslista se ut om alla grenars konkurrens var densamma? Om resultatens spridning var likadan i kula som på 100m? Jag har konstruerat en sådan lista för 2016 och för resultaten ”all-time”. I praktiken har jag utgått från världslistan på tilastopaja på 100m. 2016 var den 5 713 resultat djup på herrsidan och 3 905 på damsidan. Jag har sedan tagit resultaten på listan enligt nedan, där jag strävat efter att ta resultat 1, 10, 100, 150, 500 och sedan var 500:e resultat. Nu går det inte att exakt välja de resultaten, då det är många delade placeringar. Jag har därför tagit närmast liggande resultat. Det har ingen betydelse för modellen. Mellan de utvalda resultaten har jag extrapolerat resultaten rätlinjigt. Varje placering på listan motsvarar alltså en tid, tex. resultat 125, mitt emellan placering 100 och 150 motsvarar tiden eller längden mitt emellan den faktiska tiden/längden för plats 100 och 150. Med utgångspunkt från världsårsbästa i varje gren har sedan 100m-modellen använts för respektive gren. Ett givet resultat i godtycklig gren kan då få en världslisteplacering jämförbar mellan grenarna, så länge som resultatet hamnar inom 100m-listans räckvidd. Sista placering är 5417. För resultat som inte når upp till resultat 5417 blir tolkningen att aktuellt resultat inte skulle ha tillhört de 5 417 bästa i världen om grenen hade haft samma resultattäthet som på 100m.

Svagheten är förstås att fröet, alltså världsettans resultat i respektive gren, förutsätts jämförbara. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att objektivt avgöra hur de resultaten ska förhålla sig till varandra. 1:an i grenen är alltid 1:a också på den generiska världslistan. I år var det lite speciellt då Daniel Ståhl var etta i diskus och hans placering blir alltså ett på listan. Tvåan på diskuslistan, 25 cm bakom Daniel, skulle ha varit 5:a på 100m och diskus-10an hamnar på plats 50 på den generiska listan osv. Jag har rankat alla resultat på sverigelistornas topp-25 i alla olympiska grenar för damer och herrar. Det är förstås inte alla resultat som hamnar inom ramen, alltså motsvarar 10,99 respektive 12,30 på 100m. Jag har bara jämfört herrar mot herrlistan och damer mot damlistan, även om det inte är någon teknisk svårighet att jämföra damer mot herrar. Möjligen presenterar jag en sådan lista med båda könen i samma lista vid något annat tillfälle. Nu presenterar jag de 25 bästa unika aktiva för respektive kön. Listorna är dock längre än 25, då några aktiva kvalar in på topp 25-listan i flera grenar. Som kuriosa kan jag säga att av herrarnas 495 resultat på topp-25-listorna är det 178 av dem som når in på den 5 417 platser djupa listan. Sist in är Joakim Andersson 48,21 på 400m som motsvarar plats 5 274. På damsidan är det 161 resultat av 492 som kommer in på listan. Notera dock att damernas världslista inte är lika djup, endast 3 785 platser. Sist in är Ida Jansson med 56,80 på 400m och plats 3 724.

Kolumnen ”WL-generisk” visar vilken plats på den konstruerade världslistan, med samma spridning som den verkliga 100m-listan, aktuellt resultat motsvarar. ”WL-gren” är den faktiska placeringen på respektive grens världslista.

Herrar - 2016

	Resultat	Gren	Namn	WL-Generisk	WL-gren
1	68,72	Diskus	Daniel Ståhl 92 Spårvägen	1	1
2	8,44	Längd	Michel Tornéus 86 Hammarby	23	4
3	3.36,58	1500m	Johan Rogestedt 93 Stenungsund	98	63
4	3.36,92	1500m	Jonas Leanderson 91 Malmö	106	69
5	66,03	Diskus	Axel Härstedt 87 Malmö	136	17
6	66,02	Diskus	Niklas Arrhenius 82 Spårvägen	137	18
7	10,27	100m	Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge	256	214
8	1.47,16	800m	Kalle Berglund 96 Spårvägen	275	162
9	1.47,24	800m	Andreas Kramer 97 Sävedalen	289	175
10	3.40,13	1500m	Staffan Ek 91 Huddinge	320	185
11	20,76	200m	Johan Wissman 82 Hässelby	322	258
11	1.47,47	800m	Johan Rogestedt 93 Stenungsund	329	206
11	3.41,00	1500m	Kalle Berglund 96 Spårvägen	393	233
12	1.47,90	800m	Andreas Almgren 95 Tureberg	403	269
13	5,70	Stav	Melker Svärd Jacobsson 94 Malmö	414	20
13	20,87	200m	Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge	419	354
14	3.41,52	1500m	William Levay 96 Spårvägen	437	264
15	3.42,11	1500m	Johan Walldén 87 Spårvägen	486	308
16	10,40	100m	Austin Hamilton 97 Malmö	489	478
17	20,95	200m	Felix Svensson 97 Mölndal	490	438
18	3.42,65	1500m	Elmar Engholm 92 Hässelby	559	354
19	10,44	100m	Odain Rose 92 IFK Umeå	622	599
20	10,46	100m	Erik Hagberg 95 Upsala	699	655
21	10,48	100m	Tony Darkwah 86 Hammarby	776	734
22	10,48	100m	Patrik Andersson 91 Ullevi	776	734
23	10,50	100m	Sulayman Bah 86 Ullevi	853	813
24	8.34,81	3 000mH	Emil Blomberg 92 Hässelby	884	130
25	10,51	100m	Henrik Larsson 99 IF Göta	891	859

Damer - 2016

	Resultat	Gren	Namn	WL-Generisk	WL-gren
1	4.02,62	1500m	Meraf Bahta 89 Hälle	43	15
2	1,94	Höjd	Sofie Skoog 90 IF Göta	54	21
3	1.59,41	800m	Lovisa Lindh 91 Ullevi	55	22
3	14.49,95	5000m	Meraf Bahta 89 Hälle	76	23
4	1,90	Höjd	Erika Kinsey 88 Trångsviken	115	40
	1,90	Höjd	Emma Green 84 Örgryte	115	40
6	12,91	100mH	Susanna Kallur 81 Falun	126	53
7	4.08,91	1500m	Sarah Lahti 95 Hässelby	126	93
8	2.02,57	800m	Anna Silvander 93 Lidingö	160	142
8	15.10,76	5000m	Sarah Lahti 95 Hässelby	226	46
9	2.03,32	800m	Hanna Hermansson 89 Tureberg	246	191
10	9.30,11	3 000mH	Charlotta Fougberg 85 Ullevi	250	32
11	11,48	100m	Khaddi Sagnia 94 Ullevi	287	242
12	4,65	Stav	Angelica Bengtsson 93 Hässelby	295	18
	31.28,43	10000m	Sarah Lahti 95 Hässelby	308	27
13	13,11	100mH	Elin Westerlund 90 Spårvägen	310	107
14	2.30,02	Maraton	Isabellah Andersson 80 Hässelby	325	132
15	4.13,18	1500m	Yolanda Ngarambe 91 Tureberg	333	186
	11,53	100m	Susanna Kallur 81 Falun	349	307
16	23,50	200m	Pernilla Nilsson 92 Malmö	367	306
	4.13,83	1500m	Charlotta Fougberg 85 Ullevi	369	204
17	4.14,10	1500m	Lovisa Lindh 91 Ullevi	384	211
17	4,62	Stav	Michaela Meijer 93 Örgryte	384	25
18	2.04,68	800m	Sofia Öberg 90 Lidingö	401	310
	6,74	Längd	Khaddi Sagnia 94 Ullevi	413	29
19	4.14,84	1500m	Sofia Öberg 90 Lidingö	426	235
19	2.05,06	800m	Yolanda Ngarambe 91 Tureberg	445	345
19	11,64	100m	Elin Östlund 91 Örebro	484	459
20	23,70	200m	Irene Ekelund 97 Malmö	488	440
	11,65	100m	Pernilla Nilsson 92 Malmö	497	478
21	11,65	100m	Isabelle Eurenius 89 Spårvägen	497	478
22	11,65	100m	Gladys Bamane 89 Spårvägen	497	478
23	11,67	100m	Jessica Östlund 93 Hässelby	536	-
	4.16,62	1500m	Anna Silvander 93 Lidingö	545	291
24	54,03	400m	Matilda Hellqvist 93 Ullevi	599	-
25	23,81	200m	Linnea Killander 93 Malmö	609	-

När man endast tittar på ett år kan det bli skevt, i de fall någon gren har ett ”svagt” toppresultat, eller ett väldigt ”starkt” dito. Några svagare sådana finns även detta år trots att det var ett OS-år. Vi hade ju också världsrekord, eller sådant som låg väldigt nära världsrekordet i några grenar. Svagare topp resultat gör att aktiva i de grenarna kanske kommer något högre i listan, än vad de borde. Det omvända gäller vid väldigt starka toppresultat. Jag har därför gjort samma analys, fast mot världslistan genom tiderna, vilket förmodligen är den mest rättvisande generiska världslistan.

Även nu har jag använt 100m-listan som likriktare. På herrsidan är listan 5 384 resultat djup, men på damsidan har jag bara 981reultat att jobba med. Det begränsade listdjupet för damer gör att bara var 11 resultat (8 unika aktiva) som slår sig in på all-time-listan på damsidan. På herrsidan går det dock att presentera 25 namn.

På 2016-listan kunde man konstatera att 100m-listan är tuffare än de övriga listorna i det att de aktuella resultaten hamnar längre ner på den generiska listan jämfört med respektive grens egen världslista. I genomtiderna jämförelsen gäller inte det för åtminstone löpningslistorna. Johan Rogestedts plats t.ex. på den generiska listan är 273, men på all-time-listan för 1 500m är han på 570:e plats.

Herrar – All-time

	Resultat	Gren	Namn	WL-All-time
1	3.36,58	1500m	Johan Rogestedt 93 Stenungsund	273
2	3.36,92	1500m	Jonas Leanderson 91 Malmö	312
3	8,44	Längd	Michel Tornéus 86 Hammarby	461
4	1.47,16	800m	Kalle Berglund 96 Spårvägen	570
5	1.47,24	800m	Andreas Kramer 97 Sävedalen	615
5	1.47,47	800m	Johan Rogestedt 93 Stenungsund	743
6	3.40,13	1500m	Staffan Ek 91 Huddinge	945
7	1.47,90	800m	Andreas Almgren 95 Tureberg	983
8	10,27	100m	Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge	1218
8	3.41,00	1500m	Kalle Berglund 96 Spårvägen	1293
9	3.41,52	1500m	William Levay 96 Spårvägen	1537
10	5,70	Stav	Melker Svärd Jacobsson 94 Malmö	1598
11	68,72	Diskus	Daniel Ståhl 92 Spårvägen	1699
12	3.42,11	1500m	Johan Walldén 87 Spårvägen	1897
13	2.13,16	Maraton	Mikael Ekvall 89 Strömstad LK	1989
14	3.42,65	1500m	Elmar Engholm 92 Hässelby	2272
15	20,76	200m	Johan Wissman 82 Hässelby	2426
16	10,40	100m	Austin Hamilton 97 Malmö	3000
17	8.34,81	3 000mH	Emil Blomberg 92 Hässelby	3260
18	1.49,73	800m	Joakim Andersson 92 Trelleborg	3349
18	20,87	200m	Tom Kling-Baptiste 90 Huddinge	3375
19	10,44	100m	Odain Rose 92 IFK Umeå	3822
20	1.50,01	800m	Johan Svensson 89 Spårvägen	3905
21	13,97	110mH	Anton Levin 92 Malmö	4176
22	20,95	200m	Felix Svensson 97 Mölndal	4250
23	10,46	100m	Erik Hagberg 95 Upsala	4285
24	1.50,20	800m	Johan Eriksson 88 Tureberg	4335
24	8.37,44	3 000mH	Elmar Engholm 92 Hässelby	4440
24	1.50,28	800m	Elmar Engholm 92 Hässelby	4527
25	3.45,16	1500m	Tim Sundström 89 Tureberg	4564

Damer - 2016 

	Resultat	Gren	Namn	WL-All-time
1	14.49,95	5000m	Meraf Bahta 89	84
2	1.59,41	800m	Lovisa Lindh 91 Ullevi	140
2	4.02,62	1500m	Meraf Bahta 89 Hälle	144
3	12,91	100mH	Susanna Kallur 81 Falun	206
4	15.10,76	5000m	Sarah Lahti 95 Hässelby	428
5	9.30,11	3 000mH	Charlotta Fougberg 85 Ullevi	428
5	31.28,43	10000m	Sarah Lahti 95 Hässelby	513
6	13,11	100mH	Elin Westerlund 90 Spårvägen	518
7	1,94	Höjd	Sofie Skoog 90 IF Göta	561
7	4.08,91	1500m	Sarah Lahti 95 Hässelby	810
8	2.02,57	800m	Anna Silvander 93 Lidingö	815