Stafett-SM en tävling i förfall. Kanske ingen ny spaning,
men lika fullt. Årets upplaga saknade allt. Usla och sömniga arrangemang och
ihåliga tävlingar precis som vi vant oss vid på senare år. SM-utredningen
presenterade inte heller några förändringar som råder bot på problemen. Det
finns förstås ingen silverkula, men något måste alldeles uppenbart göras. Jag
har tidigare föreslagit flera åtgärder i relaterade sammanhang, både inom ramen
för SM-utredningen, finns en del SM-resonemang begravda i ett äldre inlägg om amerikansk friidrott och i Terräng-SM-debatten.
Det mesta går att kalkera och använda även för Stafett-SM.
Åldersklasserna vid Stafett-SM behöver ändras Vid tävlingar
där lagmomentet är ett starkt inslag är det vitalt att den delen fungerar.
Stafett är per definition en lagtävling. Precis som i alla tävlingar gynnas
tävlingen av att ha konkurrens. På Stafett-SM saknas, med några få undantag,
nödvändig volym i klasserna för att det ska bli bra tävlingar. Vad kan man
göra? Precis det som jag sagt tidigare, men som SM-utredningen helt rundade.
Färre åldersklasser! I detta sammanhang behövs bara tre klasser, ungdomar,
15-17 år, juniorer, 18-19 år, och seniorer, 20+. På det viset får vi fler
startande lag i respektive klass och mer riktiga tävlingar. På ungdomssidan kan
klubbar som inte har tillräckligt många ungdomar i en årgång ha möjlighet att i
den bredare ungdomsklassen eventuellt ha ett tillräckligt underlag. De klubbar
som är välförsedda med ungdomar kan ha flera lag. Att vi överhuvudtaget har
22-årsklassen, kan bara förstås som ett dåligt skämt.
Kvalitén på arrangemangen måste, råder ingen tvekan, höjas
radikalt. Mer oengagerade arrangörer får man leta efter. Lösningen är
förmodligen densamma som för Terräng-SM. Rekrytera arrangörer, som kan ta
engagemanget under 5 år, med tydliga krav på förbättringar och att Svensk
Friidrott tar de långsiktiga investeringar som krävs för ett högklassigt
arrangemang. Om vi inte kan höja kvalitén på tävlingen och arrangemanget, kan
vi lika bra lägga ner tävlingen. Det finns ingen naturlag som säger att vi ska
ha ett svenskt mästerskap i stafett. Många länder har inget sådant. I slutändan
skall vi endast ha fungerande mästerskap. Övriga läggs ner eller parkeras. Allt
annat är slöseri med tid och negativt för svensk friidrotts utveckling. Vi kan
inte ha tävlingar enbart för att tillfredsställa några nostalgiska ledare. Det
finns många tävlingar utomlands den här tiden på säsongen, som är mycket mer
utvecklande för våra elitaktiva.
Vi måste också kunna komprimera tidsprogrammen för våra
tävlingar i allmänhet och våra mäster-skap i synnerhet. Lördag hade vi 70 min
effektiv löpning med ett tidsprogram på 3 tim 20 min och för söndagen 1 tim 50
min löpning med ett tidsprogram på 5 tim 10 min. Oklart varför. Vi behöver
fokusera på våra rutiner, calling, starters, tidtagning, så att vi kan skjuta
iväg heat inom en minut från föregående målgång. Naturligtvis går inte det vid
stafett, men för lopp utan växlar och startblock ska det inte vara något som
helst problem. Även för sprint och stafett finns en stor förbättringspotential.
Tanken är att vi vill ha publik på våra arrangemang och då kan vi inte hålla på
i 5 timmar. Att minska antalet klasser och kanske även ändra grenprogrammet ligger
också i linje med en kompaktare tävling. Förresten vad f-n är 3x400 och 3x800
annat än löjeväckande? Vad är nästa steg 2x400? Och i förlängningen 1x400?
Ytterligare en medleystafett vore bättre än 3x. Antingen en distance medley
(1200-400-800-1600) eller någon ny variant, t.ex. 600-200-400-800.
Det finns mycket mer att säga i ämnet, men det långa med det
korta är att något måste göras innan det är för sent.
 |
| Prispallen på 4x800m, Stafett-SM, 2017 |
