torsdag 15 juli 2021

SOK och ”Uppdrag Granskning”

Att SOK utgör en betongsugga för utvecklingen av svensk idrott och svensk löpning i synnerhet har varit allmänt känt sedan länge. I UG häromdagen framstår de tyvärr som om de tappat allt förstånd. Peter Reinebo börjar lägga sig i träningen med kvasi-filosofiska utläggningar om naturliga biotoper. Han framstår bara som en ren pajas när han ska försvara att SOK skapar helt egna regelverk utan stöd i forskningen och eller på andra håll i världen. Det kokar egentligen ner till att träningsformer vars syfte är att man ska bli bättre är att anses vara doping?! ¿Que? Det skulle inte bli mycket till tävlingar om Reinebos filosofi var rådande. Som tur är finns det internationella regler som Arne Ljungquist redogjorde för på ett förtjänstfullt sätt.

Reinebo har alldeles uppenbart hoppat i galen tunna och kan inte ta sig upp. Den träning som David Nilsson bedriver innehåller inte ens spår av doping. Tvärtom försöker han att utnyttja och utforska sådant som alldeles uppenbart inte innebär doping för att bli bättre, något som SOK borde stödja till fullo. Man kan förstås ha olika åsikt om nyttan av t.ex. höghöjdsträning eller metoder som ger motsvarande effekter. Det finns alldeles för många extremt framgångsrika löpare som inte nyttjar höghöjdsträning för att ensidigt sjunga dess lov. Men att bedriva sådan träning kan omöjligen anses innebära fusk, vilket kvasifilosof Reinebo tydligen anser. Det vore väl fantastiskt om fler löpare i världen hade möjlighet till höghöjdsliknande träning eller andra icke dopingbehäftade träningsformer. 99,99% av världens löpare kan inte försörja sig på sin löpning och bor inte på hög höjd och har inte råd att åka iväg på långa höghöjdsläger, med de kostnader och den förlorade arbetsinkomst som det innebär.

SOK sitter på alldeles för mycket resurser och makt för att det ska vara hälsosamt för svensk idrott. Idag består OS av alldeles för många perifera idrotter vars utbredning är extremt begränsad och inte har på ett OS att göra. Hela OS-tanken är egentligen helt överspelad, speciellt vinter-OS har inget med världsidrott att göra. SOK:s idé om att endast sådana som kan konkurrera om en topp-8-plats på OS ingår i deras stödprogram, straffar de aktiva som verkligen satsar i de världsomspännande idrotterna med den tuffa konkurrens som det innebär. Resurserna hamnar på annat håll. Även inom större idrotter kan deras synsätt medföra olyckliga snedfördelningar. Det är särskilt tydligt inom friidrotten, som ju endast på papperet är en idrott. Skillnaden i konkurrens mellan löpningen och teknikgrenarna är avsevärd. När man tittar på vilka som ingår i SOK:s topp- och talangprogram blir det uppenbart. För friidrotten ingår övervägande teknikfriidrottare vars resultat ligger långt ifrån de bästa i världen, även om de har en hög ranking inom den enskilda grenen. Löparna och vissa sprinters som håller en avsevärt högre resultatnivå, får inget stöd från SOK. SOK som institution fungerar helt enkelt inte som drivkraft för utvecklingen av svensk idrott på världsnivå. Resurserna hamnar hos de idrottare som tävlar i perifera ”kalleankaidrotter” och inte hos dem som spänner bågen och utmanar världens främsta idrottare alla kategorier. (Kuriosa. Härom året kom det fram att den svenska idrottare som fått mest stöd av SOK var en dubbeltrap-skytt! Dubbeltrap lite som varpa, med den skillnaden att varpa inte finns med på OS-programmet.)

SOK måste läggas ner och ersättas med ett centralt elitidrottsstödprogram som kunde fördela tillgängliga resurser, utan koppling till OS. Stödet skulle styras mot dem som tävlade i de världsomspännande idrotterna med hög konkurrens. I de små idrotterna som vi i stort sett är ensamma i världen om att utöva, behövs inte de resurserna för att hävda sig. Vad som krävs för att åtnjuta stöd skulle stå i relation till världskonkurrensen inom idrotten (eller grenen).

Utan SOK skulle vi på köpet bli av med en massa idrottspampar, dryga administrativa kostnader och vidlyftiga representationskonton. Pengar som gör bättre nytta hos våra elitaktiva. Drömma kan man förstås göra, fast det kanske SOK klassar som doping…