Vad vi kan lära oss av NCAA-indoor

Efter att ha tittat på årets NCAA-indoor, finns det några saker som Svensk Friidrott borde lära sig av och anamma i de större mästerskapstävlingarna, i huvudsak senior-SM, inne och ute. Tävlingar där vi har förväntningar på att attrahera publik. Inga nya synpunkter från min sida. Jag har varit på det mesta förut, men väldigt lite händer när det gäller att utveckla våra tävlingar. 

Våra SM-tävlingar måste genomföras mer komprimerat, för att få ett format som ligger mer i linje med vad dagens idrottspublik attraheras av och är van vid från andra idrotter. Finalpass ska kunna genomföras inom c:a 2 timmar. Försök och kvaltävlingar ska ligga utanför det fönstret, men alla finaler ska kunna genomföras inom ett klart uttalat finalpass. Det är bevisligen fullt möjligt att åstadkomma, men det kräver att arrangörerna hottar upp sitt arbete. Ett krav som absolut kan ställa på våra viktigaste tävlingar. Min erfarenhet är att funktionärerna på tex. NCAA har en mycket proffsigare attityd jämfört med de ibland i de närmaste ”straffkommenderade” funktionärerna som ska få våra SM-tävlingar att löpa smidigt. 

För att komprimera programmet krävs kort tid mellan starterna av löpgrenarna. Jag klockade tiden mellan att ett heat gick i mål och att nästa start genomfördes och tiden låg på c:a 2 min. Det är inte mer komplicerat än att nästa heats deltagare är beredda direkt. Det funkar inte att de såsar runt i calling eller på annat håll. På NCAA handlar det ofta om yppersta världseliten, med världsårsbästa och resultat på den nivån. Om de klarar av att ställa in block, provstarta och vara redo för starten på kort tid, då ska banne mig även svenska aktiva kunna klara av det. Det handlar endast om att de kraven ska ställas på dem och att funktionärerna jobbar effektivt. Uppvärmningen sker innan inmarschen, inne på arenan handlar det bara om att göra sig redo för starten. Det såsande som genomsyrar dagens SM-tävlingar, gynnar ingen, inte de tävlande och absolut inte publiken. 

Dagens standardtidsprogram för SM-tävlingar borde förpassas till den plats där det hör hemma, i papperskorgen, och ersätts med ett program som baseras på finalpass på c:a 2 timmar, kompletterat med kval- och försökspass, med syfte att koordineras med finalpassen på ett sådant sätt att t.ex. traditionella dubbleringar möjliggörs på bästa sätt. För försökspassen ser jag inte alls samma behov av att komprimera dem mer än nödvändigt. Med lite finess kan möjligheterna till dubbleringar bli betydligt bättre än idag. Vi vill ju att mästaren i varje gren ska vara den bästa i landet och inte tvingas avstå pga. tidsprogrammet. 

Målsättningen borde vara att så mycket som möjligt av kval och försök ska avgöras på fredagen, med enstaka undantag. Vi får då två matiga finalpass, lördag och söndag, som blir mycket attraktiva ur ett publikhänseende. Att vi till delar offrar fredagen något, kan vi leva med. Fredagskvällar är ändå en riktigt dålig publikdag, eftersom det är en familjekväll på många håll. Det kan trots allt vara många på plats, om många kval och försök avgörs då. Alla ledare, tränare och anhöriga kommer att vara på plats för att se sina adepter och närstående tävla, alla går ju inte heller vidare till lördag/söndag. Jag vet att ISM normalt bara är två dagar, förutom i år då det var tre dagar. Jag tycker dock att vi även fortsättningsvis borde använda delar av fredagen vid ISM. För övrigt skulle vi kunna ha fritt inträde på försökspassen, som kan locka åskådare som passar på att få en glimt av vår friidrott. Lyckas vi med att göra huvudpassen attraktiva, fullmatade med finaler och svenska mästare på löpande band, kommer vi att ta igen det och totalt sett locka mer publik.

Avseende dubbleringar skulle exempelvis löpningen kunna genomföras genom att 800m och 1 500m försöken avgörs fredag. Den ena grenen tidigt i programmet och den andra sent. Under lördag genomförs 800m final och 3000m. På söndag återstår då 1 500m final. På det sättet går det bra att dubblera 800/1500m eller 1500/3000m. 800/3000m, är inte någon vanlig dubblering och behöver därför inte prioriteras. De som kan konkurrera om medaljer skulle med ett sådant upplägg få bättre möjligheter än idag att göra sig själv rättvisa i två grenar.  

En annan lärdom som vi borde dra från NCAA när det gäller löpning är att vi inte ska gå in på gemensam bana redan efter första kurvan inomhus. Dagens svenska modell är kvalificerad idioti. Att starta in i en kort kurva för att sedan omgående gå in på gemensam bana är dömt att misslyckas. Att det blir strul är mer regel än undantag. Vår lösning är osportslig, den gynnar ”ruffiga” löpare och fula knep, utan att det går att stävja. Det är nämligen väldigt svårt att ställa någon till svars för ”olyckor” som sker i den trånga situation som denna tidiga övergång till gemensam bana innebär. Det finns det otaliga exempel på. På NCAA går man in på gemensam bana efter två kurvor på 800m, 1500m/mile och 3000m. Det fungerar alldeles utmärkt, vida överlägset den kaos som våra starter innebär. Den viktigaste fördelen är det sportsliga perspektivet. Den som vill hålla fart och ligga med har 150m istf 50m att ordna det. Generellt har alla betydligt större möjligheter att hitta en plats i fältet utan att det kräver armbågar och knuffar. Starterna i USA fungerar tveklöst bättre. Det gynnar också resultaten, speciellt på 800m, där dagens modell kräver vansinnesöppningar, för att vara säker på en bra position. Man kan också undra varför man på 400m går in på gemensam bana först efter två kurvor, om det är så mycket bättre med gemensam bana efter en kurva? Och då är det på 400m endast 4-6 löpare, inte 10-15 som det kan vara i löpning. Det här är bara att fixa; dagens modell suger.

En stor skillnad är reultatredovisningen. På NCAA presenteras resultaten omedelbart efter målgång, efter några få sekunder. Vidare har man alla varvtider för samtliga löpare under loppet och direkt efter målgång. Att man inte kan få till det på småtävlingar, har jag full förståelse för, men på SM!? Ligger vi efter tekniskt eller vad är grejen? Det känns som att Postnord är inblandad på något sätt i vår reslutatredovisning.

Vi saknar även ofta rullklockor på lämpliga platser. Sådana kan man inte ha för många av, både för löparna och publiken. Det måste ju finnas massor av klockor runt om i landet, som bara står och samlar damm. Fram med dem till SM.