Musses bidrag till ”Sommar i P1” blev ett program som mycket
väl beskrev både Musses fysiska förflyttning från ett krigshärjat Somalia till
den bohuslänska idyllen och den livsresa från 5-årig fåraherde till en av
världens främsta löpare som den medförde. Musse måste vara världens mest
sympatiska människa och det vore svårt att hitta någon som inte oreserverat gillar
honom.
Som löpare själv förstår jag också vilken otroligt tuff
träning och åtskilliga umbäranden som ligger bakom de framgångar som han nått. Just det tror jag
är svårt för lekmännen bland lyssnarna att förstå. Hur bra hans lopp i Heusden-Zolder
var 2007, svenska rekordet på 3000m hinder, 8.05,79, är också svårt att förstå
för gemene man som matats med svensk medias syn på sportvärlden med lika delar
fotboll och ”framgångar” i regionala periferisporter som ishockey och skidåkning.
Hursomhelst, med hans svenska hinderrekord placerar han sig på tredje plats
bland svenska manliga friidrottare genom alla tider, Sveriges 25 bästa manligafriidrottare genom alla tider, bakom endast Patrik Sjöberg och Armand
Duplantis!
Som kuriosa kan jag notera att 1989 när Musse flydde från Mogadishu till Lysekil, befann jag mig under ett par veckor i Fairfax utanför Washington DC hos Jama Aden och flera av hans somaliska vänner. En dag var jag med dem och demonstrerade utanför amerikanska utrikesdepartementet. Vi demonstrerade mot att USA tog emot ett besök av den somaliska premiärministern Mohamned Samatar. Samatar var den fruktade diktatorn Siad Barres högra hand och anklagad för mycket allvarliga krigsförbrytelser, som befälhavare över de styrkor som begick allvarliga brott mot mänskligheten som massmord, kidnappningar, systematiska våldtäkter, tortyr och andra krigsförbrytelser. Vår demonstration uppmärksammades med en liten artikel med bild i Washington Post. Möjligen har jag den liggande hemma någonstans.
