SvT:s friidrottssändningar ett haveri

Ett lite spretigt inlägg, men någon måste blåsa i visselpipan och tala om att kejsaren inte har något på sig. Hur dåliga sändningar kan man acceptera innan man når en punkt då det vore bättre att inte ha några sändningar alls? Sändningarna från Folksam-GP ligger farligt nära den gränsen. Årets sändningar har varit en katastrof. Man har haft 2 timmars sändningstid. Löpningarna i huvudprogrammet brukar pågå i, högt räknat, totalt 20-30 min. Det finns således minst 1 tim 30 min att visa hur mycket teknik och sprint som helst. På den tiden kan man visa övertrampshopp i multipla repriser, aktiva som tar av och på sig överdragskläder, snack med tränare, hoppare som står och förbereder sig, diskuskast i buren, framlänges och baklänges om så önskas, i slowmotion, upp och ner kanske. Men icke, det måste visas just när löpningarna pågår. Varför? Redan när jag var liten pilt hade man uppfunnit repriser. Det blinkade ett R i ena hörnet på den svart-vita-TV-mottagaren och på något magiskt sätt så kunde man visa sådant som redan hade hänt! Hur gick det till, otroligt! Det verkar som att dagens Tv-producenter måste ha slumrat till under den lektionen vid utbildningen om de överhuvudtaget genomgått en sådan. För det verkar inte som att de klarar av att visa löpningarnas 20 min och samtidigt samla på sig material från andra feeds och visa det efter att löpningen har gått i mål?! Lite märkligt eftersom de är väldigt duktiga på att visa repriser från genomförda hopp och kast. Vad är grejen, kan de inte hålla två eller flera skeenden i huvudet samtidigt?

I Karlstad t.ex. hade 3000m herrar den för dagen idrottsligt starkaste duon av svenskar i någon gren. Kalle Berglund, 1500m-3.33, och Suldan Hassan 5000m-13.17. Av detta visade man starten, några korta sekvenser på 200m håll och sista varvet. Istället, visade man en riktigt usel längdtävling för damer inkl. ett c:a 5.50-hopp i flera repriser med efterspel, monitortittande etc. Varför? Har inte producenten någon som helst yrkesstolthet? Kommentatorerna bjöd inte heller på några varvtider. Möjligen var de inte på plats, vilket till en del skulle kunna urskulda deras haveri. Men, även så, får de väl ryta till. Det är ju inte direkt första gången som det här händer. Här vore en ”Bo Holmström” på sin plats, ”Lägg ut, lägg ut…”.

Svensk löpning är inne i en guldålder, men den skildras inte av media. De fortsätter att visa dessa hopplösa teknikaktiva. Faktum är att med några väldigt få undantag är svensk teknikfriidrott riktigt på dekis. Gå ner några enstaka placeringar på de svenska topplistorna, vissa grenar kan du stanna även högst upp, och du hittar rena ”motionärer” om uttrycket kan appliceras på sådan idrott.

Någon jävla ordning måste det vara även på en sportproduktion.

På förekommen anledning följer här en ”Bo Holmström parlör”:

”Lägg ut”	Det pågår en löpning, visa den!
”Lägg fram”	Som kommentator se till att ha en eller flera stoppur tillgängliga så att TV-tittarna kan förses med information från sådant som inte visas. Vi har ett flertal kommentatorer, som aldrig verkar ha använt ett sådant verktyg, även fast det finns i närmaste armbandsur eller mobiltelefon. Lägg även fram ett ”pace chart”, så att du klarar av att förhålla dig till splits och varvtider.
”Lägg av”	Sluta att övervärdera alla dessa ofta undermåliga teknikresultaten och sluta med att alltid hitta ”godtagbara” försvar till dem. Konserverad gröt är konserverad gröt.
”Lägg till”	Presentera alla löpare i loppen, även om den undermåliga regin på arenan har slutat att göra det. Det är i löpningar som det behövs! I teknikgrenarna framgår redan då det inför varje hopp eller kast lägger ute en grafik med information om vem som hoppar eller kastar. På sprintsidan håller löparna en förutbestämd bana och det är betydligt enklare att identifiera de aktiva. På löpsidan behöver tittaren verkligen få hjälp innan starten att identifiera löparna, så att de kan följa loppen på bästa sätt.
”Lägg på”	Den feed som enbart visar ”pausidrott”, när det finns pågående idrott att visa från andra feeds. Pausidrott, alltså oändliga repriser av teknikförsök som inte blir mer intressanta för att det vevas gång på gång, eller aktivas förberedelser, ”snack” med tränare och annat av väldigt litet intresse.
”Lägg bort”	Detta eviga tjat om kenyaner och etiopier i löpningarna. I verkligheten brukar det nästan regelmässigt vara en eller annan bra europé, amerikan, kanadensare eller oceanier som är med och slåss om det. Kommentatorerna framställer det i det närmaste som att övriga, icke östafrikaner, är utfyllnad, fast de i själva verket ligger mycket närmare de bästa i världen än i stort sett alla startande i teknikgrenarna.
”Lägg in”	Mer expertkunskaper om löpning. När kommer vi att få en bisittare som brinner för löpning? Varför ska bisittaren alltid vara en före detta teknikfriidrottare eller tränare med fokus på teknikgrenarna, när den största grengruppen inom friidrotten är löpning?! Bredden inom löpningen är också i det närmaste oändlig inom världseliten jämfört med den inom teknikgrenarna. Det betyder att det krävs ett mycket större jobb med förberedelser för löpningen. Det räcker inte med att sitta med en världslista. Löpexperten måste dammsuga nätet efter resultatlistor och streams från tävlingar runt om i världen. Hur många gånger har inte kommentatorerna suttit som fågelholkar när, i deras ögon, helt ”okända” löpare dyker upp på mästerskapen. I själva verket har de vid otaliga tillfällen i andra sammanhang visat den förmåga som nu gör dem till ”överraskningar” i sändningen.   Vi har tyvärr aldrig begåvats med en löpningsexpert bland alla de kommentatorer som har passerat revy under åren. Och det märks. Det finns så många löpare som håller mycket hög klass att det krävs väldigt mycket av en kommentator för att kunna bidra. Utan en dedikerad expert står sig SVT väldigt slätt. Ibland blir det verkligen parodiskt. Löpare med långa karriärer på högsta nivå passerar som nybörjare och överraskningar för SVT:s kommentatorer. De drar sin gräns ungefär vid tidigare medaljörer och världslistan. Allt annat verkar vara okänd terräng.   För löpning är bidraget från de bisittare vi har tvingats leva med lika värdefullt som en hink med sand i Sahara. Det bidrag de ger i andra grenar är marginellt. Jag lovar att jag, eller vilken lekman som helst, skulle kunna hantera det. Ja, vi vet att det finns olika stavar och att man ibland behöver en styvare eller mjukare stav. Det är inte heller svårt att konstatera att en höjdhoppare rev med vaden och att det skulle vara till fördel att inte göra det. Jag tror också att jag även skulle kunna lista ut att när en längdhoppare trampat över tillräckligt många gånger, borde de åtgärda ansatsen t.ex. genom att flytta ansatsmärket. Kanske skulle även den slöaste kniven i lådan förstå att ett diskuskast som ställer sig på högkant och landar 15m för kort inte var speciellt lyckat. Det är överhuvudtaget rätt tröttsamt att lyssna till alla teknikfriidrottsfloskler.   Tittarna vill ha mellantider, prognoser och analyser löpande under loppen. Vad betyder en öppning eller en passertid för loppet? Med deras erfarenhet, hur påverkas de olika löparna av det som hänt hittills i loppet. Löparna i loppen är inte nybörjare, långt därifrån. Hur har de svarat på motsvarande situation förut. Vad har de för meriter, SB:n, PB:n och normalnivå nu och historiskt. Annat av värde från karriären, etc. etc. För att landa det måste man ha ett brinnande intresse. Och just det, någon erfarenhet har de inte. En bisittare som ska kunna bidra under loppen, måste leva löpning. Man går inte till skomakaren när man har tandvärk. Erfarenhet, eget intresse och tom. viss nördighet ingår i jobbet.
”Lägg undan”	Allt tjafs om pacingen, ”harandet”, i loppen. Det är ändå ingen av kommentatorerna som förstår sig på det. I kommentatorernas ögon springer hararna alltid för fort, för långsamt eller för långt framför de ”tävlande”. En bra pacer har bara en uppgift och det är att försöka pricka den förutbestämda tiden och gärna nå den via jämn fart. Pacingen har lyckats om haren lyckas med det och fältet har dragits ut och når den önskade tiden vid den förutbestämda sträcka som pacingen beställts för. Den önskade tiden behöver inte vara den tid som pacern ska nå. Löparna i loppet försöker nå den tid som är optimal för dem och den skiljer sig åt från löpare till löpare. Det sämsta som pacern kan göra är att anpassa sin fart till övriga i startfältet, eftersom det riskerar att göra att alla i fältet landar fel!
”Lägg ner”	Svensk medias friidottssändningar om inte kvalitén höjs rejält. Vad är nyttan med en sändning som inte visar idrotten? Detta lär dock inte hända, eftersom friidrottsintresset ju är stort i vårt avlånga land, faktiskt det största bland alla idrotter (3.40 in i programmet).   De skulle i alla fall kunna börja med att ta bort det fullständigt misslyckade experimentet med delad skärm. Det är i alla fall så som det används, fullständigt värdelöst! Varför visa två olika feeds dåligt? Varför använda endast 50% av skärmen? Rätt utfört ska en feed visas i helskärm och ovanpå den i en mindre ruta, placerad där den är minst i vägen, läggs en sekundär feed. På så sätt kan man utnyttja varenda dyrköpt pixel på TV-skärmen. Bäst är dock att i möjligaste mån undvika dubbelvisande och i stället samla material som kan visas när löpningar inte pågår. På så sätt kan man med lite vettig redigering och planering, se löpningar i sin helhet och följa utvecklingen i teknikgrenarna i ett genomtänkt flöde, i stället för brottstycken här och där. För dem som absolut inte vill missa någonting av en viss teknikgren, borde SVT lägga ut sådant i separata streams på SvTplay. Så gör ESPN tex. vid NCAA-finalerna. SVT har flera olika feeds vid stora mästerskap att välja på; det är bara att göra. Bandbreddeb är stor, det borde inte finnas några begränsningar för hur många pågående streams som kan hanteras i SvTplay.
”Lägg upp”	En plan för sändningen som medger att visa all löpning och inte som idag att antingen, som TV4, lägga in reklam under löpningar, eller, som ofta SvT, negligera all längre löpning tills dess att klockan ringer eller endast visa ogenomtänkta brottstycken av loppen i brist på hoppare som ska byta om.

 

För övrigt, hur tänker man på SFIF med Folksam-GP-sändningarna? Här visar SvT två timmar på ofta bästa sändningstid och så får de detta urvattnade arrangemang! Två timmar, då det bara finns material för högst en timme. Det är pinsamt långa mellanrum mellan det som händer på löparbanan. Utfyllnaden däremellan består av väldigt svaga teknikgrenar, där huvuddelen av deltagarna i bästa fall håller en nivå, som om det vore löpare skulle betraktas som elit-motionsnivå. Som sagt i bästa fall. Tempot i tekniktävlingarna kännetecknas inte heller av någon brådskande karaktär. På plats och vid TV:n, kan man riktigt känna hur arrangemangen kämpar för att precis nå över lägsta godtagbara kvalitetsnivå, när målsättningen snarare borde vara ”excellence”. Bristen på ”urgency” kommer förr eller senare komma tillbaka som ett knivhugg i ryggen. SvT kommer inte att slösa så mycket av tillgänglig ”bästa sändningstid” på en sådan urvattnad produkt! 

Sätt ihop de bästa krafterna vi har på arrangemangssidan och låt dem sköta Folksam-GP, men lokal hjälp om sådan finns att tillgå på respektive tävlingsort. Se till att all utrustning finns i tillräcklig omfattning. Vi behöver bl.a. rullklockor vid varje 100m, ordentliga resultattavlor för alla teknikgrenar och flera uppsättningar med fungerande startutrustningar för att nästa startplats ska vara riggad och klar redan innan den ska användas. Se till så att resultaten från löpningarna kan ticka fram omedelbart efter målgång. Sådant lyckas de med på nästan alla amerikanska tävlingar. Det borde även vi kunna åstadkomma. Samma fungerande utrustning kan/borde användas vidd alla GP:na. Jag övertygad om att det står lämplig utrustning undanstoppad på olika håll, och de skulle göra bättre nytta om de användes. Ett gemensamt team av dedikerade personer sköter tekniken på alla tävlingarna. En hög kvalité på tävlingarna kommer att ge mångfaldigt tillbaka. Aktiva, både från Sverige och från andra länder, uppskattar bra arrangemang och kommer att söka sig till den svenska GP-serien. I och med det kommer tävlingarnas idrottsliga nivå att höjas och ”produkten” förbättras. En bättre produkt är en förutsättning för att konkurrera på ”sportmediamarknaden” och för att säkra mediautrymme även i framtiden. Dagens produkt är chanslös. Med lite tur skulle även SvT:s sändningar kunna bli bättre. Inget talar kanske för det, men även en gammal hund kan lära sig sitta, sägs det. Åtminstone borde deras intresse öka om produkten blir mer säljbar.