Traditionsenligt har jag tittat på friidrottsåret i världen
ur ett statistiskt perspektiv. Det finns flera vinklar att betrakta det ur. Det kommer fler inlägg. I detta tittar jag på grenarna och deras konkurrenskraft
jämfört med föregående år och genom tiderna.
Jag jämför resultat på nivå 1,10, 100 och 150 för 2016 med
motsvarande resultat för 2015 och ”all-time”, källa tilastopaja.net. 2016 var
som bekant ett OS-år, vilket brukar vara gynnsamt för vissa grenar, dock inte
alla. Många vill kvalificera sig till OS, samtidigt som deltagandet på övriga
stora galor, tex. Diamond Leugue, kan ransoneras något bland dem som tillhör
den yppersta toppen. På löpsidan kan det innebära färre seriösa
”världsrekordförsök” och de goda resultat som kan uppnås även bakom toppnamnet i
de loppen. De mer rena resultatgrenarna, alltså där sk. taktik spelar en
mindre roll brukar generellt visa förbättrade resultat. Ingen regel utan
undantag dock.
Sammanställning på herrsidan visar att diskus var den gren
som var bäst ifht 2015. Grönt symboliserar att grenen på angiven nivå var
bättre 2016 än 2015 och rött visar på motsatsen. Med några undantag var
grenarna generellt bättre 2016 på nivå 100 och 150. Toppresultatet var dock
ofta sämre.
 |
| Män - Världsstatistik - 2016 jämfört med 2015 |
Samma uppställning på damsidan visar en övervägande grön karta, där 10 000m var klart bästa gren jämfört med 2015 mycket pga. världsrekordet i Rio tillsammans med även en stark topp-10-nivå. Även damernas hinderrekord påverkar damernas hinder positivt. Längst ner ligger damernas höjd, som gått lite kräftgång på senare år och inte ännu vänt. 1 500m påverkas av att ingen riktigt kunde motsvara Dibabas 3.50-lopp från föregående säsong och på maratonsidan gör satsningar på OS-loppet att färre springer de traditionellt snabba marorna på vår och höst.
 |
| Kvinnor - Världsstatistik - 2016 jämfört med 2015 |
En bättre analys huruvida årets säsong på grennivå var stark fås om vi istället tittar på hur grenarnas årslistor står sig mot all-time-statistiken. Ett statistiskt totalt nollresultat är förstås omöjligt, då det skulle innebära att årets statistik skulle vara i stort sett identisk med de 150-bästa resultaten genomtiderna. Närmast kommer 400m, där van Niekerks världsrekord förstås ger ett nollresultat på nivå 1, men även totalt sett är grenen starkast, mycket knappt före maraton och 100m. Generellt presterar all sprint och löpning närmare sina historiska absoluta toppresultat. Sedan är det ett mindre skutt till alla hoppgrenar och ett större gap till mångkamp och kast. Vad det beror på tål att fundera på. Några skulle säga att all-time-listan är infekterad av mer omfattande doping historiskt. Är det hela förklaringen? Finns det fler förklaringar?
Hur konkurrenssituationen inom grenarna ifht andra grenar återkommer jag till i ett senare inlägg.
 |
| Män - Världsstatistik - 2016 jämfört med all-time |
Bilden för kvinnor skiljer sig något åt gentemot herrarnas. Det finns flera ”yngre” och mycket "yngre" grenar, vars all-time-statistik, ännu inte är lika stark som övrigas. Exempel på detta är toppande gren, 3 000m hinder, andra exempel är stav, slägga, 5000m och 10 000m. Flera världsrekord och nära världsrekord hjälper upp dessa grenar, tillsammans med att även nivån längre ner i flera fall höjts år från år
 |
| Kvinnor - Världsstatistik - 2016 jämfört med all-time |
I kommande inlägg, kommer jag att titta på spridningstal för resultaten inom grenarna, för att visa på konkurrenssituationen inom grenarna. Det kommer sedan att resultera i en ranking av svenska friidrottares toppresultat under 2016 mot en likvärdig världslista, dvs. mot den gren som 2016 har den högsta konkurrenssituationen. Slutligen tittar jag på vilken plats på en världslista, som extrapolerats fram från ”bästa” grens resultatspridning mellan plats 1, 10, 100, 150, 500 och 1 000, landets bästa friidrottare hamnar.
