Sverige topp-25 – 2020 - slutlig l

Dags för den slutliga 25-bästa listan. Speciellt för i år är att rankingen baseras på världslistorna från 2019, eftersom världslistorna säsongen 2020, med alla de restriktioner som gällt kring tävlingarna under 2020, inte har den kvalité som krävs för att göra en ranking. Fröresultaten i grenarna utgörs således av genomsnittet av då gällande världsrekord och världsårsbästa. Resultatspridningen som används härrör från världslistan för herrarnas 100m för 2019. I praktiken är således förutsättningarna identiska för motsvarande lista 2019.

	Kön	Gren	Resultat	Namn	F-år	Klubb	WL-plac-2020 (WL-WR)
1	H	Stav	6,15	Armand Duplantis (1)	99	Upsala IF	1
2	H	Diskus	71,37	Daniel Ståhl (2)	92	Spårvägens FK	15
3	H	800m	1.44,47	Andreas Kramer (8)	97	Sävedalens AIK	41
4	D	Stav	4,83	Michaela Meijer (6)	93	Örgryte IS	64
5	H	1500m	3.35,34	Kalle Berglund	96	Spårvägens FK	79
6	H	5000m	13.18,01	Suldan Hassan	98	Ullevi FK	107
7	H	1500m	3.37,56	Johan Rogestedt	93	F Stenungsunds FI	164
8	H	800m	1.46,86	Erik Martinsson	96	Gefle IF	224
9	H	800m	1.46,96	Felix Francois	90	Örgryte IS	237
10	D	Stav	4,73	Angelica Bengtsson (5)	93	Hässelby SK	283
11	H	5000m	13.29,59	Emil Millán de la Oliva	01	Eskilstuna FI	296
12	H	3000mH	8.25,35	Simon Sundström	98	IFK Lidingö	302
13	H	400mh	49,69	Carl Bengtström	00	Örgryte IS	353
14	H	800m	1.47,55	Joakim Andersson	92	Spårvägens FK	354
15	H	1500m	3.40,08	Emil Danielsson	97	Spårvägens FK	367
15	H	1500m	3.40,12	Suldan Hassan	98	Ullevi FK	371
15	H	800m	1.47,72	Johan Rogestedt	93	F Stenungsunds FI	392
16	H	halvmaraton	1.01,40	David Nilsson	87	Högby IF	407
17	D	Höjd	1,95	Erika Kinsey (10)	88	Trångsvikens IF	418
18	H	1500m	3.40,58	Andreas Almgren	95	Turebergs FK	426
19	H	Maraton	2.10,03	Mustafa Mohamed	79	Hälle IF	469
19	H	Maraton	2.10,09	David Nilsson	87	Högby IF	490
19	H	10000m	28.23,21	Emil Millán de la Oliva	01	Eskilstuna FI	586
20	D	1500m	4.07,07	Hanna Hermansson	89	Turebergs FK	595
21	D	Längd	6,92	Khaddi Sagnia (3)	94	Ullevi FK	613
22	H	400mh	50,15	Oskar Edlund	02	Täby IS	629
22	H	1500m	3.42,11	Simon Sundström	98	IFK Lidingö	650
23	H	110mh	13,81	Max Hrelja	98	Malmö AI	664
24	D	halvmaraton	1.09,52	Sarah Lahti	95	Hässelby SK	699
25	H	100m	10,37	Henrik Larsson	99	IF Göta Karlstad	704

Närmast utanför: Emil Blomberg, 3.42,48, Felix Svensson, 20,80, Simon Pettersson, 67,72 (4), Yolanda Ngarmabe, 4.08,81, Nick Ekelund-Arenander, 46,60 … Plats-40 Tobias Montler, 8,15 (9),  Plats-59 Kim Amb, 86,49 (7)

Inom parantes placeringen på hoppokastförbundets 10-bästa lista.

Klubbar på listan:

Klubbar	Antal unika aktiva	Antal
Spårvägens FK	4	4
Ullevi FK	2	3
Örgryte IS	3	3
Hässelby SK	2	2
Turebergs FK	2	2
Eskilstuna FI	1	2
Högby IF	1	2
IFK Lidingö	1	2
F Stenungsunds FI	1	2
Malmö AI	1	1
Hälle IF	1	1
Sävedalens AIK	1	1
IF Göta Karlstad	1	1
Upsala IF	1	1
Täby IS	1	1
Gefle IF	1	1
Trångsvikens IF	1	1
	25	30

Grenar:

Samtliga resultat inom topp-25. Vissa aktiva finns alltså med i mer än en gren.

Grenar	Herr	Dam
1500m	6	1
800m	5	0
5000m	2	0
Maraton	2	0
400mH	2	0
Stav	1	2
Halvmaraton	1	1
100m	1	0
10000m	1	0
3000mH	1	0
110mH	1	0
Diskus	1	0
Längd	0	1
Höjd	0	1
	24	6

Grenranking kommer i ett senare inlägg.

10-bästalistangate II

Det finns ytterligare en sak som kan leda till missförstånd i Mats Wennerholms artikel. I min kritik av hopp- och kastförbundets 10-bästalista, ingår inte direkt någon regel eller avsikt att listan t.ex. borde innehålla fler löpare. Min ansats bryr sig inte om vilken person eller grengruppsrepresentant som har presterat resultat på en viss nivå. Det låter jag världens samlade friidrottares resultat avgöra baserat på tillgängliga världslistor. Alla grenar hanteras efter samma mall och resultatet av det visar att löpning är häftigt underrepresenterat år efter år efter år i 10-bästalistan och för den delen i många andra sammanhang i relation till den idrottsliga standard som svensk löpning representerar. Att påtala det är inget självändamål, utan resultatet av analysen. Resultatet är inte heller överraskande eftersom samma kalkyl har visat att årets 25-bästalista över svenska friidrottares resultat 2020 domineras av löpare (16 av de 25 unika namnen på listan är löpare, slutlig lista för 2020 kommer, men såg ut så här 13 aug) och den grenranking (medelplacering för topp-3 i varje gren) som jag gjorde avseende 2019 visade på en förkrossande dominans för löpning och sprint. Det finns alltså ingen outtalad målsättning att framställa en ranking som favoriserar löpning. Inga röster som ska fabriceras i Georgia. Det är svenska friidrottares prestationer i relation till världskonkurrensen som leder till resultatet.

10-bästalistangate

 

Intressant att Mats Wennerholm, på något sätt hittat den härbloggen. Det var förmodligen inte lätt, men kul att problematiken kring 10-bästalistan lyftes på annat håll än enbart här. Som sagt, kul att någon hittade hit, även fast jag inte gör någon stor grej av bloggen. Det är lika mycket en sorts terapi och möjlighet att skriva av sig en del av den galenskap som sprids kring vår idrott, inte sällan från hopp- och kastförbundet (SHKF), men också i media, i den mån de överhuvudtaget bryr sig. Bloggen ger inte bara ris, även ros förekommer och då till dem som förtjänar det, men som förbigås av SKHF och media. Om jag ska vara ärlig tror jag att bloggen vänder sig till dem som är insatta och tänker ett steg längre. Jag tror att ett inlägg som det om 10-bästalistan går rakt över huvudet på de normala friidrottsfansen i allmänhet och de idrottsliga allätarna i synnerhet. Fullt förståeligt att medias marinering av idrottspubliken med i huvudsak nationalistiskt präglade beskrivningar av idrottsvärlden, där svenska framgångar i den ena obskyra marginalidrotten efter den andra ges helsidesartiklar, leder till en snedvriden syn på styrkeförhållandena inom världsidrotten. Att media med vinstintressen agerar på det sättet är inte så mycket att säga om, i de fall som gynnar resultatet i bokföringen. Som man ropar får man som bekant svar, och det är inte självklart att rop i endast en riktning får flest svar. Att public service luras med i samma spår är dock ytterst beklagligt, och ingår inte i det uppdrag som de borde ha. Om annan media ser en marknad i något sammanhang, ska inte public service slösa pengar på det. Public service resurser gör mer nytta på annat håll. Mer friidrott vore t.ex. en bra investering, då det är den idrott som alltid ligger i topp när TV-sporten gör mätningar av tittarintresset (lyssna på Per Yng i ”Sport iP1”, 3.30 in i avsnittet).

Tillbaka till Mats Wennerholms artikel. När man skriver en artikel om en artikel, eller ett blogginlägg i det här fallet, måste man förenkla en del. Om man vill få en helhet, bör man läsa hela inlägget (även fjolårets inlägg avseende 2019-års lista och från 2018). I Aftonbladets artikel får man intrycket av att min kritik bygger på svepande argument kring hur många som utövar de olika grenarna. Det gör den inte. Jag vet inte hur många som håller på med olika grenar, däremot kan jag se i de olika grenarnas världslistor hur den faktiska resultatspridningen ser ut. Alltså ”real hard facts”. En viktig distinktion. Vad det sedan beror på är en annan fråga, en fråga som jag inte behöver besvara för att min argumentation ska hålla. Med det sagt, känner jag mig rätt övertygad om att det finns fler som springer i världen än de som kastar diskus. Men, som sagt det är helt oväsentligt.

ALJ, om han har citerats korrekt, går bort sig i sitt försvar av listan i antalet-utövare-träsket. Toppen i världslistorna i många grenar, speciellt sprint och löpning, är fruktansvärt mycket tätare än i t.ex. diskus. Ren skär fakta! Det har de varit varje år så länge som jag har följt utvecklingen. En väldigt stabil situation, ingenting tillfälligt. Vad det beror på kan man spekulera i, men min modell för jämförelsen mellan resultat i olika grena kräver ingen förklaring till den faktiska situationen, utan fungerar alldeles utmärkt i alla fall. Personligen är jag dock helt övertygad om att antalet utövare av en idrott eller i det här fallet en gren påverkar konkurrenssituationen. Slapphänt och förvånande argumentation från ALJ:s sida. Det är helt orimligt att han på fullt allvar kan tro att konkurrens är helt oberoende av antalet utövare. Det påminner om diskussioner som jag haft med någon betydligt mindre insatt i idrott än ALJ. Typ, ”det är lika svårt att vinna bandy-VM som fotbolls-VM, man måste ju vara bäst i världen vilket som…”, så långt gången passar filmrepliken, ”I rest my case, your Honor”, in.

Jag har inte heller ifrågasatt Daniel Ståhls plats på 10-bästalistan. Det finns andra, mycket duktiga friidrottare på listan, men som i konkurrensen med andra svenska friidrottare, faktiskt inte hör hemma där. Huruvida, Daniel Ståhl hade varit världsetta om alla i världen var diskuskastare går förstås inte att svara på och man kan inte bygga en rankinglista på ALJ:s högst personliga spekulation i frågan. Statistiskt kan man dock konstatera att ingen löpare skulle om han låg motsvarande 2,7 m från världsrekordet vara världsetta i grenen. På 800 och 1500 m, 2020, skulle Daniel ligga på 11:e respektive 10:e plats i världen. Makalöst bra, men ändå inte etta. På 800m skulle han för övrigt ligga fyra placeringar och dryga tiondelen bakom världssjuan Andreas Kramer. Enda anledningen till att Daniel ligger strax före Andreas i min ranking är att jag utgår från det resultat som ligger mittemellan världsrekordet och årets världsbästa. Det gynnar teknikgrenarna då världsårsbästa sällan ligger speciellt nära gällande världsrekord, men det kan jag bjuda på.

Argumentet att ”vi gör som Track & Field News” leder inte närmare sanningen. Två fel gör inte ett rätt. Nu var det några år sedan jag prenumererade på T&F News, men visst led deras samlade rankinglista av de del liknade problem som SHKF:s 10-bästalista. Dock är problemet inte lika omfattande som för den svenska listan. Problemet med att klona metodiken är att när T&F-News ska ranka de 10 bästa i världen alla kategorier, har de enbart topp-10 i varje gren att ta hänsyn till och de är alla på en sådan nivå att de deltar på VM, OS och Diamond League etc. Det går alltså att ha med det i vågskålen. Så ser det inte ut för en svensk lista. De kvalgränser som gäller på sprint- och löpsidan ligger på en nivå som det inte är säkert att ens en sprinter eller löpare som kan vara aktuell för 10-bästalistan klarar av. För Diamond League kan kraven vara ännu högre, ofta handlar det om minst global mästerskapsfinalnivå t.ex. en kapacitet för 800m på 1.43-44, 1500m 3.30-32 och sub-10 på 100m. Alltså långt tuffare än vad som krävs för att få hoppa eller kasta på DL. Att låta den typen jämförelser få allt för tung vikt i rankingen gynnar de svagare grenarna och i det närmaste diskvalificerar nästan alla löpare och sprinters. T&F-News grenranking och även motsvarande grenranking som ALJ förtjänstfullt gjorde i den numera avsomnade tidningen Friidrott var mycket bättre, då problematiken med att jämföra aktiva i olika grenar inte ställde till det. Viljan att vara någon sorts T&F News ”prospect” gynnar verkligen inte saken.

I Mats Wennerholms artikel får Karin Torneklints i min värld fel fråga. Huruvida, hon står bakom resultatet eller ej var inte min kritik. Det problematiska i mina ögon är att hon och flera andra med ledande och styrande funktioner på SHKF överhuvudtaget deltar i detta. Det reflekterar hon inte alls över i artikeln. Att SHKF skulle behandla alla lika får stå för henne, verkligheten visar något annat. Jag har skrivit om det förut, ”Saganom mästerskapsgruppen”, och visat på vilka radikalt olika prestationsnivåer som krävs för att kvalificera sig för olika typer av uppföljningsgrupper inom SHKF. Betydligt högre krav ställs på sprinters och löpare.

Värt att poängtera är att jag har haft för avsikt att motionera om en reformation av 10-bästalistan, men motionen har inte gått igenom Hässelby Friidrotts styrelse. Min kritik av listan är således min och endast min. Den backas alltså inte upp av klubbens styrelse. Ni kan och bör dock läsa det råa utkastet av min motion som jag tidigare presenterat i denna blogg. Då får ni också se hur juryn, genom sin prioritering av ”tungt” vägande tävlingar, i princip diskvalificerat alla långdistanslöpares från möjligheten att komma i fråga för en hög rankning. Nu råkar det bara vara den största grengruppen inom friidrotten. Så kan det gå.

Trots att Mats Wennerholms artikel är rätt kortfattad i en idrottsligt komplex fråga och utan att pressa de ansvariga något nämnvärt, lyckas den förvånansvärt väl sammanfatta hela problemet. 10-bästa listan bygger inte på något annat än ALJ:s starka tro, ”jag tror att exempelvis Daniel Ståhl varit världens bästa diskuskastare, även om hela världen kastat diskus” och juryns tyckande, här i Karins Torneklints skepnad, ”jag står bakom alla namn på listan liksom hela juryn. Sedan finns det alltid de som tycker annorlunda”. Tro kan man göra i olika religiösa samfund och löst tyckande kan man ägna sig åt vänner emellan, men inte när man ansvarar för ett specialidrottsförbunds officiella ranking av de aktiva. Det ställs större krav än så. Hög tid att lägga ner skräpet i den form som det nu har!

Är SFIF:s 10-bästalista riggad?

 

Är 10-bästalistan riggad?

SFIF, Svenska Hopp- och kastförbundet förnekar sig aldrig. Återigen har de värkt ur sig en helt sinnesrubbad 10-bästalista. Hur kan man med förståndet i behåll sätta ihop en gemensam lista med så radikalt olika förutsättningar som gäller mellan grenarna inom världsfriidrotten, utan att ta hänsyn till detta. Man kan inte väga saffran och potatis med samma kilopris då går affären snart i konken. SFIF:s 10-bästalista har så mycket betalningsanmärkningar att kronofogden måste skrivit av skulderna många gånger om. Svensk löpning har aldrig presterat på den höga nivå globalt sett som nu, men det märks överhuvudtaget inte alls. Att placera Andreas Kramer som nummer 8 på listan är i överförd betydelse ett rent justiemord. Hur har man riggat omröstningen? Det räcker att läsa ingressen i presentationen av listan för att förstå hur det går till. Donald Trump hade varit stolt. Här finns det påläggskalvar till hans stab. De påstår att de tagit in resultatnivån i högre grad än tidigare, ”I stället fick de generella resultatnivåerna ett större fokus.” Äntligen!, skulle Gert Fylking ha sagt.  Tyvärr, är det en ren och skär lögn!!!!!!!!!!!!! De gör ingen som helst viktning av listorna i de olika grenarna. De påstår således att en given placering på diskuslistan är fullt jämförbar med samma placering på 800m-listan! Är de från vettet? Saffran mot potatis. Guld mot sågspån. Pinsamt och omdömeslöst.

Man måste, om det ska anses vara seriöst, väga in konkurrenssituationen mellan grenarna. Om inte, kan det bara användas vid jämförelser mellan aktiva inom samma gren, men 10-bästalistan går ju ut på att jämföra aktiva från olika grenar! Hela upplägget är fullständigt meningslöst för det ändamål det utformats för. Om man väger in konkurrenssituationen mellan grenarna får man en radikalt annorlunda situation än den lista som Hopp- och kastförbundet presterade. En sådan jämförelse utgår från att alla resultat jämförs med samma ”linjal” och samma kilopris på vågen. När man gör det och låter resultatspridningen för alla grenar vara identiska, får man en harmoniserad måttstock där resultaten mellan grenar kan jämföras. Varje resultat får en plats på en världslista. Plats 217 på världslistan i längdhopp ligger på samma avstånd från plats ett på listan som plats 217 på 800m gör. Resultat kan även jämföras mellan herrar och damer. En sådan jämförelse kan inte göras mot 2020-års världslista, eftersom den är ihåligare än en schweizerost. Den måste göras mot 2019-års lista. Det hade man i alla fall fattat, emn inte mycket mer. 100m-listan för herrar är mest lämpad att använda som likriktare, eftersom den är djup, går till plats 5 936. Som startpunkt för respektive lista skulle gällande världsrekord, WR, eller aktuellt världsårsbästa, WL, användas. Tyvärr, fungerar WL dåligt, eftersom i de grenar med svagare konkurrens kan WL hoppa som en jo-jo, mellan säsongerna. Möjligen kan också WR vara en vansklig startpunkt för dagens situation. Jag utgår därför från ett resultat mittemellan WR och WL. Om något favoriserar det de svagare grenarna, då WL ibland ligger långt från WR, men utgör en acceptabel gyllene medelväg. Vad säger denna harmoniserade världslista om våra friidrottares prestation? Väldigt mycket visar det sig. En tydlig insikt är att flera av dem som finns på SFIF:s listan har presterat resultat som ligger fjärran från topp-10 bland svenska friidrottare. Tre på listan ligger inte ens på topp-25. För topp-25 krävs plats 704 på världslistan. Utanför ligger Simon Pettersson (plats 858), Tobias Montler (1083) och Kim Amb (1766). Det är obegripligt att de hamnar på en lista över Sveriges 10 bästa friidottare, när de inte ens har gjort resultat som kvalificerar dem för en lista över årets 25 bästa resultat i Sverige. Inte heller Erica Kinsay (Sve: pl. 17, WL: 418) eller Khaddi Sagnia (21 resp. 613) har resultat som placerar dem i närheten av topp-10 i Sverige, 2020.

Fem löpare blir direkt misshandlade av 10-bästa-kommittén. Andreas Kramer har jag redan nämnt. Vad har han gjort för fel för att rankas så lågt som åtta? Med hans toppresultat 1.44,47, kross av det svenska rekordet, checkar han in med det tionde bästa svenska resultatet genom alla tider! Dessutom pepprade hans om vanligt med vassa tider alldeles runt det tidigare gällande svenska rekordet. Klar trea borde han definitivt vara på listan. Vidare har vi Kalle Berglund, Suldan Hassan, Erik Martinsson och Felix Francois med resultat som ligger på årets topp-10-lista över svenska resultat. Ingen av dem finns med på listan. De har i år gjort resultat som är solklart bättre än minst halva 10-bästa listan.

Att intresserade friidrottsfans gör listor av det här slaget, må vara på dålig grund, är i sig inget problem. Det kan vara kul med egna initiativ. Det blir dock mycket problematiskt när anställda på SFIF och andra som är starkt förknippade med SFIF gör det och dessutom använder SFIF:s officiella kanal, friidrott.se, för att sprida den! Om de som bidrar i ”utvärderingen”, mest gubbar, 10 av 12, trots allt vill sätta ihop en lista, så måste det hållas en motorvägsbred rågång mellan denna och SFIF:s officiella kommunikation. Hur skall förbundsordförande, förbundskapten och generalsekreterare kunna ha någon trovärdighet i behåll, när de deltar i denna ”lekstuga”? De är satta att ta beslut och leda verksamhet som påverkar våra aktiva i högsta grad. Med denna verklighetsfrämmande syn på svenska aktivas prestationsnivåer blir det inte längre möjligt. Måttet av subjektivitet blir alldeles för stort och den objektiva grunden som krävs raseras. Omdömeslöst, är det ord som passar bäst in.