Även om allting annat hade varit ett justitiemord är jag
sprudlande glad över beskedet. Ett mer positivt besked för svensk friidrott
kunde inte önskas. Meraf är, sedan SFIF lyckades förstöra Abeba Aregawis
karriär, outstanding inom svensk damfriidrott och inom svensk idrott som
helhet. På damsidan är det endast Sarah Sjöström som befinner sig på hennes
nivå.
Ett sällsynt klantigt arbete av Dopingkommissionen och
sensationslystna personer inom media, som uppenbarligen har vägar till
sekretessbelagd information, skapade ett drev som totalt förstörde Merafs
möjligheter att prestera på toppen av sin förmåga under den gångna säsongen.
Tyvärr, har saktfärdigt agerande dragit ut på hennes lidande ända tills nu. Med
de fakta som fanns runt henne avseende genomförda tester och öppenhet runt hennes
vistelser under hela hennes karriär, tillsammans med de tillkortakommanden som
finns i vistelserapporteringssystemet, var ett snabbt beslut en
expeditionsaffär.
Drevkarlarna finns tyvärr kvar, men låt er inte luras av
dem. De agerar definitivt inte i dopingarbetets bästa intresse; de har en helt
annan agenda.
Är det här en seger för SFIF:s arbete i ärendet? Vem vet?
Jag har ingen aning. De kan åtminstone inte utåt beskyllas för att ha tagit
någon aktiv strid för henne. I bästa fall har de bedrivit, vad UD brukar kalla,
tyst diplomati. Vilket ofta innebär att göra så lite som möjligt och hålla
tummarna. Beskedet på hoppokastnyheter.se
var också väldigt avmätt i relation till beslutets enorma vikt för svensk
friidrott i allmänhet, och i synnerhet för Meraf som människa och idrottare.
Återstår bara att önska henne all lycka till! En tuff
situation för henne, men hon är arketypen för en tävlingsmänniska. Har hon någonsin
fått stryk på upploppet förut?
