Magiskt?

SVT:s sändning från GP-tävlingen i Göteborg följde det invanda mönstret där allt fokus riktas mot teknikgrenarna. Kommentatorerna tävlar om hur mycket beröm detta frälse inom friidrotten ska överösas med. Det spelar egentligen ingen roll hur usel deras resultatnivå än är; det finns alltid förmildrande omständigheter. Staven är för hård, eller för mjuk, vinden är för svag, för stark, eller kommer från fel håll, tekniken sitter inte, men förmågan finns ju ändå, plankan ligger på fel ställe, i alla fall inte där de stackars svenska hopparna sätter fötterna, men hoppen är ju egentligen otroligt långa, de har tränat för hårt, eller släppt för mycket på träningen, om bara om så… Jag hör sällan kommentatorerna leta motsvarande orsaker till slätstrukna löpningsresultat; banan var för lång, hindren för höga eller att mållinjen kom för sent.

Vi fick också lära oss en ny betydelse av ordet magisk. Enligt en kommentator är tydligen svenskt längdhopp på damsidan ”magiskt”. Alldeles uppenbart ligger magiska ribbor på väldigt olika nivå beroende på vilken gren som åsyftas. Enda möjligheten för att denna grupp av friidrottare ska ha presterat någon magiskt, vore om typ 6 meter vore magiskt. I en jämförelse med andra grenar kan konstateras att sverigeettan jämfört med tex. herrarnas 100m presterar på en nivå jämförbart med en sprinter på plats 1 234 på . Sverigetvåans motsvarande nivå är 4 832. Övriga har minst 14 cm till att överhuvudtaget nå in på listan som slutar på plats 5 936. Vad ligger magin i? Magiker kallas ofta illusionister, med den konnotationen, blir det mer begripligt. ”Magin” i det svenska kvinnliga längdhoppet är en illusion.

Att dagens svenska löpning är ett under är däremot konkret för dem som följer den. SVT:s kommenta­torer tar dock inte i med några trollformler här i sina beskrivningar. Även utan kunskaper, intresse och en ingående förståelse om de radikalt olika konkurrensnivåerna mellan idrotter och inom friidrotten, så borde det jordskalv som svensk löpning orsakat inte ha gått dem förbi. Det finns mycket värt att hänga ett magiepitet på när det gäller vår löpning, trots de mycket begränsade möjligheter som löpningen haft under årets väldigt annorlunda säsong jämfört med teknikgrenarna, som inte kräver lopp med internationell elit i för att åstadkomma resultat. Jordbävningskänsliga verkar svensk media dock inte vara. Det krävs flera magnituder på richterskalan för att löpning ska noteras. När får vi förresten någon kommentator, intervjuare eller motsvarande på SVT, som kan löpning? Löpning råkar vara den största grengruppen inom friidrotten, vad gäller discipliner (För att inte tala om antalet utövare). Det blir ofta direkt pinsamt när hoppare och annat teknikfolk ska förklara löpning, ta mellantider (om de ens försöker), prata taktik etc. Jag tror inte att vetenskapsredaktionen på SVT eller SR skulle ta in ett vårdbiträde för att förklara hjärnkirurgi. Inget ont om vårdbiträden, de gör ofta en ”magisk” insats, men hjärnkirurgi ligger utanför deras kompetensområde. Det behövs någon som brinner för löpning, någon som letar resultat och annan information från hela världen, ser livestreams och intervjuer med aktiva från tävlingar, läser bloggar, ser dokumentärer och studioprogram från löparsajter etc. Det handlar om respekt. TV-tittarna ska inte behöva uppleva att kommentatorerna sitter som frågetecken inför löpare med massor av meriter och imponerande resultat, som alla andra insatta i löpning, har järnkoll på. De får, inte sällan, löpare på topp-10-nivå i världen att framstå som något som katten släpat in, samtidigt som de kommer i trance för annat som katten faktiskt har släpat in på längdhoppsansatsen.

Tyvärr, bristerna i TV:s friidrottsproduktioner stannar inte vid kommentatorerna. Produktionen som helhet gör att tittarna blir bestulna på mycket av det som händer. Alla löpningar över ett varv, ja det kan tom. drabba 800m, redigeras ner till ett kalhygge. Det finns alltid något hopp eller kast som ska visas i 10 repriser, eller en intervju med någon teknikaktiv som ska förklara att staven styvhet var felaktig (hmm, är inte det ett medvetet val?) eller att någon illvillig jävel inte placerat plankan på just det ställe där hen satte ner foten. Tragiskt för TV-tittarna och fullständigt onödigt, då sändningstiden med råge räcker för att visa löpningarna och alla hopp och kast av värde.

När ska media börja skildra friidrott efter idrottslig förtjänst? Att kommersiell media vrider perspektiven och prioriterar populism framför kvalitet, får vi nog leva med, så ser det ut inom andra sektorer, men att public service gör det är synnerligen besvärande.

PS. En strålande prestation av Hanna Hermansson igår som är väl värd att hylla, 4.07,35 i Marseille! Står det något på hoppokastnyheter.se om det? Skulle inte tro det. Om det hade varit en hopp-eller-kastare, skulle det ha jobbats treskift för att inte missa minsta detalj.