Det är löparundret. Det har kommit smygande år för år och
har nu nått orkannivå. Tyvärr, är det inget som ni någonsin kommer att få läsa
om i media, som bekant. Troligen inte heller på hoppokastnyheter.se, annat än
när det inte går att undgå ens för en som är både blind och döv. Att svensk
friidrotts bästa resultat i hög grad presteras på löparbanorna och inte i
teknikhörnen är ovedersägligt. Så mycket plats finns inte att alla positiva
tecken på svensk löpnings sensationella förvandling från en ful ankunge till en
ståtlig svan kan listas här. Om det en gång fanns ett svenskt ”tennisunder”, så
är det här något mycket större. Skillnaden i konkurrens är astronomisk.
En i tiden närliggande situation som tydliggör den massiva
utveckling som skett kan noteras. Sedan inomhus-EM i friidrott infördes 1966,
38 mästerskap, har svenska löpning (800-3 000m) i snitt representerats av
1,6 män och 0,6 kvinnor eller totalt 2,2 löpare per mästerskap. Inför årets
mästerskap skulle efter ett snabbt överslag 11 herrar och 26 damer kunna klara
kvalgränserna till årets mästerskap. Alltså totalt 37 st! Ok då är några aktiva
räknade i flera grenar, men det är ändå en imponerande siffra. De jag har räknat
har alla presterat på tillräcklig nivå i någorlunda närtid och siffran skulle
nog kunna vara högre snarare än lägre. Damernas 1 500m, årets gren på
damsidan 2018, bidrar med hela 12 löpare med kapacitet att klara kvalgränsen
till mästerskapet i Glasgow. Kul!
Som sagt, ni får nog aldrig läsa om det här i media, men
misströsta inte. Vi som kan löpning har inte missat det.
 |
| Några av alla framgångsrika svensk damlöpare |
 |
| Våra två snabbaste halvmarelöpare genom alla tider |
