2 kanonlopp av Elmar på 800m i Universiaden, belönades med PB

Efter att i försöken ha sololöpt nästan hela vägen till en andraplats och vidare avancemang i Universiaden, hade Elmar en mycket tuffare uppgift i semifinalen. Han lottades i det tredje och sista semifinalheatet. Oklart hur seedning/lottning gick till, men 4 av 7 heatsegrare hade hamnat i Elmars heat. Elmar hade sämsta pb och sb i heatet. Strax innan kvällspasset kom ett regnväder á la Taiwan den här tiden på året och stavhoppet sköts upp en timme, men löpningarna skulle gå i tid. Detta till allmän förtret för de amerikanska coacherna Carl Lewis och en mycket rundlagd Leroy Burell, då de inte ansåg att de korta häcklöparna hade fått tillräckliga möjligheter att värma upp.

Hursomhelst, 800m närmast efter 110m häck startade i tid, med ett första heat bestående av internationellt mycket goda löpare pb:n från 1.45 och uppåt, samt en kenyan, Lewis Korir, med ett listat pb på 1.50.00, troligen påhittat. Korir hade gått vidare från försöken utan att imponera, men vem vet med en kenyansk löpare kan allt hända. Lewis öppnade i hygglig fart utan att överdriva, 53,41. Efter det föll han genom fältet, men hade i alla fall agerat hare i första heatet, vilket skulle visa sig vara avgörande, sluttider på 1.48,04-1.48,66 för dem som hade möjlighet att gå vidare. Kvalificeringen till finalen var 2+2. Inför andra heatet började det regna, dock inte speciellt häftigt. Hursomhelst, bestämde sig alla att de var vassast i spurten av fältets löpare. En 55,20-öppning gjorde att de inte nådde tider nödvändiga för avancemang på tid, 1.48,97 och 1.49,04 på ettan och tvåan. Inför Elmars heat, det tredje, tilltog regnet något. Elmar hade innerbanan. Heatet öppnade i furiöst tempo, sub-25. Elmar var lagom ikapp klungan vid 200m efter 25,1. Tyvärr stannade farten av efter öppningen, som det ofta gör på 800m efter startrusningen. På något sätt kunde Elmar glida fram på insidan och vid klockringningen ligga c:a 3:a. Täten måste ha haft närmare 30s på andra 200-ingen. Elmar varvade i al fall på 54,7m. Nästa 200-ing gick fortare, trots att himlen fullständig öppnade sig, se bilder. Löparna såg ut som dränkta katter. Elmar plockade fram kanske karriärens bästa löpning och kunde i det starka startfälten spurta med i stort sett hela fältet och belönades med ett nytt pb, 1.49,03 (tidigare 1.49,69, 2012). Det räckte till en 5:e plats i det tuffa startfältet. Han besegrade två löpare med aktuella 1.46- och en med 1.47-tid. Det räckte inte till avancemang, men med semifinalernas näst sämsta pb och sämsta sb (endast nämnde Korir sämre) var 10:e bästa tid ett kanonresultat. Ingenting var optimalt med loppet, varmt och fuktigt som i en ångbastu och fjärran från den jämna fart som brukar känneteckna ett perslopp. Perset var för övrigt från 2012.

Under bättre betingelser hade Elmar säkerligen sprungit en god bit under 1.48, vilket bekräftades i finalen där de löpare som han kickade med mycket riktigt gjorde just det. Ettan och tvåan från Elmars semi var också 1:a och 2:a i finalen på 1.46,07 och 1.46,77 i klart bättre förhållanden. Riktigt starkt av Elmar att persa under icke optimala förhållanden, icke optimal pace och mot klasslöpare. Han var en av endast två av 24 löpare som persade, den andre var han som sedermera vann finalen. Tyvärr, räckte det inte att blidka finnkampsjuryn. Det verkar inte som att det räcker att veckan före Finnkampen göra, av svenskar, säsongens två klart bästa 800m-lopp, med undantag av Andreas Kramers många bragdlopp, för att få springa. De i hög grad bleka insatserna bakom Andreas K på SM föll förbundets tränarmaffia bättre på läppen.

Vinnande mexikan, Jesus Tonatio Lopez Alvarez, såg mycket imponerande ut. Han kom till Taipei med ett pb på 1.48,55, men vann heat, semi och final (ledde från start till mål). PB i semi och final. Han är född 1997 och det är inte omöjligt att vi såg en riktig storlöpare i vardande. Kom ihåg var ni läste det först.

Universiaden, 800m, semifinal 3 - 320m

Universiaden, 800m, semifinal 3 - 700m - Himlen öppnade sig under andra varvet

Länk - Resultat - 800m

Länk stream - semifinal 3 (54 min in i streamen)

Länk final (35.30 in i streamen)

Elmar vidare till semifinal på 800m på Universiaden!

Efter ett både starkt och smart lopp i försöken på 800m lyckades Elmar med ackuratess kvalificera sig till semifinalen. 800m avgjordes i 7 försöksheat med totalt 54 löpare. Kvalitén på heaten var mycket hög. Elmar gick i det första heatet och hade det sämsta årsbästat, 1.53, av de 7 löparna. Seddning gick på årsbästa och Elmars avsaknad av ett riktigt årsbästa slog tillbaka på hans seedning. Heatet bestod av löpare med 1.45, 1.47, 2x1.48, 2x1.49, 1.50 och Elmar. Kvalificeringsreglerna var 3+3. Elmars fromma förhoppnning var att någon av favoriterna skulle hålla anständig fart. Elmar är mer en jämnfarts-800m-löpare. Väderförhållandena är brutala här Taipei, speciellt vi 11-tiden då loppen kördes. Temperaturen i skuggan är 35 grader och solen strålar i det närmaste lodrätt
från en klarblå himmel. Kanske förhållandena gjorde att ingen ville/vågade ta tag i loppet. Elmar ändrade plan i flykten och tog täten in på bortre lång. Förvånande nog hängde ingen riktigt med "1.53-löparen". Vid varvningen på 55,1 hade Elmar fortsatt en växande lucka.  Det var bara att köra. Elmar höll en bra lucka in på upploppet och till slut hann endast 1.45-britten Bowness upp honom och Elmar var vidare på placering. Hans tid, 1.50,66, visade sig också räcka bra, till slut 5:e bästa i försöken.

24 löpare vidare till semi, årsbästan, 1.45, 7x1.46, 7x1.47, 6x1.48, 1.49 och 2x1.50. Ett riktigt getingbo med andra ord!  Ut åkte bl.a. 5 löpare med pb:n på 1.48 och bättre.

Finalen avgörs idag söndag kl.18.30 lokal taiwantid, 12.30 svensk tid. fisu.net livestreamar. Eurosport  sänder i efterhand, såvitt jag förstår.

Starkt lopp av Elmar på Universiaden!

Elmar gjorde kanske karriärens bästa lopp när han i försöken på Universiaden endast var 7 hundradelar från finalen. Elmar sprang i andra heatet, försökens bästa. Sex löpare korsade mållinjen inom 19 hundradelar. Endast 7 skiljde 2:an och 6:an! Tyvärr, drog Elmar det kortaste strået, trots den kanske vassaste avslutningen. Han låg kvar i innerspår in på upploppet i förhoppning om att något skulle öppna sig, men när det aldrig skedde, fick han gå i vida spår och försöka svepa fältet. Det gick nästan. Hursomhelst, suverän insats med en vass avslutning. Han passerade 800m på 2.07,5 och avslutade sedan med 60 och 40,3, 1.55,0 sista 800m. Han hade sex löpare i heatet med sb från 3.37-39 och pb 3.36-39. Han slog 2 och gav övriga en match ända in på linjen. Surt att det inte räckte! Marginalerna är dock små, vilket de ska vara.

Universiaden har jämfört med upplagor på senare år verkligen fått ett uppsving, både vad gäller deltagarantal och kvalitet. Jag har varit på rätt många VM och EM på 2000-talet och jämförelsevis är de som arrangemang mycket beskedliga. Universiaden i Taipei är ett arrangemang som bara kan jämföras med ett OS. Därför är det beklagligt att den svenska friidrottstruppen endast består av 2 aktiva!? Vill någon få erfarenhet inför ett OS är det här hen ska vara, inte på EM eller VM. En magisk upplevelse och bara beklaga dem som hade kunnat vara här. Självklart ska Svensk Friidrott inte i framtiden lägga ett SM under Universiaden. Att Universiaden är på uppgång är en slutsats som jag delar med samtliga representanter för andra sporter som jag har pratat med. Standarden är högre över hela linjen. Sverige går m.a.o. mot strömmen. I alla fall inom friidrotten.

Min rekommendation är att alla studerande friidrottare som håller tillräcklig nivå redan nu planerar för deltagande i Universiaden, 2019, som avgörs i Neapel, Italien, 20-31 juli.

FISU:s stream från dag-1. Elmars lopp 19 minuter in i streamen.

Universiaden, Taipei-2017. 1 500m-heat 2, 300m kvar.

Äntligen! Gatlin!

Äntligen fick Justin Gatlin vinna, fantastiskt! Sällan har någon varit så väl värd att vinna. Den hetsjakt som han har utsatts för har varit vedervärdigt smutsig och de som har deltagit i mobben borde skämmas. Mobbens beteende bär släktskap med den framväxande rasism och nazism som odlas på högerkanten av sverigedemokrater och sverigemoderater. Det är trist att se att så många ”hederliga” människor lockats med, men det är väl så en mobbs attraktion fungerar. Den engelska publikens beteende på London Stadium var skamligt. All eventuell brittisk sportsmanship kan vi glömma, den flög all världens väg. I mindre offentligt ljus, är det kanske så en lynchning startar, otäckt.

Att Usain Bolt lägger spikskorna på hyllan, är kanske det bästa som kan hända friidrotten. På senare år har boltkulten snarare varit en hämsko för vår sport. Andras prestationer, idrottsligt bättre, har kommit i skymundan och intresset för allting annat än Bolt har sjunkit. Arrangörer som inte har råd att betala Bolts gage har fått se sina publiksiffror och sponsorintäkter sjunka.

Tidigare inlägg, med Gatlin-tema:

GrattisUsain Bolt till VM-segern på 100m!

"Likainför lagen"

Boltvärldens främste?

Stafett-SM - Lägg ner eller reformera!

Stafett-SM en tävling i förfall. Kanske ingen ny spaning, men lika fullt. Årets upplaga saknade allt. Usla och sömniga arrangemang och ihåliga tävlingar precis som vi vant oss vid på senare år. SM-utredningen presenterade inte heller några förändringar som råder bot på problemen. Det finns förstås ingen silverkula, men något måste alldeles uppenbart göras. Jag har tidigare föreslagit flera åtgärder i relaterade sammanhang, både inom ramen för SM-utredningen, finns en del SM-resonemang begravda i ett äldre inlägg om amerikansk friidrott och i Terräng-SM-debatten. Det mesta går att kalkera och använda även för Stafett-SM.

Åldersklasserna vid Stafett-SM behöver ändras Vid tävlingar där lagmomentet är ett starkt inslag är det vitalt att den delen fungerar. Stafett är per definition en lagtävling. Precis som i alla tävlingar gynnas tävlingen av att ha konkurrens. På Stafett-SM saknas, med några få undantag, nödvändig volym i klasserna för att det ska bli bra tävlingar. Vad kan man göra? Precis det som jag sagt tidigare, men som SM-utredningen helt rundade. Färre åldersklasser! I detta sammanhang behövs bara tre klasser, ungdomar, 15-17 år, juniorer, 18-19 år, och seniorer, 20+. På det viset får vi fler startande lag i respektive klass och mer riktiga tävlingar. På ungdomssidan kan klubbar som inte har tillräckligt många ungdomar i en årgång ha möjlighet att i den bredare ungdomsklassen eventuellt ha ett tillräckligt underlag. De klubbar som är välförsedda med ungdomar kan ha flera lag. Att vi överhuvudtaget har 22-årsklassen, kan bara förstås som ett dåligt skämt.

Kvalitén på arrangemangen måste, råder ingen tvekan, höjas radikalt. Mer oengagerade arrangörer får man leta efter. Lösningen är förmodligen densamma som för Terräng-SM. Rekrytera arrangörer, som kan ta engagemanget under 5 år, med tydliga krav på förbättringar och att Svensk Friidrott tar de långsiktiga investeringar som krävs för ett högklassigt arrangemang. Om vi inte kan höja kvalitén på tävlingen och arrangemanget, kan vi lika bra lägga ner tävlingen. Det finns ingen naturlag som säger att vi ska ha ett svenskt mästerskap i stafett. Många länder har inget sådant. I slutändan skall vi endast ha fungerande mästerskap. Övriga läggs ner eller parkeras. Allt annat är slöseri med tid och negativt för svensk friidrotts utveckling. Vi kan inte ha tävlingar enbart för att tillfredsställa några nostalgiska ledare. Det finns många tävlingar utomlands den här tiden på säsongen, som är mycket mer utvecklande för våra elitaktiva.       

Vi måste också kunna komprimera tidsprogrammen för våra tävlingar i allmänhet och våra mäster-skap i synnerhet. Lördag hade vi 70 min effektiv löpning med ett tidsprogram på 3 tim 20 min och för söndagen 1 tim 50 min löpning med ett tidsprogram på 5 tim 10 min. Oklart varför. Vi behöver fokusera på våra rutiner, calling, starters, tidtagning, så att vi kan skjuta iväg heat inom en minut från föregående målgång. Naturligtvis går inte det vid stafett, men för lopp utan växlar och startblock ska det inte vara något som helst problem. Även för sprint och stafett finns en stor förbättringspotential. Tanken är att vi vill ha publik på våra arrangemang och då kan vi inte hålla på i 5 timmar. Att minska antalet klasser och kanske även ändra grenprogrammet ligger också i linje med en kompaktare tävling. Förresten vad f-n är 3x400 och 3x800 annat än löjeväckande? Vad är nästa steg 2x400? Och i förlängningen 1x400? Ytterligare en medleystafett vore bättre än 3x. Antingen en distance medley (1200-400-800-1600) eller någon ny variant, t.ex. 600-200-400-800.

Det finns mycket mer att säga i ämnet, men det långa med det korta är att något måste göras innan det är för sent.

Prispallen på 4x800m, Stafett-SM, 2017

Byt ut ”europapamparna” inte rekorden!

Under täckmanteln ”dopingarbete” kan man tydligen göra vad som helst. Sedan tidigare bryter man mot alla rättsprinciper genom att kollektivt bestraffa alla ryska friidrottare genom att stänga av dem från internationellt tävlande, oberoende om de fällts för doping eller inte, oberoende av om det finns några bevis gentemot enskilda aktiva eller inte. Ett agerande som förstås inte skulle accepteras i något annat sammanhang.

Nästa hjärnsläpp är visserligen ännu bara på förslag, men redan det är illa nog. Samma problematik, inga bevis finns för att alla, eller ens något, rekord har tillkommit m.h.a. av otillåtna medel. Logiken i resonemangen bakom förslaget saknar också all rim och reson. Det handlar om individer, i snart sagt varje fall, utan samband med varandra i tid eller rum. Det krävs bevis för varje enskilt fall för att ”stjäla” deras rekord. Eftersom många rekord har slagits i grenar som definitivt kan påverkas med doping, så kan rekorden uppenbarligen slås. Jag skulle vara lika orolig om alla rekorden hade slagits. Då kanske förslag om att stryka alla rekord slagna efter en viss tidpunkt borde strykas hade kommit fram? Vi pratar inte om någon kalle-anka-idrott, utan om en mogen idrott, den äldsta idrotten. Rekorden ska vara svåra att slå. Inga tekniska, materiella förändringar gör heller att dagens friidrottare har någon fördel mot de perioder som får klä skott för europapamparnas pajaskonster. Hur gammalt ska ett rekord få vara för att det ska gälla? Tänker europapamparna specificera en sådan regel? Om något av dagens gällande rekord kommer att stå sig 1, 10, 50 eller 100 år gör dem inte mer eller mindre misstänkta ur ett dopingfuskperspektiv. Det är t.o.m troligt att något av rekorden inom löpningen kommer att stå sig väldigt länge, så utvecklad är löpningen idag.

Det finns en mycket enklare och mer korrekt förklaring till varför flera av kastrekorden har stått sig Dagens kastare är för dåliga. Vad beror det på att de är för dåliga? Konkurrensen är bristfällig. Konkurrens tvingar fram bättre resultat. Inom kastgrenarna är den alldeles för låg för att man skulle kunna utmana tidigare generationer. Det är alltså fullt rimligt att rekorden inte slås. Att radera ut rekorden och skänka dem till ”dagens” aktiva vore en skymf både mot dem som höll på tidigare och mot dagens aktiva i andra grenar. Som jämförelse kan konstateras att 10:e plats i världen, 2016, i kula på herrsidan motsvarar 480:e plats på 100m och 100:e resultat kvalar inte ens in på den 5 417 namn djupa 100m-listan. Motsvarande siffror i diskus är plats 50 och plats 5 066. I spjut och slägga motsvarar 10:e plats, plats 336 respektive 495. Plats 100 på spjut- och slägglistorna hamnar utanför 100m-listan, alltså motsvarar inte topp 5 417:e plats!

På damsidan är situationen liknande 10:e plats på 2016-års världslista i kula motsvarar plats 349 på damernas 100m-lista. I diskus, spjut och slägga hamnar 10:an på plats 458, 47 (högre placering p.g.a. att fjolårets världsledande spjutresultat var väldigt svagt) och 2 352. Resultat nummer 100 platsar inte på den 3 785 resultat djupa 100m-listan i någon kastgren.

Slutsatsen är att det är fullt logiskt att rekorden inte slås och kanske inte kommer att slås på flera generationers sikt, om inte konkurrensen ökar radikalt. Att rekorden inte slås under överskådlig tid är hursomhelst i sig inget bevis för att gällande rekord tillkommit med hjälp av doping. Det kan vara så att rekorden har boostats av doping, men andra bevis behövs än just det faktum att de inte slås av dagens aktiva.

Europaförbundets argumentation och det föreslagna regelverket för framtiden läcker som såll. Plakatpolitik som drabbar oskyldiga. Om europaförbundet framhärdar i sin galenskap, borde ledningen bytas ut av mer normalintelligenta nationsförbund. Att vårt svenska tillhör den skaran verkar dock tveksamt. Vi var lika mesiga när det gällt den rättsvidriga, kollektiva avstängningen av ryska friidrottare. Vårt internationella engagemang inom friidrottsbyråkratin, är lika ryggradslöst som svensk utrikespolitik sedan EU-inträdet, ”Vi har ingen egen åsikt … vi, vi, vi tycker som EU. Varför ska vi stå upp för något … det verkar farligt…”

PB av Joel Durén…och nytt fantastiskt lopp av Josh Kerr

Precis som för ett år sedan begav sig Joel med UTA till Mt. SAC Relays i Los Angeles och kom tillbaka med samma resultat, nytt pers, 3.48,23, en förbättring med knappa sekunden. Bra början på utomhussäsongen, efter en mycket framgångsrik inomhussäsong.

I Azusa, också i Metro LA, avgjordes Bryan Clay Invitational. New Mexico åker regelbundet på den tävlingen istället för Mt. SAC. Startfälten på löpsidan är stora och starka.

Antalet anmälningar sprint och löpning:

Antal Män Kvinnor 100 107 125 200 130 162 400 91 100 800 154 187 1 500 333 340 5 000 294 289 3kH 83 75

 Om någon undrar över varför USA är så överlägsna i världen på löpsidan finns mycket av svaret här. Volymen av löpare i utvecklingsbar ålder, alltså post junioråldern, är enastående. Svensk idrott, som exempel, har en helt annan inriktning, sysselsätt och ”nöt ut” så många som möjligt från barnsben, så att vi slipper att ha en massa förvirrade seniorer, som inte fattat att idrott inte är något som vuxna håller på med utan snarare en fas i barndomen.

I Azusa gjorde både Alexander Palm och Emil Danielsson bra 5k-lopp, 14.11 respektive 14.16. Alexander har flera skadedrabbade säsonger bakom sig, men är på gång igen och Emil börjar komma över omställningen till universitetsliv och träningen i New Mexico.

Tävlingens höjdpunkt, trots världsårsbästan på 100 och 200m av Dafne Schippers, var återigen Josh Kerr. Efter att Josh Kerr stått för inomhusfriidrottens höjdpunkt på NCAA-indoor, då han utklassade världsettan på majlen, Edward Cheserek, var det många som undrade hur det gick till. Vad hände? På plats i College Station fick jag väja för högar med tappade hakor och munnarna gapade på Edvard Munch-vis. En idrottslig höjdpunkt. Jag var en av få som åtminstone såg möjligheten på kartan, eftersom jag förstått från Elmar som tränar med Josh att han hade något speciellt. Jag kunde också tolka genomförandet av försöksloppet och förstå vilka ytterligare resurser som fanns i reservtanken. Ingen större uppmärksamhet här hemma, då löpning och internationella genombrott på den fronten gärna passerar obemärkt. I praktiken gick universitetsmästerskapen helt under radarn.

Upp till bevis utomhus. Var Josh på riktig, eller var majlen på NCAA bara tur? Nu är iofs tur ingen del av löpning, på samma sätt som i en del andra sporter, som fotboll t.ex. där ett skott av en genomsnittlig allsvensk fotbollsspelare träffar någonstans mellan hörnflaggorna, oklart var, och sannolikhetskalkylen medför att någon gång borde det råka vara innanför stolparna. Josh gjorde säsongsdebut i Azusa på 1 500m och rätade med kraft ut alla eventuella frågetecken, 3.35,99! Han utklassade en sådan världslöpare som Ryan Hill, 7.30 på 3 000m och VM-brons inomhus på distansen och en vass 1 500m-löpare. Världsårsbästa, visserligen under fortfarande ung säsong, och under VM-kvalgränsen till ”hemma-VM” i London, Josh är skotte. Tiden är den sjätte bästa collegetiden på distansen genom tiderna och endast knappa 7 tiondelar från Sydney Marees rekord! 

  

Joshpå NCAA-indoor, Flotracks något förkortade och lätt uppsluppna version och hela loppet i ESPN:s merbalanserade version, men med väl så överraskade kommentatorer.

Resultat,Mt. SAC

Resultat, BryanClay Invitational