söndag 12 mars 2017

JOSH KERR !!!

Josh Kerr fullständigt krossade den bästa amerikanska collegefriidrottaren genom alla tider, Edward Cheserek, ”King Ches” och vann majlfinalen vid NCAA-indoor! Utan tvekan tävlingarnas höjdpunkt och största överraskning. Allt förhandssnack handlade om huruvida Ches skulle lyckas vinna tre individuella titlar, 1 mile, 3 000m och 5 000m. Den distans som ansågs utgöra minsta problemet var majlen. Ches hade veckan innan tävlingarna slagit nytt college rekord på majlen, med 3.52,01. Han var tidsmässigt överlägsen och även världsetta på distansen. Hans majltid även bättre än årets bästa  1 500m-tid i världen. Frågan var närmast på vilket sätt han skulle vinna.

Loppet öppnades i lugn takt och 809m passerades på 2.11, nära gåfart. Något bättre fart under följande varv, 31 s. Just vid varvning 3 varv kvar gick Ches upp i ledningen, men Kerr var beredd och svarade direkt. Josh inte bara svarade, han gick förbi på bortre långsidan. Nu gick det fort, väldigt fort. Sista 600m gick på 1.20,6, sista 400m på 53,2! Det är inte alla i fältet som gör 1.20,6 på en 600-ing helt utvilade! Cheserek var chanslös, i mål skiljde 2 sek. Josh är fortfarande freshman, fyller 20 under året. Perset ligger på 3.41 och det finns en hel del att putsa på där. Hans största tillgång är dock förmågan att springa fort på slutet när loppen avgörs. I kombination med en god placeringsförmåga i fältet gör det honom till en vass mästerskapslöpare, något som syntes redan i Eskilstuna på JEM, då han kom från ingenstans och stal guldet från andra mer favorittippade löpare. Elmar som tränat med Josh under vintern är mycket väl medveten om var Josh stod och även för övriga löpare och ledare på UNM, kom segern trots allt inte helt överraskande.

Utöver Josh var Christian Coleman dagens största behållning, han vann först 60m på världsårsbästat 6.45, delad sexa i världen genom alla tider. Han vann sedan 200m på 20,11, en hundradel från Wallace Spearmons amerikanska rekord och tre i världen genom tiderna. Även Fred Kerleys 44.85 på 400m och fyra bland världens 400m-löpare genom tiderna, stack ut. På damsidan gick 200m-loppet  också fort Ariana Washingtons 22,42 kvalar in på 10:e plats på all-time-listan i världen.

Det bestående intrycket blir dock atmosfären i arenan. Det var fullpackat på läktarna och volymen hög under loppen. Lagtävlingen röner stort intresse och det blev enormt spännande på herrsidan. Inför sista grenen 4x400m låg fyra skolor inom 2p. Lagtävlingen avgjordes först under tävlingarnas absolut sista steg, då hemmaskolan Texas A&M passerade Florida vid mållinjen och vann med 0,5 poäng! Kul krydda för tävlingen, även om lagtävlingen bara är en matematisk konstruktion.

Majlloppeti förkortad version på Flotrack finns här.

 

lördag 11 mars 2017

New Mexicos DMR 10:a på NCAA

Elmar gjorde ett starkt lopp på första sträckan när UNM blev 10:a i Distance Medley-stafetten på NCAA-indoor här i College Station, Texas. UNM valde att vila Josh Kerr inför hans final idag på majlen. Detta gjorde att New Mexicos lag försvagades rejält. De valde också att sätta Elmar på första sträckan och försöka hänga med så länge som möjligt. Första sträckan och de två första växlarna är galet intensiva. Det är sällsynt att första sträckan går riktigt fort, vilket gör att den blir extra svårsprungen. Elmar stod mittemellan två större löpare och hade svårt att komma iväg. Han försökte tränga sig fram tidigt, men löpare kom från utsidan och det gick varken att komma fram eller ner. Det innebar löpning i vida spår hela sträckan. Han avslutade starkt och kunde lämna pinnen som 6:a, sträcktid, 2.58,5 efter ett par långsamma varv efter öppningsvarvet (28,7;32,4;31,3;28,6;28,6;29,0). Första växeln gick bra, trots att växelområdet var som ett zoo, löpare överallt. Mark Hayward gjorde ett starkt lopp på andra sträckan, men växeln till Kristian Hansen på tredje sträckan misslyckades totalt. Mark mötte en vägg av löpare och Kristian kunde inte få tag på pinnen. I princip fick han vända och hämta pinnen, tidsförlusten blev 2-3 s. Mark är en säker sub-47-löpare i stafett, nu blev det 49,3! Kristian gjorde ett bra lopp 1.50,5 på sin sträcka, men kontakten med täten försvann via den misslyckade växeln. Utan Josh på slutsträckan fanns aldrig riktigt möjligheten att avancera. Graham Thomas satsade allt han hade och var med i en klunga som slogs om plats 6-10, men krafterna räckte inte riktigt sista 200-300m och efter 4.08 på sträckan blev det en 10:e plats. Med normala växlar och Josh i laget hade man definitivt kunnat slåss om en pallplats. University of Mississippi, Ole Miss, vann efter en hård fight med Indiana.

Josh Kerr, regerande junioreuropamästare på 1 500m, såg riktigt vass ut i försöken på majlen. Han vann enkelt andra heatet på 3.59,xx, första drömmilen (utan höghöjdskonvertering). Han ”toyade” med statistiktvåan, Ben Saarel, Colorado, på slutvarvet. Han har alla möjligheter att ta en topp-3-plats i dagens final. Åt superstjärnan Edward Cheserek är nog tyvärr inget att göra trots ett tufft program för ”King Ches”. Ches såg mycket imponerande ut när han först enkelt vann första majlheatet och senare vann 5 000m på 13.32 efter en 2.29/53,9 avslutning. Starka britten Mark Scott, Tulsa, kämpade emot bra, men fick se sig bli slaktad med 6 s i mål. Ches vann nu sin 16:e NCAA titel, fler än någon annan, historiskt!

I övrigt var det kul att se hur man ska hantera sprintstarter, efter debaclet i Belgrad. Ingen springer och skriver ut några reaktionstider, utan starterteamet sköter hela proceduren. En kort konferens och rätt beslut tas. Besluteten är inte en massa gröna kort, som man ofta ser i Europa. Tjuvstartande löpare blir diskade och livet går vidare. Proffsig hantering av erfarna starters, helt enkelt.

Dagens mest imponerande löpning var annars rekordet som aldrig blev. Deajah Stevens, Oregon, fullständigt flög iväg på 200m, 22.28! Inte bara nytt NCAA-rekord, utan även amerikanskt rekord och det tredje snabbaste loppet i världen genom tiderna! Snabbaste tjej i världen på 200m på 22 år. Tyvärr, långt senare diskades hon för linjetramp. Om någon tror att man skulle se mellan fingrarna med sådant här, tror man uppenbart fel. Synd, men 200m-finalen går inte av för hackor ändå. Oregon har ytterligare 2 snabba tjejer i finalen, Ariana Washington hade 22.57 och 60m-raketen Hannah Cunliffe hade 22,74 på innerbanan (alltså bana 3, banorna 3-6 används på 200 och 400m). Hannah Cunliffe är favorit i finalen på 60m. Hon har satt NCAA-rekord i år med 7,08, världstvåa.   


En förkortad stream av loppetpå Flotrack. För hela loppet behövs tillgång till ESPN.

fredag 10 mars 2017

Amerikanska studentmästerskapen - Tävlingarnas tävling

På plats i College Station på klassiska NCAA-mästerskapen. Tävling med stort T och mästerskap med stort M. Sällan har mästerskap så solklara regler för kvalificering som för NCAA. Alla tävlar under en utmätt period och de 16 som uppnår bäst resultat får ställa upp i finalen. Vi vet ju alla hur kvalificering går till inför de s.k. internationella mästerskapen, EM, VM etc. Olika nationsförbund sätter upp sina egna regler för kvalificering ofta på de aktivas bekostnad.

Först ett nattstopp i en av Houstons förorter. 7 timmars tidsskillnad, och det krävs lite fårräkning eller takstudier för att åtminstone ligga kvar i sängen till kl.06. Jag snör på skorna när det ljusnar vid halv-7-tiden. Omgivningarna är visserligen sällsynt trista, motorvägar, bilar, affärer så långt ögat når, gång- eller cykelväg finns inte ens i ordlistan, men c:a 20 grader och kortbyxor, livet kunde vara sämre. Att Texas inte bara är värme utan även luftfuktighet, märks direkt även vid denna tid på morgonen. Det får bli out-and-back, bästa valet när det inte finns något att orientera sig efter. Det är mulet och ingen sol att hitta väderstrecken efter heller. När det flyter få man dock lätt storhetsvansinne och väljer att improvisera, ofta ett dåligt alternativ. Så även denna gång. Samma affärer, korsningar, bensinmackar etc. visar sig finnas på flera ställen. Man vet att man har kommit vilse, när lokalbefolkningen inte har en aning om var hotellet som man försöker få vägbeskrivning till ligger. Det blev en extra halvtimme, sånt som händer.

När jag är på väg till NCAA’s, var även på utomhusmästerskapen, 2015, är det lätt reflektera över våra egna tävlingar, ISM senast, och det mästerskap som just avgjorts i Belgrad. Frågan kommer osökt. Varför är vi så sällsynt dåliga på att arrangera tävlingar på vår sida av Atlanten? Förmodligen beror det på att vi inte arrangerar tävlingar med avsikten att någon ska behöva titta på dem. Tävlingarna är helt enkelt till för arrangörerna själva och friidrottsfamiljens hängivna och viktiga, ofta ideellt arbetande ledare, tränare och anhöriga. Vår idrott framställs introvert, mycket påminner om en firmafest. Ni vet den där VD håller en grå och trist överslätande presentation fullständigt obegriplig för utomstående. Du genomlider överförfriskade kollegors plötsliga berättarlust som i bästa fall innebär någon gammal anekdot ur arbetslivet, i värsta fall en lumparhistoria, som du hört otaliga gånger förut, tyst för dig själv mumlar du poängen långt innan kollegan sent omsider navigerat sig fram till den. Samtidigt undrar vi varför vi har svårt att få publik till arrangemangen. Även om vi kanske inte kommer att lyckas få ett uppsving publikmässigt, t.ex. är motståndet i media tydligt, måste vi åtminstone försöka, att ge upp är ingen lösning.

Våra tävlingar är på tok för långa, helt i onödan. Målsättningen ska vara 2-2,5 tim. Tiden mellan löpningarna sätts slentrianmässigt, ingen ambition att försöka få lite fart på det finns. Jag har förstås pratat om det är tidigare för döva öron, men envisheten kräver upprepning. Definitionen av en dåre sägs vara upprepning av samma handling gång på gång och förvänta sig olika resultat. Jag är alltså en dåre, kan leva med det.  Här i USA kan nästa heat skjutas iväg, utan problem inom en minut efter att föregående heat har gått i mål, snabbare än så om man måste. Då har man också förstås alla resultat framme redan från föregående heat, det brukar ta några sekunder efter att första löpare har gått i mål. Av någon anledning kör vi med små heat, så fort det är fler än en handfull i ett löpningsheat, sätter svensk friidrotts bakåtsträvare igång och ondgör sig över hur trångt det är. Tyvärr, är det samma individer som sitter i tävlingskommittéerna. Titta på EM, där hade vissa 800m-heat fyra löpare! Jag har sett det på ISM också, tragiskt. Fick TÄK fria händer har vi snart intervallstart i försöksheaten. Har man glömt bort att löpning är en tävling man mot man? I USA har man en mycket mer nykter syn i frågan. Man har också fattat hur sällsynt korkat det är att låta löparna på 800, 1 500 och 3 000m gå ihop på gemensam bana redan efter 50m. Istället går man in på gemensam bana efter två kurvor, 150m. Det gör hela proceduren mycket säkrare och bättre för alla. När ska vi fatta det på hemmaplan. De kör också med två startgrupper istället för att ha löparna på helt skilda banor, även på 800m. Det är mycket praktiskt, fungerar väl och snabbar på startproceduren.

På EM körde man semifinaler på 800m och försök på 3 000m, hur fan tänkte man där? Vi har en 3-dagars tävling, ett mästerskap, där det är en fördel för aktiva och fans om varje gren har så bra startfält som möjligt. Valt upplägg förhindrar effektivt detta. Sluta att följa eventuella heatscheman, eller snarare skriv om dem. Vi måste skapa de bästa förutsättningarna för tävlingar på fansens villkor. Sidoeffekten av det är att det även blir bättre för de aktiva. Det finns större möjligheter att få se mästerskap, där de bästa i varje gren gör upp om segern. De stora stjärnorna kan utan att utsätta sig för omänskliga utmaningar välja att ställa upp, för fansens bästa, i de grenar där de kan slåss om segern. Visst, Laura Muir vann både 1 500 och 3 000m, men hon är en superstjärna långt över det vanliga. Man ska inte behöva vara på hennes nivå för att kombinera 800/1 500 eller 1 500/3 000m. Möjligheten finns för alla med ett vettigare program, tex. fre 3 000/800h,  lör 1 5800h/800f och sön 1 500f. Inte optimalt för en 8/15-dubbel, men åtminstone möjlig.

College Station är vad namnet antyder en universitetsstad. Allt verkar vara centrerat kring det stora Texas A&M-universitet (Texas Agricultural & Mechanical College). Campus är stort. Jag var inne och tittade på fotbollsarenan (amerikansk fotboll alltså) Kyle Field. Arenan sväljer för tillfället över 102 000 åskådare! Rekordet är på över 110 000 åskådare från 2014. Det regnade lite men fotbollslaget tränade. Det är 7 månader till säsongsstart. Om svenska fotbollsspelare var lika förberedda inför den allsvenska starten som amerikanska college-lag är så skulle vi inte behöva skämmas över den låga standard som allsvenskan håller. Tyvärr, tränar Texas A&M:s cheerleaders hårdare än allsvenska fotbollsspelare, för att inte tala om ”storbandet” som underhåller på matcherna. Faciliteterna för idrott samlade på campus håller mycket hög nivå, basketarenan tar 13 000 åskådare. Soccer-arenan tar inga stora mängder åskådare, men gräset skulle Friends Arena döda för att ha. Dessutom såg det ut att ligga ytterligare ett 10-tal soccerplaner bredvid. Basebollarenan såg inte heller så pjåkig ut. Inomhusarenan för friidrott, Gilliam Indoor Track Stadium, alltså där NCAA-avgör, kändes väl tilltagen och allt som krävs för en stortävling såg ut att vara på plats. Jag joggade till utomhusbanan vid 7-tiden i morse och sprang några lätta, mycket lätta, 200-ingar. Texas A&M:s löpare var på plats. I Texas tränar man gärna tidigt, för att slippa värme och fukt som kommer snabbt så fort solen har hunnit upp ordentligt. 9-banor runt, så gott som standard för amerikanska friidrottsarenor. Dessutom mycket extra utrymme för alla teknikgrenar. Om bara en bråkdel av den satsning på idrottsarenor som görs i USA skulle bli verklighet i Sverige, skulle vår idrott få ett enormt lyft. Vår lott är konstgräsplaner och gräsbyten på Friends Arena.

Nu ska jag iväg och titta på NCAA:s mångkampspass. Ikväll är det dags för Distance Medley för Elmar och New Mexico. Innan dess ska Josh Kerr försöka gå till final på majlen.

Förresten, man vet att man har kommit till civilisationens vagga när stan har George Bush Presidential Library…





lördag 4 mars 2017

Elmar och New Mexico klara för NCAA-indoor, 10-11 mars

De officiella startlistorna till NCAA-indoor finns nu tillgängliga. New Mexico kvalificerade sig till stafetternas stafett, Distance Medley Relay, DMR. Stafetten som binder samman lång sprint med medeldistans. UNM kvalade som 6:e av 12 skolor. Det är väldigt öppet, alla skolor är samlade inom 4,5 s. Ytterligare 4 skolor ligger inom en sekund utanför.
Team
Time


1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

För den som är dåligt insatt i DMR springs fyra sträckor, 1200-400-800-1600m. Mycket kan hända på vägen, fall är inte ovanliga. Den första sträckan över 1 200m med 12 löpare vars kapacitet ofta är samlad inom någon sekund är ett getingbo. Skolorna behöver inte längre kvala och tiderna är ointressanta. Hur sträckan utvecklas är chansartat. Slutforceringen blir intensiv fram till växeln där ett gäng fullblodskvartsmilare väntar ofta med kapacitet att springa 44-45 sekunder med pinnen i handen. Växelproceduren är med andra ord dramatisk. UNM kan i princip bli allt mellan etta och tolva. Dubbleringar spelar in. Superstjärnan Edward Cheserek som i princip har vunnit allt under sina fyra år på Oregon gör, om han springer, Oregon till favoriter. Många ger honom epitetet GOAT, ”greatest of all time”, inom den amerikanske collegefriidrotten och det sällskap som en sådan jämförelse kräver går inte av för hackor. Senast i helgen slog han amerikanskt collegerekord på majlen i Boston med 3.52,01, vilket också toppar världslistan. Hans arbetsschema under de två dagarna i College Station, Texas, är dock omänskligt, då han har för avsikt att försöka vinna majlen, 3 000 och 5 000m. Majlen har dessutom försök, vilket gör 4 lopp inom loppet av ett drygt dygn. DMR skulle innebära ett femte lopp. Det är inte omöjligt att Oregon ställer över honom, vilket skulle göra stafetten än mer oviss.

För UNM:s del gäller det att upprepa den bragdartade insatsen från conferencemästerskapet i helgen, där alla gjorde starka insatser, flera på persnivå. Troligen blir laguppställningen densamma som vid Mountain West-mästerskapet senast, men Josh Kerr är kvalificerad även på majlen och springer sitt försökslopp tidigare under tävlingsdagen, 3 tim tidigare. Om han går vidare till final blir det tre lopp för Josh under två dagar. Lagsammansättningen blir en prioriteringsfråga för Joe Franklin, New Mexicos coach. Möjligen flyttar man Josh till första sträckan som är kortare och ibland öppnas i lite lugnare fart, vilket skulle gynna Josh inför en majlfinal på lördagen. Dessutom är han väldigt strak på slutet. Den minnesgoda minns hur Josh kom bakifrån och vann 1 500m på junior-EM i Eskilstuna. Han var även i final på både Junior-VM förra året och på NCAA-utomhus. Om Josh springer första sträckan, kommer Elmar att springa ”ankarsträckan”, de avslutande 1 600 metrarna.

Elmar gör sitt tredje NCAA-indoor, efter att ha kvalificerat sig individuellt på majlen, 2014 och 2015. En unik prestation. Under de senaste 20 åren har endast vid ett tillfälle någon svensk manlig löpare kvalat in, Henrik Ahnström, 2005 på 5 000m. På damsidan har några löpare kvalat in, mest framgångsrika har systrarna Nilsson, Johanna och Ida varit tillsammans med Lena Nilsson. Den här gången tror jag att Elmar är helt ensam svensk att kvala in till tävlingarna i någon gren.

Tävlingarna avgörs fre-lör, 10-11 mars, i Gilliam Indoor Stadium på det stora Texas A&M universitetet i College Station, Texas, halvannan timme norr om Houston. Herrarnas DMR avslutar fredagens tävlingar, kl. 20.55 lokal tid (03.55 svensk tid). Tävlingarna visas på ESPN.

Allt om tävlingarna finns här. Tidsprogram, startlistor, historiska resultat, rekord etc.

Den amerikanska collegestatistiken inför tävlingen finns här. På löpsidan kan man nog hävda att tävlingarna är bättre än inomhus-EM, i alla fall på herrsidan, men även damsidan är stark på de kortare distanserna upp till 800m. Många från topp-10 på årets världslista finns på plats. Flera av dem kommer att dyka upp i världstoppen och på internationella mästerskap i framtiden. En del är redan där. Spännade är bl.a. USA:s nya sprinterhopp på damsidan Hannah Cunliffe, Oregon, världstvå på 60m. Även två 6.51-löpare på herrsidan och på 400 och 800m dominerar amerikanska collegelöpare världslistan.


Om ni inte har sett UNM:s lopp på Mountain West i Albuquerque, så rekommenderas det. En mycket inspirerad insats. Finns här. För att hitta tävlingen letar man under arkiverade streams, får bläddra ett par gånger innan man hittar Mountain West indoor, 23 februari. Enklare är att välja/filtrera sport Track and Field, då dyker streamen upp. DMR börjar 9 min in i sändningen.  

fredag 24 februari 2017

En dansk, en britt, en nymexikan och Elmar på väg mot NCAA-nationals!

New Mexicos distance medley-kvartett levererade verkligen med besked och bokade med all säkerhet en biljett till NCAA-indoor nationals i College Station, Texas, 10-11 mars. På vägen slog de skolrekord och nära nog banrekord, trots att NCAA-indoor hölls i Albuquerque så sent som 2014, med gräddan av USA:s college löpare. UNM satte allt på ett kort och satsade på att vid Mountain West Conference gå för ett kvalificerande resultat. Normalt sett brukar inte conference vara det tillfälle som toppresultaten görs, snarare försöker de aktiva delta i flera grenar och därigenom maximera poängskörden. Hursomhelst, sista och enda chansen att försöka kvalificera ett lag till den prestigefyllda DMR-stafetten. För Elmar sista chansen att kvalificera sig till ytterligare ett NCAA-nationals, tidigare har han kvalat in på majlen inomhus två gånger och nu senast på hinder utomhus. Årets inomhusfriidrott är hans sista idrott där han har elgibiltet kvar. Möjligheterna att kvala in individuellt försvann i mångt och mycket under den skadefyllda hösten och vintern. Bra och mycket träning från januari har dock börjat ge resultat, så DMR blev ett halmstrå.

Med junioreuropamästaren, Josh Kerr, i lysande form och med en biljett till majlen redan betald och i det närmaste uthämtad, på ankarsträckan, sista sträckans 1 600m, passade startsträckans 1 200m Elmar som hand i handske. Övriga skolor var inte att undervärdera, tre av de bästa amerikanska collegelöparna på majlen fanns med i lagen, förutom Josh (8:a, 3.58,04) även 5:an Cole Rockhold, Colorado State, 3.57,19 och Dillon Maggard, Utah State, 11:a, 3.58,23.

De tolv bästa skolorna får en biljett till NCAA-indoor och 12:e tid, Louisiana State, låg på 9.31,66. UNM har under åren haft många bra löpare och skolrekordet var 9.30,38 sedan 2009. 9.31,66 innebar att laget behövde springa under 9.40 i Albuquerque, vars höga höjd med NCAA:s höghöjdskonvertering skulle innebära en tid i paritet med LSU. För att förstå hur bra den tiden är kan man konstatera att Stanford, ett riktigt ”power-house” inom amerikansk löpning, satte banrekordet, 9.37,63, när de vann NCAA-indoor 2014. De kom då dit med en tid på 9.28 från en låglandsbana, med ett identiskt lag. Fyra andra skolor hade tider från 9.26-9.28 från lågt belägna banor. Tvåan den gången mäktade med 9.40 i Albuquerque.

För Elmars del vore en startsträcka på 2.57-58 vara en strålande inledning på äventyret. Startsträckans löpare sträckte ut, med Air Force i täten och med Elmar invändigt på andra plats. Farten var dock något för långsam, varvtider strax under 30 s vore perfekt, men första varvet avverkades för Elmars del på 30,8 (tider knäppta mot en stream, alltså ungefär lika säkra som pengar i PPM-fond). Andra varvet gick snabbare 29,3 och 400-ingen på 60,1. Varv på 30,9 och 30,1 gjorde att 800m passerades efter 2.01,1, alltså för långsamt. Elmar såg klockan och ändrade sin plan, som gick ut på att han skulle vänta till sista varvet, och flög till täten och fick en stor lucka efter slutvarven på 29,0 och 28,3. Sträcktiden landade på c:a 2.58,4.  

Andra sträckans 400m sprangs av New Mexico-borne Mark Haywood en kompetent kvartsmilare med 48,30 som årsbästa, vilket dock endast räcker till 204:e plats på den tuffa collegebästa-listan för inomhussäsongen. De hindrade dock inte att han med en pinne i handen efter en väl utförd växel, med flygande start avverkade första rundan på 21,6. Trots lite stummare ben på andra varvet, 25,3, medförde det en alldeles lysande 46,9 på sträckan! Elmars två sista varv och Marks fantastiska 400-ing gjorde att drömmen levde.

På tredje sträckan hade UNM en dansk freshman, Kristian Hansen. Kristian öppnade hårt med 25,8 och 52,5. Andra halvan blev tyngre, men med 58,3 på de avslutande fyra hundra mertarna, klockade Kristian 1.50,8 vilket med hänsyn till höjden är på toppen av Kristians förmåga. På den avslutande 1 600m gör Josh ett kanonlopp, helt solo klockar han 4.02,5! En tid som höghöjdskonverterad motsvarar 3.57,2! Lagets sluttid blir 9.38,83, endast sekunden från banrekordet och konverterat går UNM in på sjätte plats i NCAA-statistiken med 9.30,07, vilket även är nytt UNM-rekord med liten marginal. UNM är 3 hundradelar bakom alltid starka Arkansas och 9 före Villanova och 7 tiondelar före Oregon två av de starkaste löparuniversiteten.

Se loppet här. Loppet börjar knappa 10 min in i sändningen. Under archived events, 2.23.17, alltså 23 februari, 2017 på ren svenska.

Tävlingarna fortsätter fredag och lördag. Full livestream även då.

torsdag 23 februari 2017

Mountain West - Conference Championships, tor-lör, 23-25 februari


Idag, torsdag mjukstartar Mountain Wests Conference-mästerskap på hemmaplan i Albuquerque för University of New Mexico, UNM. Inomhussäsongsavslutning för dem som inte kvalar in till NCAA-indoor.

Under torsdagen avgörs damernas femkamp och första dagen av herrarnas sjukamp, tillsammans med distance medley-stafetten, DMR (1200-400-800-1600m) för både damer och herrrar. UNM när en liten förhoppning om att kunna kvala in ett herrlag till NCAA, där de 12 främsta skolorna i årsstatistiken bjuds in. För tillfället ligger cut-off-tiden på 9.31,66. Med höghöjdskonvertering krävs c:a 9.40 i ABQ. De behöver springa på topp för att ha en chans. Laget består preliminärt av Elmar, Mark Haywood (New Mexcio, 48,30 i år), Kristian Hansen (Danmark, 1.51,35 i år) och Josh Kerr (England, 4.03,34, här dock 1 600m). Möjligheterna finns.

Tävlingarna fortsätter sedan fredag med mile-försök (om de inte bestämmer sig för att köra final direkt lördag), 800m försök och 5 000m (bl.a. med Alexander Palm, Spårvägen). På lördag går medeldistansfinalerna och 3 000m. Elmar är anmäld även på majlen tillsammans med Emil Danielsson, Kvarnsveden, freshman på UNM. På 3 000m som går mot slutet av tävlingen är alla anmälda och vilka som springer beror bl.a på poängställningen i lagtävlingen.

Allt om tävlingarna här. Startlistor, tidsprogram, resultat etc.
Livestream här.

Några av UNM:s löpare, Elmar, Alexander Palm och Emil Danielsson, 4:a, 3:a och 2:a från höger.

onsdag 22 februari 2017

2xAstrid och 2xJoel dominerade Sun Belt Conference

Andra dagen av Sun Belt Conference-mästerskapen i fjolårets NCAA-indoor arena, Birminham, Alabama, blev en klang och jubelföreställning för hässelbylöparna Astrid Rosvall och Joel Durén. Astrid, freshman på Texas-Arlington, hade två finaler att avverka under dagen. Först ut var mile-finalen, seedade heat, där hon sprang i det snabbaste heatet, heat 2. Astrid låg tvåa genom hela loppet ända fram till sista varvet, då hon gick upp i ledningen på bortre långsidan. Hon hade loppet i sin hand in på upploppet, men gjorde misstaget att ta ut segern något i förskott och inte uppmärksamma konkurrenten som kom på utsidan. Tjejen på utsidan fällde sig förbi Astrid på det sista steget och vann med en hundradels marginal. Astrid som tvåa hade 4.53,48, PR. Det är jämförbart med 4.32-33 på 1 500m och skulle även de vara strax under hennes pers.

Två timmar senare sprang Astrid final på 800m och där gjorde hon inget misstag utan höll för favorittrycket och vann till slut med nästan sekunden på 2.10,59 efter att ha legat i täten från start till mål.

Joel följde upp gårdagens jättepers och vinst på 3 000m med att även vinna majlen. Han låg mitt i fälten fram till 3 varv från mål då han avancerade upp till ledningen. Han tappade tillfälligt ledningen under näst sista rundan. På sista bortre långsidan kunde han dock enkelt glida ifrån och vinna med dryga halvsekunden på årsbästat 4.12,51.

UT-Arlington vann den manliga conference-titeln med Joel som främste poängplockare. På damsidan blev UTA tvåa efter Texas State. Conference-mästerskapen avslutar inomhussäsongen för UTA. Nu väntar träning och förberedelser för utomhussäsongen som drar igång i mitten på mars. De främsta tävlingarna för UTA är den stora Texas Relays i Austin 4 dagar i slutet på mars, klassiska Mt SAC, Torrance, CA och utomhus-conference på hemmaplan i Arlington i mitten på maj. För de riktiga topparna väntar också West-NCAA-regionals i Austin i slutet på maj. De 48 bästa i varje gren från de skolor som tillhör West får starta. Förra året var 48:e tid på 1 500m 3.44,55, men då vissa löpare väljer start i andra grenar brukar en något långsammare tid räcka. Absolut ingen omöjlighet för Joel. På damsidan var motsvarande tider på 800 och 1 500m, 2.07,76 respektive 4.21,26, absolut inom räckhåll för Astrid.

För övrigt kunde Erik Martinsson infria favoritskapet på herrarnas 800m och vinna på 1.51,41. Emil Blombergs mästerskapsrekord på 1.51,04 står sig ytterligare ett år. Emil har även mästerskapsrekordet på majlen med 4.09,75. Erik gick obesegrad genom inomhussäsongen i den nya (?) specialgrenen 800m. Spännande att se vad det kan bli utomhus med ytterligare tid att vässa medeldistansfärdigheterna. Redan nu var han nära inne-EM-kvalgränsen på 800m. Fjolårets regional cut-off låg på 1.49,84, vilket Erik med stor säkerhet borde klara.


Damer Mile startar på -4.55. Astrid i blå-vitt linne med hip #7
Herrarnas Mile -4.34. Joel i blå-vitt linne med hip #10
Damer 800m startar på -2.47. Astrid hip #3